FiB

18 november 2016

Elefanten i rummet



Den nyfikne
av Ivan Krylov (1814)

- Goddagens, käre bror! Säg, var har du varit?
- På Kunstkamer min vän, tre timmar har farit;
Allt såg jag, studerade i detalj. Jag är så förvånad,
att även om du gav mig en hel månad
skulle jag inte kunna berätta allt för dig.
Å, det är verkligen ett hus av fantastiska djur
Så uppfinningsrik vår moder natur!
Vilka fåglar har jag inte sett! Vilka fän!
Vilka fjärilar, skalbaggar och spindlar
knott och kackerlackor - det svindlar!
Smaragdgröna och korallröda, min vän.
Och vilka oansenliga nyckelpigor!
mindre än ett knappnålshuvud, bäste Igor!
- Men elefanten? Vad tyckte du om den?
Stor som ett berg. Den står väl helt still?
- Har dom verkligen en sån? - Jajamen.
- Jag måste erkänna, bror:
Någon elefant lade jag inte märke till.



Jag översatte den här fabeln av Ivan Krylov (1769-1844) med
anledning av Jan Myrdals senaste Skriftställning i Folket i Bild/Kulturfront.

Vem mer än Jan Myrdal skulle kunna fiska upp denna fabel och
därtill Vladimir Favorskijs (1886-1964) fantastiska illustration - i samma
ögonblick som hela den pratande klassen lagt sig till med
uttrycket "elefanten i rummet" utan att ha en aning om var det
kommer ifrån.

Jag har försökt kolla om Krylov i sin tur fick uttrycket från
någon västeuropeisk författare, men inget tyder på det.

Ryssland har ett särskilt förhållande till elefanter. På Krylovs
tid förekom elefantbesök i de stora städerna och i staden
Zjukovskij finns ett "elefantmuseum". Inte för inte brukar
ryssarna skämtsamt kalla Ryssland för "elefanternas hemland".

Elefant heter på ryska "slon". I slaviska språk kommer ordet inte
från persiskans "fil". Den bästa förklaringen till det slaviska ordets
ursprung är att elefanten inte sover liggande utan t ex lutande
(verbet "slonjat") mot ett träd.

Emellertid, hur hamnade elefanten i rummet? Krylov var inte den
förste som använde detta fantasieggande tema.

Går man tillbaka till tidernas begynnelse finner man i Indien
olika berättelser om hur t ex åtta blinda män alla försöker ta
reda på hur en elefant ser ut. De känner på djuret och var och en
skaffar sig sin bild. När de senare ska berätta vad de känt är
inte en berättelse den andra lik. Men alla berättade de
sanningsenligt vad de känt!

På 1200-talet bestämde sig den store persiske diktaren Jalaladdin
Rumi (1207-73; född i Balch i Afghanistan), för att baxa in elefanten i rummet.

De "blinda" männen hade då återfått synen, men det är mörkt i rummet
så männen måste försöka treva sig fram till sanningen om detta
djur som en kallar "A" och en annan "D". (Rumis Masnawi bok III.)

Rumi är av någon för mig förborgad anledning USA:s mest lästa poet.
Se där så lite vi vet och begriper om andra folk!

red

3 kommentarer :

  1. Det här uttrycket var uppe i Språket på p1 för ett tag sedan: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/772036?programid=411

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset. Bra illustration till Rumis fabel. Alla har sin bit av sanningen. Men SPRÅKET vill inte erkänna att britterna lånade av Krylov. Konstigt då att ingen britt använde uttrycket innan Krylov förelåg på engelska.

    SvaraRadera
  3. För några år sedan gjorde jag och min fru en resa till Turkiet för att främst besöka Kappadokien och på bussresan dit från Antalaya stannade vi i Konya, där Rumis grav finns. Rumi grundade ordern av dansande dervischer och vår turkiska guide framhöll honom som en av Turkiets största diktare. Vad guiden glömde berätta för oss var att Rumi skrev sina verk på persiska och inte turkiska.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.