FiB

30 april 2018

Den ideologiskt rätta sanningen om DDR



Den tyska spelfilmen "De andras liv" (Das Leben der Anderen) från 2006 har fått en del i övrigt vettiga tyckare att gå bananas.

Filmen skildrar DDR 1984 och en del tar den till intäkt för nya utgjutelser över polisstaten, diktaturen DDR.

"Filmen ger en skrämmande skildring av det östtyska övervakningssamhället och Stasis metoder", heter det i SVT-reklamen.
Nu är det inte den första svartmålningen av DDR som sänds i SVT. Om det åtminstone en enda gång sänts en film som försvarar DDR hade SVT haft större chans att göra anspråk på ett balanserat utbud.

Man glömmer lätt när man ser "De andras liv" att många av fenomenen är välkända från väst. Avlyssning, yrkesförbud, patriarkaliskt utnyttjande av kvinnor i kultursfären (#metoo!)  osv. Intet nytt under solen.

I den tyska wikipediartikeln om filmen hittar jag en intressant formulering. Marianne Birthler, efterträdare till Johannes Gauck som förvaltare av Stasiarkiven efter murens fall, tittade på filmen med vänner, tidigare oppositionella medborgare i DDR:

 "Vi tyckte alla att filmen var bra och effektiv och var överens om att någon historia som den som beskrivs aldrig inträffade. Och aldrig kunde ha inträffat. Medan några av dem sa att man då inte borde ge intrycket av att något sådant hade hänt, sa andra att det ändå var okej".

Dvs. det är en film om något som inte har hänt och inte kunde hända. Ändå tycker en del att det är okej att ge en felaktig bild av verkligheten - antagligen för att det är ideologiskt "rätt".

Jag skriver det här inte för att jag är förtjust i Stasis "Selbstschussgeräte" vid gränsen eller Ikea:s underleverantörer i östtyska tukthus.

Men det får vara någon måtta på svartmålningen. Det är min övertygelse att die "Vergangenheitsbewältingung" (specifikt tyskt begrepp - att komma till rätta med sin historia) är lika ytlig vad gäller DDR som den var i BRD beträffande nazismen. Gamla nazister klarade sig ju bättre i väst än i öst. Heinz Globke som skrev Nürnbergslagarna blev Adenauers rådgivare och i västtyska UD flockades fler personer med nazibakgrund än vad som till och med varit fallet under krigsåren.

Stefan Lindgren


6 kommentarer :

  1. Jag hänvisar till min artikel på lindelof.nu för några år sedan https://www.lindelof.nu/vorwarts-immer-ruckwarts-nimmer/

    SvaraRadera
  2. Ställde frågan efter de koreanska ledarnas framgångsrika möte om varför något liknande inte varit möjligt mellan Väst- och Östtyskland. Det inträffade islossning när Willy Brandt var förbundskansler, men det gick inte längre. Varför? Säkerligen många orsaker till att det inte blev mer utan en upprepning av Anschluss.
    Sixten Andréasson

    SvaraRadera
    Svar
    1. I 5:e artikeln om Berija https://www.lindelof.nu/fallet-berija-berijas-fall-5-av-5/ ställde jag frågan "Sökte Berija åstadkomma ett enat Tyskland redan 1953? Gick han för hastigt fram? Var det detta som blev hans fall?"

      Radera
  3. Väl medveten om att SvT:s syfte med att visa filmen 2009, 20 år efter murens fall, och nu en andra gång kan vara ett led i den allmänna antikommunistiska och antisovjetiska/ryska propagandan så är det ändå en bra film; den har andra kvaliteter än att bara var en snäv dokumentär skildring av DDR/Stasi: www.janahman.se/fb_3.htm#de_andra.

    SvaraRadera
  4. DDR hamnade i ett ohållbart ekonomiskt underläge som lade grunden till den defensiva positionen på alla områden, desperat i många fall. Från västsidan pågick en konstant underminering och hatkampanj som hade fått Goebbels att jubla.
    Som ett sidotema i sin Molotovbiografi förklarar Geoffrey Roberts att Sovjetunionen hade som mål ett enat och neutralt Tyskland ända fram till Chrustjovs dagar och först vid omkring 1955 började man ge upp detta mål.
    Betydande landvinningar skedde på det sociala området men allt skrotades när BRD tog över och förklarade en lång rad akademiska examina för ogiltiga. Strengstens verboten att i dagens Tyskland nämna att DDR gjorde vissa saker bättre. Det enda som är tillåtet att nämna är nakenkulturen och die Ossies mer avspända relation till nakna kroppar.

    SvaraRadera
  5. SVT kunde för att balansera visa Christian Petzolds film ”Barbara” för att balansera. Den är melankolisk men icke-heroisk.

    God Första maj!

    Anders

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn.