FiB

25 oktober 2016

En stor amerikan är borta


Tom Hayden, här omgiven av Anders Ferm t v, tidigare svensk FN-
ambassadör och Thage G Peterson, tidigare riksdagens
talman. Hayden gästade Afghanistanveckan 2009.












Den amerikanske fredskämpen Tom Hayden har gått bort vid 77 års ålder. Han vigde sitt liv åt kampen mot USA:s imperialism och de allt mer förödande krigen.

När han besökte Stockholm 9 oktober 2009 på inbjudan av Afghanistansolidaritet talade han om de "långa krigen", de allt längre krigen som startas men inte avslutas under loppet av en generation. En profetia som håller på att slå in på ett kusligt sätt.

I Afghanistan pågår krig med stormaktsinblandning på 37:e året i följd. I Irak krigar USA på 14:e året. I Libyen och Syrien rasar inbördeskrig som USA/Nato startat på sjätte året....

Så här talade Tom i Stockholm 2009:
Jag var här i Stockholm för 35 år sedan och talade i denna stad och i städer i Norge mot Europas stöd för det amerikanska kriget i Vietnam och Indokina och det var en mycket djup erfarenhet för mig. Jag var ordförande för någonting som kallas Kampanjen för fred i Indokina och vi hade en strategi för hur vi skulle stopp för de krigen och den strategin var framgångs rik.

Trots hela det blodbad som då ägde rum måste vi vara klara över att vi hindrade Pentagon och vår regering från att slutföra kriget. Vi var en av de komplicerande faktorer som ledde till ett slut på kriget.

Tillsammans med en del andra i min generation gick jag så in i den lo kala politiken lite tidigare än Barack Obama och arbetade länge som leda mot av Kaliforniens lagstiftande för samling. Vi hoppades kunna fokusera på USA:s interna problem - miljö, utbildning, rasism och så vidare – men vi blev ständigt avbrutna av krig, krig i Centralamerika och sedan det nuvarande kriget i Afghanistan och Pakistan.

Så Vietnamåren, åren med Olof Palme, var en annan tid och det är nå got förvånande för mig att jag är till baka igen. Men mitt synsätt har inte ändrats, kanske har mina erfaren heter fördjupats och breddats och jag skulle vilja dela med mig av mina tankar om hur man kan få slut på kriget i Afghanistan. Jag tror att det är möjligt och att det är en fråga om samarbete mellan nordamerikaner och folk i Nato-länderna för att sätta press på den så kallade koalitionen eller Isaf el ler vad man nu vill kalla det.

Jag skulle vilja börja med att på peka att det krig vi talar om inte är ett isolerat krig utan en del av vad Pentagon kallar "det långa kriget".

Termen användes av general John P. Abizaid, befälhavare för US Central Command 2004. Begreppet har ut vecklats av Pentagon intellektuella som general David H. Petraeus och David Kilcullen, som varit Petraeus främste rådgivare i upprorsbekämpning. Begreppet har dykt upp i små militära tidskrifter och beskrivs som ungefär som en repris på kalla kriget med Vietnam, Korea och så vidare.

Men man tänker sig då ett långt krig som började den 11 september 2001 och som planeras fortsätta i över fem tio år. Man debatterar faktiskt om det kommer att vara femtio eller rentav hundra år. Det är något jag skulle vil ja att ni funderade över. Det betyder att vi nu är i år nio av ett femtio- eller hundraårskrig i fler olika stadier.


Pipelinistan

I Irak har kriget kommit till ett död läge, i Afghanistan närmar det sig ett dödläge och i Pakistan är kriget just på väg att trappas upp. Men det omfattar också en rad länder och platser som vi inte tänker på. Södra Filippinerna, Afrikas horn, Somalia, Jemen.

Detta definieras som ett spann av kriser och sönderfallande stater som blir en fristad, sociologisk tillflyktsort för al-Qaida, samtidigt som antalet definitioner av al-Qaida hela tiden blir fler. al-Qaida blir "al Qaida och dess filialer" eller "al-Qaida och snarlika grupper".

Ur en annan synvinkel har naturligtvis länderna i detta spann av kriser vissa gemensamma drag. De är alla muslimska länder och sitter alla på olja eller naturgas eller olika pipelineprojekt. Vi kan kalla dem Pipelinistan.

Det ankommer inte på mig att utreda orsakerna till kriget. Jag tror inte på konspirationsteorier även om det äger rum sammansvärjningar hela ti den runt omkring oss och kanske en del av oss här idag deltar i någon sammansvärjning. Vanligtvis brukar historikerna i efterhand utvärdera or sakerna. Jag vill bara påpeka att det finns olika uppfattningar om orsaken. Var det al-Qaida, var det olja, var det gas eller var det pipelines? Det är mycket viktigt för oss att analysera, men poängen här är den hisnande tanken att detta krig skulle vara fem tio till hundra år.

Kommer vi att vara vid livet vid detta krigsslut? Kommer våra barn att vara det? Vem kommer att betala för femtio eller hundra års krig? Vet ni hur många olika regeringar Sverige kommer att ha på femtio år? Förenta staterna kommer att ha tretton olika presidentperioder.

Personer som idag inte har minsta tanke på att ställa upp i presidentvalet kommer att kandidera i president val innan det långa kriget är över.

Vi kommer att hinna med tjugofem kongressessioner på vardera två år.

Folk som inte ens kandiderar till kongressen ännu kommer att sköta kongressen i framtiden. Väljare som inte fötts ännu kommer att födas och växa upp och registrera sig för att rösta på dessa politiker. Den allvarliga frågan inställer sig om det långa kriget är förenligt med demokrati.

Antagandet är att framtida väljare kommer att ge sitt samtycke till det långa kriget. Det är inte en två årskrig, inte ett fyraårskrig, som skulle sammanfalla med presidentens eller kongressens mandattid.

Det är ett krig som sträcker sig över tretton presidentperioder. Obama kommer att för länge sedan ha lämnat Vita huset innan det långa kriget är över. Så det finns en motsättning eller spänning här mellan före ställningen om det långa kriget, fri kopplat från vardagslivets rytm, och demokratin, som tvärtom bygger på vardagslivets rytm. Och vi är nu bara på nionde året av denna process. [...]

Förhandla med talibanerna?

Tanken på att förhandla med talibanerna och avskilja dem från al-Qaida är faktiskt ingen ny idé [...] Den "andra sidan" skulle då kunna re presenteras av Mullah Omar, som ledde talibanerna och nu leder en shura i Quetta. Han talade för inte länge sedan om en fredsplan som han hade föreslagit kung Abdullah i Saudiarabien och som vad jag vet aldrig har nämnts i USA-media. Jag an ser att den uttrycker en rimlig stånd punkt:


Ett: En tidtabell för Nato:s och USA:s tillbakadragande. Detta har föreslagits av senator Finegold från Wisconsin och idén har växande stöd i USA:s senat.

Två: Maktdelning med Karzai. Om Karzai klarar att hålla sig kvar eller ej kan jag inte veta men han har sagt att han är för en sådan maktdelning.

Tre: Amnesti och straffrihet för talibanernas krigare och inlemmande i den afghanska armén.

Fyra: Ersättande av Nato med fredsbevarande styrkor från muslimska länder.


Detta är inte en orimlig plan om man nu inte anser att Nato måste stanna i Sydasien. [...]

Men istället för att ta upp det här erbjudandet som framlagts av saudierna och Mullah Omar uttrycktes den amerikanska politiken den här veckan av Anne W. Patterson, ambassadör i Pakistan, som sa att Mullah Omar måste "elimineras". "Om den pakistanska armén och staten inte gör det", sa hon, "kommer Förenta staterna att göra det".


Islam i Europa

Låt mig till sist ta upp en sak som jag ofta hör, nämligen att Europa går åt höger, eftersom inte bara skattebördan som socialdemokraterna lagt på med borgarna nu anses för hög, utan också på grund av att islam växer som europeisk religion och sex procent av den europeiska befolkningen är muslimer.

De saknar nästan helt representation i EU, lider av hög arbetslöshet eller undersysselsättning och ses som främmande för det europeiska kulturarvet.

Fast om vi ser på hela historien från korstågen och framåt ser vi att det all tid har funnits en länk mellan Europa och den muslimska världen.

Mitt hemland bombade och invaderade Vietnam för att hindra kommunismen från att komma till Amerika.

Vi hade muslimer i Amerika.

De finns fortfarande där och är koncentrerade till det amerikanska fängelsesystemet, en arbetslös svart underklass.

Några av deras ledare blev efter sin död mycket berömda, t ex. Malcolm X, som nu faktiskt tillägnats ett frimärke i mitt land.

När Vietnamkriget eskalerade ut bröt det av någon anledning, som ni kan gissa själva, upplopp och uppror i hundra amerikanska städer, i stil med det som hände 2005 Paris förorter.

Hundratals människor omkom, nästan alla afrikan-amerikanska ungdomar som sköts av polisen eller nationalgardet. Kostnaden är svår att uppskatta, men det handlade om många tiotals miljarder dollar.

Ingenting återuppbyggdes ordentligt. Tanken på att återuppbygga Los Angeles efter upploppen för 20 år sedan har aldrig förverkligats [...] Nyliberalismen föddes och resultatet blev extrem utarmning av dessa get ton. Och idag har vi den största fängelsebefolkningen i något land på jorden, fler än i hela Europa sammantaget. [...]Det kan tjäna som en varning åt er för framtiden. Man löser inte problemet med islam i Europa genom att döda människor i Afghanistan. Så enkelt är det.








1 kommentar :

  1. Läsvärd är Tom Haydens sista bok från förra året "Listen Yankee, Why Cuba Matters", om förhållandet mellan Kuba och USA.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.