FiB

1 april 2017

Vad förklarar invandringsmotstånd?


Hur kan man förklara att Europas länder uppvisar vitt skilda
attityder till invandring?

Stefan Lindgren diskuterar Sixten Andréassons hypotes.


Mitt spontana svar på frågan om invandringsmotståndets orsaker
skulle vara att detta troligen samvarierar med ekonomiska och
sociala faktorer som arbetslöshet, bostadsbrist etc.

Om vi utgår från att Visegradländerna (Polen Tjeckien, Ungern och
Slovakien) skulle vara mer invandringsfientliga och jämför
arbetslösheten i dessa länder med EU-snittet kammar vi nästan noll.

Endast Slovakien har högre arbetslöshet än snittet.

Testar vi Sixten Andréassons hypotes att motståndet är störst där
de multinationella bolagen tagit över mest så ger siffrorna ett
visst stöd för det.

Polen, Tjeckien, Ungern och Slovakien är faktiskt de fyra
EU-länder där den utlandsägda kapitalstocken (netto, med avdrag
för landets egna utlandsinvesteringar) var störst 2014.

Möjligen med ett litet undantag: Luxemburg. Och det f d EU-landet
Storbritannien.

Ackumulerade utländska investeringar (milj. dollar) minus landets
investeringar i utlandet 2014 (OECD Factbook)

Polen 180 643
Tjeckien 95 526
Ungern 59 836
Slovakien 49 333

Luxemburg 50 065
Portugal 49 182
Spanien 48 620

Storbritannien 231 008

Samtliga dessa länders utländska kapitalstockar framstår som
pyttesmå jämfört med Kina som mottagit netto 1 933 611 miljoner
dollar i utländska investeringar netto.

Nettoexportörer av kapital är USA (895 239 miljoner dollar) och
EU (979 381 miljoner dollar).

Även Ryssland är nettoexportör av kapital (34 957 miljoner
dollar).

Det är väl en självklarhet att motstånd mot invandring inte kan
tillskrivas en enda faktor. Det finns en rad andra
ekonomisk-sociala faktorer, därtill politiska, kulturella och
historiska.

En omdiskuterad faktor är "globaliseringen" och vad man nu lägger
in i den. För den ene har globaliseringen inneburit ökade
affärsmöjligheter och rikedom, för den andre arbetslöshet och
obarmhärtig konkurrens för inhemska företag, särskilt små och
familjeägda.

Ser man på västvärlden som helhet har globaliseringen visserligen
medfört ökat handel och välstånd men också gigantiska problem.
Finanskrisen 2007-2008 var jämförbar med 30-talskrisen och
är fortfarande inte helt överstånden. BNP per capita i EU har
praktiskt taget stått still 2008 - 2015 (+0,9 procent totalt för
8-årsperioden mätt som BNP/cap justerat för köpkraft).

Enligt en opinionsmätning från YouGov oktober 2016
är det bara omkring en femtedel av européerna som
betraktar "globalisering" som något i huvudsak ont.

Ett land som sticker ut är Frankrike, där lika många
är negativa som positiva till "globalisering".
Inom Norden är norrmännen de mest kritiska.


Sverige är det land bland YouGovs urval på sju europeiska länder
(Storbritannien, Frankrike, Finland Danmark, Norge, Sverige,
Tyskland) där man är mest förstående till utländska
företagsuppköp. 57 % av svenskarna tycker det är OK, medan en
majoritet av fransmännen (51 %) säger nej till utländska uppköp.

Sverige sticker ut som det mest invandringsvänliga landet av de
sju, medan misstron är störst i Frankrike.

* * *

Här finns ett stort forskningsjobb att göra. Förutsättningen är
naturligtvis att man till att börja med befriar sig från
alla föreställningar att invandringsmotstånd är en form av ondska,
en "brun" smitta, en högerpopulistisk ideologi (som av de värsta
virrpannor skylls på Putin!) och utgår från att det har
materiella och rationella orsaker.

De irrationella orsakerna (främlingsskräck etc.) ska inte förnekas
men framstår som underordnade.

Självfallet är invandringsproblematiken mycket större än de
frågeställningar hag har antytt. Det handlar bl a om hur vi ska
få slut på de krigshärdar som skapar de stora flyktingströmmarna.

I huvudsak stöder ju Sveriges regering en politik som driver på
flyktingströmmarna från bl.a. Syrien där man är motståndare till
en stabilisering av samhället under den landets lagliga regering.

Identitetskontroller vid Öresundsbron framstår då som plåster på
cancer.

Stefan Lindgren

4 kommentarer :

  1. Kan vi helt avskriva djuriska instinkter? Vi är ju ändå djur som just kommit ut från djungeln. Att betrakta allt och alla som avviker från det normala var en av överlevnadsmekanismerna. Följde man inte dessa instinkter kanske man inte fick vara med att fortplanta släktet . . .

    SvaraRadera
  2. Jag skulle nog vilja se det mera materialistiskt, och inte i första hand diskutera befolkningens inställning till invandring, utan om hur mycket invandring som de olika staterna har arrangerat. Samt karaktären på invandringen, om det är flyktingar, arbetskraftsinvandrare eller framtida "illegals" som staten tar in i landet. Det som har visat sig allra mest skadligt är just att öppna gränserna så att landet får en befolkning som inte skyddas av vare sig medborgerliga rättigheter eller internationella konventioner. För utom att Kommunistiska Partiet har uppmärksammat saken här i Sverige finns en del analyser i Monthly Review https://monthlyreview.org/2017/02/01/marx-on-immigration/

    SvaraRadera
  3. Anders. När det gäller instinkter får man väl utgå från att de är lika för hela människosläktet. De saknar alltså förklaringsvärde när det gäller skillnader i invandringsmotstånd.
    Radera

    SvaraRadera
  4. Erik Rundgren10 april 2017 00:00

    Behöver man vara speciellt analytiskt lagd för att konstatera att Visegradländerna har en historisk erfarenhet av såväl ockupationer som etniska rensningar 1945-48 där ca 18 miljoner fördrevs.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.