FiB

30 maj 2017

USA:s beskydd har ett pris

USA säger sig ha en "allians" med det alliansfria Sverige. Det hörs redan på orden att det är ett orimligt förhållande.

Som ett äktenskap där bara den ena parten har sagt ja, och den andra tiger.

Kanske kan man jämföra med maffians beskyddarverksamhet för att förstå det USA gör.

Jag citerar ur engelska wikipedia:


"En beskyddarverksamhet (protection racket)  är ett system där en grupp ger skydd åt företag eller andra grupper genom att utöva våld utanför lagens sanktion. Genom det trovärdiga hotet om våld avskräcker beskyddarna människor från att svindla, råna, skada, sabotera eller på annat sätt skada deras klienter. Beskyddarverksamhet  tenderar att dyka upp på marknader där polis och rättsväsende inte kan påräknas för att ge rättsligt skydd, antingen på grund av inkompetens (som i svaga eller misslyckade stater) eller olaglighet (svarta marknader).

Två element skiljer beskyddarligor från juridiska säkerhetsföretag. För det första deras vilja att utkräva våldsam vedergällning som faller utanför gränserna för vad lagen normalt sträcker sig till för civila säkerhetsföretag, så långt som till överlagt mord. Det andra är att beskyddarligor är villiga att involvera sig på olagliga marknader."
USA proklamerar sig ensidigt som klienten Sveriges beskyddare. Detta görs utan motprestationer, heter det i introduktionserbjudandet.

Men redan genom att Sverige har lagt om sin utrikespolitik för att förtjäna USA:s ensidiga allians har Sverige betalat ett pris i form av dåliga relationer med Ryssland. Sverige har inte haft något möte med Ryssland på toppnivå sedan 2003 (Wallströms korta möte med Lavrov oräknat). Handeln har rasat sedan 2014, turismen i båda riktningar minskat kraftigt, antalet resenärer har sjunkit så kraftigt att SAS inte längre flyger på Moskva osv.

Att Sverige i det långa loppet skulle kunna bygga sin säkerhetspolitik på sådana premisser är en orimlighet.

Sverige ligger där det ligger och det är ett primärt svenskt intresse att ha goda relationer till sin största granne, Ryssland.

Relationerna till USA är också viktiga, men de kan ändras snabbt. Ibland har Sverige varit ute i kylan och ibland har det omfamnats. (Minns när Nixon lät frysa svenska tillgångar i USA!)

Till saken hör att just nu, efter valet av Trump, intensifieras en diskussion i USA som går ut på att ompröva "ensidiga allianser"(se här exempelvis). USA har varit för "generöst" med att utsträcka sitt beskydd till en mängd stater som inte vill betala. Nu kommer "payback time". Hur troligt är det då att USA/Nato i det långa loppet kommer att skydda Sverige som en gratis förmån? Kanske är den politiken bara ett föråldrat eko från Mattisborgen (Pentagon) utan stöd av presidentmakten?
 
Priset vi betalar genom dåliga relationer med Ryssland och den ökade osäkerhet detta innebär överskuggar det eventuella värdet av USA:s ensidiga allians med Sverige.

Om regeringen menar att USA:s alliansdeklarationer inte påverkar Sveriges alliansfrihet återstår för den att visa detta genom en beslutsam normalisering av relationerna österut.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.