FiB

11 september 2017

Hultqvist faller undan














Vad sa egentligen försvarsminister Peter Hultqvist i söndagens Agenda? Han fick frågan om han inte hade ändrat sig efter påtryckningar från USA:s försvarsminister James ”Mad Dog” Mattis?

- Nej, svarade han. Och för övrigt är brevet från Mattis hemligstämplat.

Men vad USA kräver av Sverige har ju framkommit med all önskvärd tydlighet av fler än en källor:
31 augusti publicerade DN ett faksimil av ett brev från USA:s Natoambassadör Douglas Lute till Sverige 28 november 2016 där han uttryckligen kräver att Sverige måste upphöra att kräva förbud för kärnvapen. Ett sådant krav är enligt Lute ”oförenligt med Sveriges önskan att fördjupa sitt samarbete med Nato”.
USA:s nedrustningsambassadör Robert Wood säger i en SvD-intervju 9/9:


”– Om dessa länder skriver under avtalet kan det bli omöjligt för USA att utföra delar av vårt normala säkerhetssamarbete. Det kan exempelvis bli svårt att utföra rutinmässiga hamnbesök av amerikanska skepp, överflygningar med vissa flygplan och särskilda militärövningar. Detta är allvarliga frågor. Avtalet kan hindra kärnvapenstater från att engagera sig i icke-kärnvapenstater i särskilda säkerhetslägen.

Robert Wood uppmanar därför den svenska regeringen 'att noga tänka över saken' innan man skriver under kärnvapenavtalet.

Kan det bli så mycket tydligare vad USA kräver av Sverige? Det är inget Hultqvist kan smussla undan med en hemligstämpel.

Sen sa han en intressant sak. Han påstod av Sveriges FN-ambassadör redan när resolutionen om kärnvapenförbud antogs hade flaggat för ”Sveriges betänkligheter”.

Var och en kan läsa vad Skoog sa på https://s3.amazonaws.com/unoda-web/wp-content/uploads/2017/07/170707-EoV-Sweden.pdf.

Han uttryckte där ett antal punkter i avtalstexten som Sverige är missnöjt med - men som inte fick Sverige att lägga ned eller rösta mot.

Sverige hade gärna sett en hänvisning till NPT-avtalet, särskilt artikel VI i NPT som lyder:

Var och en av parterna i fördraget åtar sig att i god tro förhandla om effektiva åtgärder för att snarast upphöra med den nukleära kapprustningen och för nukleär nedrustning och om ett fördrag om allmän och fullständig nedrustning under en strikt och effektiv internationell kontroll .

NPT-avtalets parter förbinder sig att verka för ett fördrag om allmän och total nedrustning av kärnvapen.

Skulle detta vara en ”betänklighet” mot förbud?

Inte heller de övriga punkterna i Skoogs röstförklaring vittnar om någon vilja att uppmjuka förbudsresolutionen, snarare att stärka den med ett tilläggsprotokoll om verifiering exempelvis.

Skog förklarade slutligen att Sveriges riksdag före ratifieringen måste undersöka hur avtalet förhåller sig till ”den civila kärnkraftsindustrin, -handeln och -forskningen inkl. nukleär försvarsforskning för fredliga ändamål, liksom bredare säkerhets- och försvarspolitiska intressen”.

Att det utreds är normalt. Vad som är onormalt är att Hultqvist plötsligt - före utredningen - säger att ”våra militära samarbeten inte får komma i kläm”. Han har därmed redan internaliserat - införlivat i det egna tänkandet - de villkor som USA ställt och fallit undan för utpressningen.

I samma program intervjuades också Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg. Han sa där att Nato är emot kärnvapen och hade skurit ned 90 procent av sina kärnvapen enligt ett avtal med Ryssland 2010.

För det första har Nato inga egna kärnvapen, utan de ligger i händerna på USA, Storbritannien och Frankrike. För det andra talade Stoltenberg inte om att minskningen av antalet kärnstridsspetsar pågått samtidigt med en omfattande modernisering av stormakternas strategiska potential.

För det andra är Nato emot kärnvapen. Andras kärnvapen.

USA:s till synes defensiva och icke-nukleära ”missilsköld” ökar riskerna genom att den ena nukleära supermakten kan få för sig att den är osårbar. Dessutom kan ABM-ramperna runt Rysslands gräns snabbt omvandlas för offensiva syften.

Den sanna bilden är ju att de nukleära stormakterna USA och Ryssland (not) sedan ett antal år tillbaka har avbrutit allt nedrustningsarbete. Alla möten i rådet Nato-Ryssland har upphört sedan februari 2014.

Stefan Lindgren

Not. USA kallar numera Ryssland för en "regional makt", inte en stormakt. Men på Rysslands fråga har man inte kunnat förklara i vilken region.

1 kommentar :

  1. Enligt Hultqvists förtrogne John McCain är det sämre ställt för Ryssland än så: Landet är en bensinstation som låtsas vara ett land - eller så är det Ovre Volta med kärnvapen. Hur en sådan obetydlighet kan utgöra ett hot och ha förmågan att utse president i USA förblir en gåta.
    Hultqvist har även funnit en ny vän i Finland, försvarsministern Jussi Niinistö, som förklarat sig dela Hultqvists farhågor och tror att Sverige inte kommer att skriva på. Niinistö är så "creepy" som en nyhögerman kan bli, minspelet och frisyren leder osökt tankarna till tyskt 30-tal. Man undrar hur S numera går tillväga när de vaskar fram nya "förmågor". Den röda handboken har förbytts till den bruna, verkar det som.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.