FiB

15 juni 2017

Peter Kadhammars världsbild


En gång i tiden var jag med om att anställa Peter Kadhammar på ML-GNISTAN.

Det var ett bra beslut. Peter var en trevlig och framåt reporter. Han släpade inte på något tyngre ideologiskt bagage. Som det senare skulle visa sig smälte han lika bra in på Aftonbladet.

Låt se vad han skriver:


Igår 14 juni skrev han i en krönika bl.a.:

"Strukturerna i väst har – än så länge – visat sig hållbara medan diverse politiska partier befinner sig i kris. Det är starka strukturer, i USA till exempel, som upprätthåller ett system där partier kommer och går och val bjuder på behagliga och obehagliga överraskningar och ofta förvirring.

Det kallas demokrati, ett system med mängder av fel och brister men som de flesta brukar föredra framför alternativen."

Det är en skrivning som i all enkelhet uttrycker en rad fördomar.

Att det politiska systemet i USA skulle vara särskilt stabilt kan ifrågasättas. Under Trump har ju till och med federationen knakat i fogarna. Kongressförhören visar att det i USA saknas en tydlig rågång mellan den exekutiva makten och rättsväsendet - denna upprätthålls från fall till fall och efter gällande "direktiv" från justitiedepartementet.

Trump valdes trots att Clinton fick en majoritet av rösterna - och det är inte första gången minoriteten bestämmer.

När Peter säger att partier "kommer och går" i USA vet jag inte vad han syftar på. Med några få undantag har det aldrig funnits annat än republikaner och demokrater att välja på i USA.

Vet Kadhammar hur många kandidater från tredje parti som valdes till kongressen 2016. Svar 1 (en).

Som bl.a. Gore Vidal, sonson till den man som förde in Oklahoma i unionen, beskrivit är USA en plutokrati där val avgörs genom att penningsäckar byter ägare. Vet Kadhamnmar vad ordförandeposten i ett amerikanskt kongressutskott kostar? Platsen som ambassadör i Sverige?

Jo, allt det här vet ju Kadhammar. Han har delvis själv beskrivit det i sina USA-reportage (Supermakt på dekis). Men den ideologiske Kadhammar vet det inte. Den ideologiske Kadhammar är en knöl.

Mycket bättre ser det inte ut i EU, där macronismen nu löper amok och krossar politiska partier på löpande band. Nu senast i Finland där den nya rutinen införts att sittande regering avgör vem som ska vara ordförande i de politiska partierna.

Över hela linjen kapar nomenklaturan trossarna till allt som luktar medlemsstyrda partier och direkt folkinflytande.

När det så kommer till Ryssland, visar Kadhammar en helt annan känslighet. Ryssland är en kleptokrati, förkunnar han. Det är väl därför de största kleptokraterna  - Chodorkovskij, Gusinskij, Berezovskij etc - hamnat i exil??

En rimligare analys är väl att Putin försökt begränsa detta inflytande och hålla en rågång mellan den exekutiva makten och oligarkin.

I fråga om Krim, visar Kadhammar att han är renons på såväl historia som folkrätt.

Varför skulle Krims befolkning inte ha den rätt som paragraf 1:2 i FN-stadgan föreskriver, nämligen till nationellt självbestämmande? I två folkomröstningar, 1991 och 2014, röstade över 90 % för självbestämmande.

I Kosovo hölls ingen omröstning. Avskiljandet trumfades igenom av Nato, trots att det direkt stred mot en färsk FN-resolution.

Inte heller Rysslands ytterst begränsade och välmotiverade militära insats på Krim som gjorde avskiljandet helt oblodigt kan kritiseras från folkrättslig synpunkt.

Glöm inte att staten Bangla Desh uppstod 1971 tack vare att en invasion av Indiens armé stoppade de pakistanska generalernas blodbad. Folkrätten har visat stor tolerans för "inblandning utifrån" när det gäller att genomdriva folkviljan i sådana situationer.

Jag måste fråga Peter Kadhammar om han verkligen menar att Ryssland i rådande läge ska lämna tillbaka Krim till Ukrainas förvaltning? Inser han inte att detta skulle leda till ytterligare blodsutgjutelse och inbördeskrig i Ukraina och en folkfördrivning utan motstycke i Europa?

2,3 miljoner ukrainska medborgare lever redan idag i Ryssland.

Kadhammars världsbild går inte ihop. Den faller ihop.

Stefan Lindgren






Virus-free. www.avg.com

1 kommentar :

  1. För en aktuell amerikansk motbild rekommenderas Robert Parrys detaljerade genomgång av Oliver Stones intervjuserie med president Putin. Bit för bit i flera artiklar plockar Parry isär amerikanska MS-mediers Rysslandsrapportering. På consortiumnews.com
    Det som är mest störande är inte att rapporteringen i MS-medier är späckad av felaktigheter, utan som artikeln ovan påpekar den ideologiska konformismen som är en totalitarism.
    En amatörpsykolog frestas att tro att de ideologiskt rättänkande lider av kollektiv psykos, som är följden av vad ? Livsångest kanske, där man vägrar att godta att människans villkor inte radikalt kommer att förändras - inte ens under deras och deras efterkommandes tid - trots att de är så unika och perfekta - tufft !

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.