FiB

13 december 2017

Kalla krigets konst

En tavla av Jackson Pollock 1912-1956. CIA försökte göra modernismen till västvärldens
vapen mot det socialistiska lägret och det gick ganska bra.



















 Till 8 januari pågår på Haus der Kulturen der Welt i Berlin en
utställning som skildrar hur CIA använde konsten som tillhygge i det
kalla kriget.

Kongressen för kulturens frihet (CCF), en organisation grundad i Västberlin
i juni 1950 av en grupp författare som gemensamt ville verka för ett
"antitotalitärt" samhälle.


Från sitt högkvarter i Paris subventionerade CCF otaliga kulturprogram från
Latinamerika till Afrika och Sydostasien och utvecklade ett nätverk av tidskrifter, konferenser
och utställningar som framhöll modernismens "universella" språk i
litteratur, konst och musik.


1967 avslöjades att CCF i hemlighet finansierats av USA:s underrättelsetjänst
CIA. För att stärka en anti-kommunistisk konsensus  under det
kalla kalla kriget avslöjade de motståndarnas ideologiska motsägelserna och
moraliska tvetydigheter, samtidigt som de själva var skyddade från
demokratisk insyn och ansvarighet.

Modernismen kom därmed att tillskrivas specifika betydelser och mål. Ledarna i öst
gick ofta på bluffen och satte in censur och vattenkanoner mot konstnärer som
lockades av modernismens uttryck.

Den tyska utställningens tema är "friktionen mellan den politiska användningen
av konst och konstnärernas strävan efter autonomi".

Där visas konstverk från 1930-talet till nutid som återspeglar den ideologiskt uppblåsta
kontrasten mellan abstraktion och realism liksom verk som belyser frågan om
konstnärlig frihet och dess former. Tidskrifter som startades med CIA-medel
visar hur modernismen användes till att skapa västerländsk kulturhegemoni på 1900-talet.



Med verk av Art & Language, Doug Ashford, Michael Baers, Antonina
Baever, Alessandro Balteo-Yazbeck (Med Media Farzin & Paolo Gasparini),
Romare Bearden, Samuel Beckett, Lene Berg, Broomberg & Chanarin,
Fernando Bryce, Daniel Buren, Luis Camnitzer Alice Creischer, Didactic
Exhibition, Liu Ding, Charles & Ray Eames, Miklós Erdély, Peter Friedl,
Liam Gillick, Sheela Gowda, Philip Guston, Grupp Gummi K, Max de Haas,
Chia-Wei Hsu, Iman Issa, Voluspa Jarpa, David Lamelas, Norman Lewis,
İlhan Mimaroğlu, Moiseyev Dance Company, Museum of American Art i
Berlin, Irving Norman, Guillermo Nuñez, Branwen Okpako, Boris Ondreička,
Nam June Paik, Décio Pignatari, Howardena Pindell, Sigmar Polke, Rebecca
H. Quaytman, Walid Steve Reich, Ad Reinhardt, Gerhard Richter, Faith
Ringgold, Norman Rockwell, Peter Roehr, Martha Rosler, Charles Shaw,
Yashas Shetty, Francis Newton Souza, Frank Stella, The Otolith Group,
Endre Tót, Suzanne Treister, Twins Seven Seven, Josip Vaništa, Wolf
Vostel Jag, Susanne Wenger och andra

En engelskspråkig, utförligt illustrerad publikation utkommer
våren 2018. Förbeställning på publikationen@hkw.de

red 

1 kommentar :

  1. En brasiliansk kommentator skrev nyligen att Sydamerika visserligen blev fritt från politiskt kolonialvälde men därefter fortsatte den ekonomiska kolonialismen oavbruten tillsammans med den mentala kolonialismen. Detta är ett tema som författaren André Vltchek skrivit mycket om.
    Ju svagare ett land är kulturellt desto kraftigare utsätts det för kulturimperialism eller det som brasilianaren betecknade som mental kolonialism. I många forna kolonier har den lokala kulturen utarmats och det enda som erbjuds är västerländsk skräpkultur.
    Men för att anknyta till artikeln ovan och västliga länders egen situation. Kulturen befinner sig sedan länge i en krisprocess som blivit lättare att urskilja när den tidigare ständiga tvistefrågan om socialistisk kultur lagts åt sidan som lämplig ursäkt. Dagens kulturkretsar tycks inte ha en aning om det världspolitiska skeendet och det kommer oundgängligen i till synes i deras trångsynta skapelser. Strindberg blev inte stor för att han fajtades med sina kvinnor utan för att han visste vad som försiggick i Sverige och detta gällde även arbetarförfattarna. Idag är arenan global men man måste begripa vad som händer annars låter man sig styras av identitetsfrågor och andra modefenomen som välfinansierade ideologismedjor marknadsför.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn.