FiB

7 mars 2017

8 mars snart här!


8 mars är den internationella kvinnodagen. Då talar man om
kvinnor. Till exempel kvinnors rätt att sitta i
riskkapitalbolagens styrelser och kvinnors rätt att delta i det
kommande kriget mot Ryssland.


Jag läser Hemmets veckotidning, inte av nostalgiska skäl.

Lasse Ekstrand tog häromsistens upp Hemmets veckotidning i en
nostalgisk betraktelse som många tog till sig (Lasse har en egen
blogg nu).

Men här om dagen föll min blick på ett begagnat nummer av Hemmets
Veckotidning från 21 januari.

Alla korsorden var ifyllda av någon encyklopedisk gigant. Jag
kunde bara buga inför sådan glödande vilja att hålla Alzheimern borta.

Emellertid visade sig temat för denna "underhållande"
veckotidning vara landets fattigpensionärer.

231 000 människor lever under EU:s fattigdomsgräns som är 11 830
kr i månaden efter skatt. 153 000 av dem är kvinnor.

Tidningen berättar om den skam många känner att ha svårt att
klara sig själva, vilket de som regel gjort hela livet. Skammen
att inte kunna resa och besöka anhöriga eller bjuda på middag.

78-åriga Elsy som arbetat sedan hon var 13 år, mestadels heltid och
fött upp fyra barn, har idag 500 - 1 000 kr att leva på efter
skatt (bostadstillägget inräknat).

Kvinnor tar ut 74 procent av föräldrapenningdagarna, 2 av 3
vab-dagar och 30 procent av kvinnorna arbetar deltid (11 procent
av männen).

För detta dubbelarbete straffas de med fattigpension.

2006 fanns det 125 000 fattigpensionärer och 2016 var de 231 000.
Regeringens justering av skatteskalorna borde tillfälligt sänka
siffran, men jag är övertygad om att i takt med att vi som haft ATP
övergår till att äta kalvstek ovan där kommer en generation som
får en ännu mindre del av den intjänade lönen i pension.

Myndigheterna vet naturligtvis tämligen exakt hur många som redan
är dömda att bli nya fattigpensionärer, men det är inte siffror
man svänger sig med inför väljarna.

Förutom att Bo Könbergs tickande bomb, post-ATP-pensionen stegvis
slår igenom kommer den obehagliga effekten av minusräntan.
Eftersom KPI (konsumentprisindex) länge legat på minus har
innestående pensioner krympt med en faktor nära otvättad bomull.
KPI dras ner av de låga boräntorna och är ett inflationsmått som
inte alls speglar pensionärernas verklighet.

Kring fattigpensionärerna råder en generad tystnad. "Bland dem
som har lägst pensioner och saknar ekonomiska marginaler finns
äldre kvinnor. Det förhållandet kommer att bestå framöver",
konstateras torrt i en forskningsrapport från Linköping.

Skabb i folkhemmets skrev.

Stefan Lindgren

6 kommentarer :

  1. Det var bättre förr,inget snack om saken. Det har skett kostnadsförskjutningar till det sämre som är svåra att överblicka. 1950 byggde mina morföräldrar ett eget sk. frontmannahus, en tvåvåningsvilla med sammanlagd boyta på 100 kvadrat. Och de jobbade båda endast deltid. Huset byggde de själva. På landet där de bodde tillämpades grannar emellan ett lagarbete kallat "talko", vilket innebar att man i grupp hjälpte varann med större moment i byggarbetet såsom gjutning och takläggning.
    Och alla deras grannar gjorde likadant, byggde hus och hade enkla jobb på mejeriet, svinstian, bybutiken, metallverkstaden.
    65 år senare står huset kvar i utmärkt skick och fungerar som vår sommarbostad till långt in i oktober. Jag beundrar de självgjorda snickeridetaljerna som är finare än någonstans jag senare bott. Endast en elrenovering har utförts. Huset har varit vintervarmt men den sparsamma isoleringen är dess enda nackdel.
    Hur fick dessa bybor ekonomin att gå ihop ? Kosthållet var enkelt men någon direkt brist på mat hade man inte och ibland dukades det upp till fest. Ett skäl till beundran och begrundan.

    SvaraRadera
  2. Jag är själv fattigpensionär med bostadstillägg. Jag undrar hur man kan få så lite som 500-1000 kr kvar efter skatt och det är inte menat som en retorisk fråga utan en riktig. Jag vill inte försvara det rådande systemet. Trots att jag haft sjukvård, mediciner och sjuktransporter har jag aldrig hamnat på svältnivå. Vad jag kan tänka mig är att det beror på chockutgifter o då finns det en sådan: tandvården. Den kan putta en fattigpensionär över kanten ner i svält o ev bostadslöshet. Har inte hänt mig ännu.

    SvaraRadera
  3. Hemmets skriver: Med bostadstillägget inräknat har Elsy drygt 12  000 kronor varje månad, efter skatt. När hyra, försäkringar och andra löpande utgifter är betalda återstår mellan 500 och 1 000 kronor.
    Mer detaljerat skriver man inte:
    Men en mig närstående person har 6 000 kr i hyra och hade till årsskiftet 5 800 i pension efter skatt (arbetat hela livet!!). Nu steg pensionen till 7 800 efter regeringens skattejustering - halleluja! Så i år kan den personen även kosta på sig mat ;-)) Hon skulle inte ha överlevt utan en sparad slant på banken - vilket i sin tur stoppar bostadstillägg.
    Visst är det väl som du säger att de flesta hankar sig fram. Men var tog rättvisan och jämlikheten vägen?

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. En viktig sak i sammanhanget är också att det inte går att leva på 500 kr i månaden. Hur klarar man sig på 1000 kr? Inte vet jag. De som hamnat i en sådan situation blir beroende av välgörenhet som kristliga soppkök o liknande.

    SvaraRadera
  6. Jag har hört att sådana förhållanden som beskrivs i artikeln inte är ovanliga. Det skulle vara värdefullt att få veta statistik på hur vanliga de är. Vad beror de på? Hela pensionssystemet förstås. Bostadskostnaderna. Bostadstillägget har ett tak.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.