FiB

28 mars 2017

Varför startade kriget i Syrien?


Johan Cronemann, en DN-journalist som jag verkligen respekterar för många och vassa kommentarer, har nu ägnat en hel krönika åt Syrien.
Och han har sett ljuset. Han har sett en dokumentär som "förklarar" hur "doktorn", landets valde president Bashar al-Assad, torterar små barn.
Otroligt naivt. Cronemanns vilsenhet kan bidra till att förklara hur en hel journalistkår låtit sig luras av propagandan att kriget i Syrien är en mans fel.

Cronemann är bra på mycket. Han skriver initierat om sport och kommenterar ofta TV. Men hans "analys" av Syrienkriget får en att vilja utbrista "Skomakare, bliv vid din läst!"

Jag förstår att han kan vara uttråkad och vilja vidga sin horisont. Det är lätt - och ofarligt - att göra det så länge ens åsikter är de gängse påbjudna. Men accepterar man att skriva på de villkoren  reduceras man till en megafon - för andra.

En journalist som kritiskt tar sig an Syrien-problematiken måste till att börja med förstå att Syrien länge stått på Pentagons svarta lista.

I videoklippet ovan beskriver general Wesley Clark hur Syrien redan 10 dagar efter 11 september hade hamnat på en lista i Pentagon över stater "to take out", som skulle förintas.



24 timmar efter FN säkerhetsråds resolution 1973 som öppnade för Nato:s invasion av Libyen startade det väpnade upproret i Syrien. Muslimska brödraskapet spelade en central roll och bakom dem salafismens internationella sponsorer, Saudiarabien, Qatar etc. Att USA hade gett grönt ljus är en självklarhet.





Syrien, en sekulär stat, där kristna, muslimer av olika schatteringar och icketroende levat i fred i många århundraden skulle förvandlas till ett fäste för den extrema islamism som IS och Al-Qaida är de tydligaste frukterna av.

Att beskriva det upproret som någon sorts Pippi Långstrump-protest av skolbarn är grovt missvisande. Jag har skrivit minst 40 kommentarer om Syrienkriget på den här sidan. Om Cronemann ville besvära sig med att läsa en, den här, vore jag glad.



Stefan Lindgren





1 kommentar :

  1. Man kan inte begära att någon journalist tar till sig vad generalen Clark redogör för. Det man däremot kunde begära är att statsministern och utrikesministern skulle sätta sig ned och lyssna på generalen. Och om det inte vore så grymt det hela så kunde man faktiskt notera hur dessa förbrytelser planeras i Pentagon under rent farsartade former enligt Clark.
    Här har vi således en general som ansvarat för terrorbombningen mot svenska socialdemokratiska arbetarpartiets broderparti i Jugoslavien. Denna terror mot partifränder väckte emellertid inga solidariteskänslor i partihögkvarteret. Och vad får vi se. Några år senare framstår samme general som sanningssägare och visselblåsare - men inte heller det budskapet når fram till de fina kretsarna inom SAP. Och det skall föreställa ett folkets parti, rentav ett arbetarnas parti ? Godnatt jord !

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.