FiB

10 januari 2018

Var tog antikrigsrörelsen vägen?




Franz Smideks kortdokumentär om antikrigsrörelsen i Sverige 2003 reser frågan - vart tog den vägen?

Varför rann den ut i sanden och ersattes av en rad proteströrelser i behjärtansvärda men underordnade frågor?

Enligt antikrigssajten Globalresearch.ca har fredsrörelsen medvetet splittrats av etablissemanget och inte minst falska fredsprofeter som i avgörande lägen stöder USA:s militära aktioner.
Den kanadensiske professorn Michel Chossudovsky är initiativtagare till och primus motor i projektet Globalresearch.ca som har gjort en enorm insats sedan september 2001 genom aktiv nyhetsförmedling om USA:s olika krig som förts under den falska devisen ”krig mot terrorn”.

Igår, 9 januari, fanns sig Chossudovsky nödd att gå ut med en brandfackla mot de "vänster”-intellektuella som undergräver kampen mot krigen och i praktiken solidariserar sig med USA-imperialismen.

Michel Chossudovsky menar att det finns enskilda intellektuella och grupper på sociala media som finansieras av etablissemanget för att förhindra en riktig massrörelse mot krig, rasism och social orättvisa.

Att kriget mot Syrien har behandlats som "ett inbördeskrig" och inte som ett utländskt (Saudi, USA m fl) angrepp på landet är ett exempel.

Kriget mot Jemen behandlas också som ett inbördeskrig trots att Saudiarabien med USA:s hjälp bombar och håller landet i sjöblockad.

Det faktum att det idag saknas en stark antikrigsrörelse men finns gott om separata välfinansierade "problemorienterade" proteströrelser (t.ex. miljö, anti-globalisering, fred, kvinnors rättigheter, HBTQ) tolkar Choussudovsky som en medveten härskarstrategi.

Han understryker också hur betydelsefullt det är att så kallade "progressiva" intellektuella gång på gång sprider falska argument som demobiliserar fredsrörelsen.

Den antikrigsrörelse som motsatte sig invasionen av Irak 2003 är tyst när  Trumps riktar flyganfall  mot  "Assadregimen" som påstås "döda sitt eget folk" och utsätta det för gasattacker.

Den antiimperialistiske ikonen Noam Chomsky förklarade i en intervju med "Democracy Now" 5 april 2017 (två dagar före Trumps bombanfall  mot Syrien) att han är för "regimskifte" och antyder att ett ”avlägsnande” av Bashar al Assad kan leda till en fredlig lösning.

(Se intervjun med Chomsky här )

På samma sätt har den vänsterintellektuelle Tariq Ali i Storbritannien i Storbritannien uppmanat till att störta president Bashar al Assad. I en intervju med Russia Today påstår han att en majoritet av det syriska folket vill ha bort Assad.

Tariq Ali, som är en talesman för antikrigsrörelsen Stop the War nämner inte att USA-Nato och deras allierade är aktivt involverade i rekrytering, utbildning och beväpning av en (i stort sett utländsk) terroristarmé.

Under "progressiv" mantel främjar personer som Chomsky och Ali militära ingripanden på humanitära grunder inom ramen för "kriget mot terrorism" och den så kallade "Responsibility to Protect" (R2P).

Enligt den brittiske författaren William Bowles är Tariq Ali en av de ansvariga som har snedvridit antikrigsaktivismen i både Nordamerika och Västeuropa.

Chossudovskys brandfackla kommer inte en dag för sent. Här hemma i Sverige kan man ju fundera på hur historiens största antikrigsdemonstrationer 2003 fullständigt kunde rinna ut i sanden och förvandlas till den dagliga mix av protester i underordnade frågor vi ser idag.

Vi bär alla en del av ansvaret, men med vilka lögnaktiga argument har opinionen efter 2003 desarmerats?

Att Sverige har soldater i Afghanistan och Irak märks knappast alls i media. Inget ansvar har utkrävts för Sveriges delaktighet i Nato-kriget som förvandlade Libyen från Afrikas mest välmående stat till ett kaos av terrorism och slavhandel. Sverige deltar i EU:s sanktioner mot den lagliga regeringen i Syrien och stöder aktivt terrorismen där. I Ukraina stöder Sverige en kuppregim omgiven av hel- och halvnazistiska rörelser som bedriver etnisk rensning. I fråga om Jemen hörs inte ett knyst från den "feministiska utrikespolitikens" förkämpar.

Och - behöver det sägas? - tystnaden i alla dessa frågor hänger intimt samman med de pågående försöken att baxa in Sverige i Nato, om så behövs bakvägen via en EU-armé.

Kort sagt: antingen låter fredsrörelsen massmedia sätta dagordningen och då förblir 2003 en isolerad händelse eller också mobiliserar vi själva förorternas folk som den gången vällde in mot USA:s ambassad i oöverträffad mängd, bl.a. för att massmedias vakthundar den gången togs på sängen.

Stefan Lindgren













10 kommentarer :

  1. Finland var i denna fråga ett "föregångsland", likgiltigheten hade redan slagit rot. Antikrigsdemonstrationen 2003 i Helsingfors var den ynkligaste som setts av det slaget, med anarkister som största enskilda grupp. Frågan är så mångbottnad att det är svårt att veta var man skall börja. Men redan mot slutet av 70-talet började den radikala vänstern tappa fart och mot slutet av 80-talet skedde en självutplåning, där egentliga vänsteridéer försvann. Ett symptom på detta var den kvinnliga ordföranden Siimes som var en ren karriärist som hoppade av och blev lobbyist för "Big Pharma",som är en av de mest reaktionära av det slaget. En lättlurad aningslöshet finns hos den yngre generationen som ger anledning till oro.
    Å andra sidan upplever vi västmakternas tillbakagång i politiskt och ekonomiskt inflytande och de nya ekonomiernas uppsving. Vi ser att västländer knappast producerar några kulturella alster utöver det rent triviala. Det pågår ett maktskifte på den globala arenan, kanske vi, eller våra barnbarn, kan hoppas på renässans när den är ett faktum.

    SvaraRadera
  2. Ulf Nilsson, Växjö skriver:

    De härskande i de imperialistiska länderna, från USA till Sverige har verkligen lyckats desarmera antikrigsrörelsen och den nära allierade fredsrörelsen. Jag ser ju lokalt här i Växjö hur Svenska Freds, IKFF m.fl. är helt passiviserade idag. Endast vår lokala Nej till Nato-förening (Kronoberg för fred och alliansfrihet, KFA) med visst stöd av V & Kp (men det stödet kunde vara mer aktivt!).

    Unga vänstermänniskor idag definierar sig som antirasister, hbtq, feminister och för mänskliga rättigheter (och djurens rättigheter) men nästan aldrig som antimperialister, antikrig eller fredsaktivist.
    Här behövs tydlig vägledning av medvetna antiimperialister. Därför är det sorgligt att läsa ledaren i senaste Clarté (4/2017) där man tar upp flyktingfrågan-slavhandeln i Libyen utan att med ett ord nämna kriget som skapade detta!

    Själv försöker jag, utöver arbetet i KFA, att påverka läget genom föredrag där jag utgår från Vilhelm Moberg och hur han övergav sin pacifism inför krigshotet på 1930-t. och insåg att man måste ”stå det onda emot”. Moberg var på 50-t närmast okritisk beundrare av USA, ville t.o.m. ha med Sverige i Nato men kom senare att ändra sig och återknyta till sin ungdoms radikalism.

    På 1960-70-t, till sin död 1973, skrev om att vapen bara ska brukas att försvara sitt land. Eller som han uttryckte det i efterordet till boken Den okända släkten 1968 där han tar upp USAs krig i Vietnam: ”Vi borde vid det här laget ha genomskådat en av världshistoriens största och ödesdigraste lögner: att ett folk kan försvara sitt fosterland genom att angripa andra folk, att fosterlandet kan försvaras även i andra länder”. I andra böcker, bl.a. Förrädarland (1967) tar hans fasta på de gamla gränsfrederna som bönder slöt på ömse sidor om dåvarande svensk-danska gränsen (under 13 – 1600-tal): allmogen var beredd att följa sin kung men ”icke längre än till landamäret”, d.v.s. gränsen.


    Ulf Nilsson, Växjö

    SvaraRadera
  3. Självklart är det mycket som är sant i din beskrivning här, Stefan. Jag var själv med en del i Nätverket mot krig, senare, när den stora demonstrationen var genomförd. Tyvärr rann det Nätverket ut i sanden. Men det borde återskapas. Det går att beskriva läget hur länge som helst. Men skapar man ingen minimiplattform, blir det svårt att få igång någon rörelse. På vilken plattform mobiliserar vi "förorternas folk"? Inte minst bor det ju många invandrare i förorterna, som behöver dras med i fredsarbetet. I Nej till Nato omvittnar flera att invandrare hört till de som ofta skrivit på namnlistorna. I sitt tal i Moldavien säger Jan Myrdal dock inget om att invandrare skulle ha något att tillföra i våra samhällen och organisationer. Däremot finns denna i mitt tycke lite oklara passus i hans tal: "Nu fortsätter Nato sitt illegala krig mot det afghanska folket för ekonomisk och politisk kontroll över Centralasien och även det officiellt neutrala Sverige deltar med trupper. Afghanska flyktingar kan nu ses som tiggare i Stockholm. Som Chaucer uttryckte det i 1390: The chickens come home to roost. Det här är inte en humanitär kris. Den måste betraktas och behandlas som en internationell politisk förbrytelse."
    Möjligt att jag missuppfattar, men det är rätt förenklat att säga att några andra ska "stanna i sitt land och kämpa". Ta hazaraflyktingarna från Afghanistan här i Sverige, som (s)-regeringen utvisat i mängder. Vilka ska de kämpa emot i Afghanistan? Det är i första hand talibaner och IS som angriper dem i hemlandet. Visst, det handlar om en internationell politisk förbrytelse mot Afghanistan som helhet, men läget är delvis komplext - visst är det också en humanitär kris. Klarar vi inte att fånga upp sådana kriser i en enhetsfront, samtidigt som vi har ett antiimperialistiskt perspektiv, då blir fronten ointressant för många. Titta på de unga afghanska flyktingarnas rörelse "Ung i Sverige" - det kan man kalla aktivitet, över hela landet. De sitter ju inte alls och tigger. Långt därifrån.

    SvaraRadera
  4. Massexodus från Afghanistan av nationens blomma, de utbildade unga männen, tjänar syftet att göra Afghanistan mer regerligt för ockupanterna. Massutvandringen är ett hot mot landets framtid (jfr Moldova där 1/3 har lämnat).

    Din tanklöshet är skrämmande. Du tycks mena att alla hazarer (upp till 7 milj) har skäl att lämna landet och omvärlden ska stå med öppna armar inför en sådan etnisk rensning. Man bör inte ta asylsökandes skräckhistorier på alltför stort allvar. En del av de unga hazarerna har inte satt sin fot i Afghanistan.

    Till de afghaner som trots allt kommit hit och lämnat en obekväm tillvaro i Afghanistan vill jag säga: Åk hem så snart du kan och delta i arbetet på att rädda ditt fosterland. Du behövs där! Din familj och släkt behöver dig!

    Tro inte på västvärldens krokodiltårar. Dom är bara ute efter att göra dig till låglöneslav medan de i lugn och ro asfalterar ditt fosterland!

    SvaraRadera
  5. Fortfarande får jag inget svar, Stefan, på vilken plattform du anser "förorternas folk" ska samlas i krigsmotståndet.

    Din beskrivning av hazarernas läge är förenklad. Du uppmanar hazarer som aldrig satt sin fot i Afghanistan att "återvända dit". Jaha, men de har ju som sagt aldrig varit där? Till vad ska de "återvända"?

    Du säger att hazarerna lämnat "en obekväm situation" i Afghanistan. Ja, det är nog att ta till i underkant. Historiskt sett blev väl en rätt stor del av gruppen fysiskt utplånad.

    Jag talade för ett par år sedan en hel del med en av de här unga hazarerna som nu kommit till Sverige. Han hade mycket snabbt lärt sig bra svenska. Hans far hade varit chaufför åt någon myndighetsperson knuten till regeringssidan. Talibanerna gillade inte det och sköt en raket på deras hus. Båda föräldrarna och hans syster dödades. Själv skadades han allvarligt. Han visade stora ärr på kroppen för mig.

    Hans bror hade tidigare flytt till Iran, och den här killen begav sig nu dit. När han kommit över gränsen till Iran slogs han genast i bojor och fördes till en mattfabrik där han fick arbeta utan lön. En förman där lärde honom läsa på persiska, han hade nämligen aldrig gått i skola.

    Han bodde flera år i Iran, där hazarer utgör en diskriminerad grupp, och tog sig sedan till Sverige.

    Men sådana här "skräckhistorier" som du kallar det, bör vi förstås inte ta på allvar? Istället uppmanar du sådana som den här killen att "återvända till sin familj". Fast i hans fall fungerar ju inte ditt genomtänkta upplägg - hans familj är ju dödad så när som på en bror som lever i Iran.

    IS å sin sida har ju haft strävan att få igång krig mellan sunniter och shiiter i Afghanistan, hazarerna är shiiter. IS har tagit ur dem ur bussar och dödat dem, bombat deras moskeer m m m m. Hur ska hazariska ungdomar som flytt till Sverige kunna "rädda sitt fosterland" från sådant? Du menar kanske att de ska ta värvning i regeringstrupperna?

    Till sist en undran. Förstår du vad Jan Myrdal menar med sitt påstående "Afghanska flyktingar kan nu ses som tiggare i Stockholm". Det finns tiggare i Stockholm. Men afghaner som tigger? Nej, jag har aldrig sett en enda. Har du?

    SvaraRadera
  6. Du har fel om hazarerna igår och idag. Dom är ingen förtryckt minoritet utan ett av de afghanska folken. Att dom skulle ha "utplånats" historiskt är ju ett rent påhitt från din sida.

    Sen är du med förlov sagt lite naiv om du tror på flyktingsberättelserna. Det är ju sånt man säger för att få stanna, det ingår i deras affärsprojekt.

    Vet du någon asylsökande hazar vars ena eller båda föräldrar inte dödats av talibaner el. liknande?

    Sen försöker du slå mynt av de asylsökande som aldrig varit i Afghanistan. Vart ska vi skicka dom? Svaret är att om de saknar medborgarskap, dvs är statslösa, vilket kan vara fallet, så beviljar Sverige i 96 % av fallen asyl.

    Men de som är uppväxta i Afghanistan har som regel familj/släkt och kan återvända. Som antiimperialist och afghanvän uppmanar jag dem att återvända.

    Här blir de bara utnyttjade. Som låglönearbetare och som rekvisita för en växande flyktingindustri.

    Ang. tiggande afghaner så tror jag också att de, om de finns, är mycket få. Det stöder ju bara min hypotes att det är de utbildade pojkarna som kommer hit. De som faktiskt har goda chanser att klara sig hemma.

    SvaraRadera
  7. Nej Stefan,
    angreppen mot hazarerna i gångna tider, bl a i slutet av 1800-talet, är tyvärr inte påhitt. Saken finns bl a nämnd i organisationen Minority Rights Groups rapport om hazarerna:

    "They were once the largest Afghan ethnic group constituting nearly 67% of the total population of the state before the 19th century. More than half were massacred in 1893 when their autonomy was lost as a result of political action."
    Se vidare: http://minorityrights.org/minorities/hazaras/

    Och titta även här, på Wikipedia Englishs text om hazarerna: https://en.wikipedia.org/wiki/Hazaras#cite_note-:0-30

    Där ges åtskilliga fler exempel på hur hazarerna angripits under gångna tider fram till nutid, både i Afghanistan och Pakistan. Bl a hänvisas till boken: Deljo, Abbas (2014). "Ancient History of Hazaras." Kabul: Amiri Publishing. ISBN 9936801504.

    Problematiken har alltså fortsatt. I slutet på 90-talet pekade talibaner öppet ut hazarer som en grupp man skulle göra till måltavla.

    När det gäller hazarerna som kommit till Sverige idag, finns det mycket att läsa och lära av vad Ingrid Eckerman skriver här: http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/skammens-aar-2017-utvisningarna-till-afghanistan-2361516

    Men uppenbarligen är du inte intresserad på annat vis än att du - precis som Jan Myrdal - ser det som ett problem att hazarer kommit hit. Och du uppmanar dem att "resa hem". Vad jag kan se blir det i praktiken fråga om att du helt enkelt instämmer i Morgan Johanssons och regeringens utvisningspolitik, och vill kratta gången åt den.

    Du försöker trolla bort hela frågan om deras läge genom att säga att de bara är en folkgrupp bland andra i Afghanistan. Men så enkelt är det uppenbarligen inte. Att det finns välutbildade hazarer, eller t o m hazarer som ingår i Afghanistans regering, behöver ju heller inte alls hindra att det finns stora grupper av hazarer som kan vara förföljda och hotade till livet. Denna FN-rapport från Kanada beskriver hazarernas komplicerade situation idag: http://www.refworld.org/docid/57f794955.html

    Jag har aldrig, som du försöker påstå, hävdat att alla miljoner hazarer borde komma hit. Det handlar heller inte om naivitet att försvara deras rätt att vara här, mot regeringens felaktiga och verklighetsfrämmande politik som väl främst syftar till att ta röster från SD. Jag tror inte att den hazar jag hade att göra med för två år sedan ljög. 30 år av krig och hazarernas läge i Afghanistan, tyder tvärtom på att han talade sanning. Han var förresten inte alls välutbildad, han hade inte gått en dag i skola innan han kom till Sverige.

    Att vara naiv, det är att tro att det är en bra politik att just nu sända dessa hazariska, ofta unga, och ofta, men inte alltid, pojkar,till Afghanistan.

    SvaraRadera
  8. Din beskrivning av hazarernas historia och läge idag kommer från icke vetenskapliga källor. Varför tror du plötsligt på Radio Free Europe och västliga "rättighetsorganisationer" som ju har en agenda att förvandla det ockuperade Afghanistan till "hela havet stormar". I stort sett har Afghanistans olika folkslag levt i fred i ett av historiens mest framgångsrika multietniska samhällen. De som förnekar detta ljuger.

    Det finns de som - faktiskt med nästan lika stor rätt - hävdar att tadzjikerna är förtryckta, trots att deras språk, dari - hovets språk, är ett av statsspråken.

    Även majoritetsfolket pashtunerna kan sägas vara förtryckta.

    De USA-källor du citerar har en agenda att förhärliga "befriarens" roll. Det är klart att i okunniga USA-strategers ögon är hazara en shiitisk (läs: iransk - huuh!) resurs. Den motsättningen älskar man att peta i med skalpell och kanske få igång nåt. Det är inte stort annorlunda med Amnesty och liknande organisationer som stöder svenska och norska (för att inte tala om ryska) samers "självständighetssträvanden".

    När det gäller Hazarajat där flertalet hazarer bor har det varit relativt väl skyddat under 30 års krig ch hazarerna utmärker sig ofta med god utbildning. En del av de ledande demokratiska personligheter vi sett, tex presidentkandidaten Ramazan Bashardost (nr 2 2008) är hazara, vilket han dock aldrig skyltat med eftersom alla är afghaner. Även Malalai Joya som lett kvinnornas demokratiska motstånd är hazara. De har båda varit i Sverige utan att ägna ett ord åt etniskt förtryck av hazara. De vill uppenbarligen inte pilla i det såret. Så varför vill du det?

    Jag kan förstå och dela din medkänsla med enskilda flyktingar. Men det får inte hindra oss att se klart vem massutvandringen från Afghanistan tjänar!

    SvaraRadera
  9. Fel, Stefan,
    jag har inte använt "USA-källor". Den rapport du nämner, den handlar om hazarernas situation i Kabul, är gjord av Kanadas migrationsverk åt UNHCR, FN:s flyktingorganisation. Att Radio Free Europe publicerat den kan inte jag hjälpa, och texten är inte deras för att de lagt ut den på sin sajt. Den bok jag nämnde är ingen "USA-källa", Wikipedia English är heller ingen dito. Och Minority Rights Group vars hazartext jag hänvisade till, de har säte i London, inte USA.

    Själv använder du sällan några källor överhuvudtaget, åtminstone inte i denna diskussion.Förtryckta pashtuner? Förtryckta tajiker? Källa, och förklaringar tack.

    Men låt oss heller inte bli osams om småsaker,det är ju politik det här handlar om, och vad uppgifter i praktiken används till. Enligt min mening upprepar du ett gammalt misstag, det att tro att beskrivning av minoriteters verkliga situation är av ondo, för dessa uppgifter kan användas av splittrare och ockupationsmakter. Förvisso försökte USA utså split i Nicaragua genom att peka på miskitofolkets delvis försämrade läge under sandinisterna. Men jag tror inte planen lyckades där, eller om den gjorde det så var det avgörande för utgången där inte att indianernas situation var uppe.

    När det gäller ursprungsfolket samerna så finns vad jag vet i stort sett inga samer som kräver självständig stat i dagsläget. Om Amnesty och andra tar upp brott mot samerna i internationella fora, brott som skett även i Sverige, så är det bra. Har dock inte sett mycket av det, och har inte hört talas om att Amnesty skulle tagit upp de ryska samerna.

    En del av samerna i Sverige har gått att få med i protesterna mot Natos militära flygövningar, som du kanske minns.

    Jag anser att det är demokratiskt viktigt att tillgodose även minoriteters rättigheter,trots att vi i historien kan se att olika härskare/imperiebyggare försöker spela ut det kortet i sitt eget intresse. Demokrati handlar ju inte bara om att majoriteten ska bestämma, utan om att ta hänsyn till minoriteten också. Det går inte att komma ifrån.

    SvaraRadera
  10. Nu är det ju inte min sak att bevisa något här. Det är väl närmast du som påstår att det pågår en folkförföljelse i Hazarajat som har bevisbördan. Mig övertygar du inte. Jag stöder mig på egna intryck, visserligen från 80-talet, men också på ingående samtal om situationen med två viktiga politiska ledare av hazara-bakgrund.

    Förtryckta pashtuner? Förtryckta tajiker? frågar du.

    Sök på nätet hittar du massor. Det bubblade ju bl.a. upp under det senaste presidentvalet där en pashtun stod mot en halvtadzjik.

    Och verklighetsbeskrivningen är ingen småsak som du skriver. Utan undersökning ingen rätt att tala!

    När det gäller samerna så är ju urfolkskonventionen ett försök att slå in en kil i den svenska nationen - och andra nationer. Man bör se hur skadligt detta bändande utifrån i minoritetsfrågorna är.

    Men den diskussionen får vi ta en annan gång.



    SvaraRadera

Skriv under med eget namn.