FiB

22 april 2018

Sällskapet för eller mot Jan Myrdal?

Hotellägaren Lasse Diding. Ska han gå till historien som viktig kulturmecenat eller som den som  sjabblade bort JM-biblioteket?
I lördags deltog jag för första gången i "Jan Myrdal-sällskapets" årsmöte på Teatern i Varberg.

Det var en beklämmande upplevelse.

I stället för att motarbeta tystandet, marginaliseringen och förtalet av Myrdal som ständigt bedrivs av hans politiska motståndare tycks man ha gått i klinch med den realt existerande författaren.

Föreningens ordförande Arne Andersson började med att tala om att två punkter skulle föregå själva mötet. Myrdal skulle gudbevars tillåtas hålla en kort inledning och sedan skulle det komma "en bild".

Myrdal höll sin inledning men måste sen lämna lokalen, enligt ett tidigare beslut (på förslag av hotellägaren Lasse Diding) att han inte får delta i sällskapets möten.

Därefter kom ”bilden”. Kanske någon hade väntat en inspirerande bild av Jan Myrdal och Gun Kessle i Afghanistan eller Kambodja.

Men nej. Bilden, som presenterades av hotellägaren, var ett faksimil av ett ”köpeavtal” tecknat mellan Diding och Myrdal om JM:s Meccanosamling. Köpesumma 100 000 kr, en bråkdel av det faktiska värdet.

Diding förklarade att dokumentet visade hur JM som då var på väg ut ur lokalen for med ”osanning”. Myrdal protesterade ljudligt, men gavs ingen möjlighet att försvara sig.

Enligt JM omfattade det inte de delar av samlingen som befann sig på Järnvägsmuseet. I så fall skulle det vara ett fruktansvärt underpris, menar han.

Nu kan man säga att detta är en småsak, en affärstvist som utomstående inte behöver lägga sig. Men, nej, här finns ett system i ordvrängeriet.

Under årsmötesförhandlingarna argumenterade  Arne Andersson, Norberg och Jannika Fahlander, Stockholm för styrelsens linje.

Tekniken var att redogöra för den frånvarande ”Jan Myrdals åsikter” och därefter polemisera mot den egna tolkningen av dessa. Ett återkommande tema var också tal om hur Myrdal ”ändrat sig”.

Enligt Arne Andersson måste sällskapet, vars medlemsantal halverats de senaste två åren, vara en folkrörelse. Allt tal om att bilda en stiftelse, som  JM krävt av bestämda juridiska skäl,  avvisades.

Jannika Fahlander menade att talet om att ”biblioteket var hotat” är falskt, då den enda som kan försätta föreningen i konkurs är Lasse Diding och han inte kan tänkas tillåta något sådant.

Med pinsam klarhet visade hon därmed att hela föreningens - och JM-bibliotekets - existens hänger på en enda skör tråd, förtroende för hotellägaren Diding. En innovation i folkrörelse- och ombudsmanna-Sverige - patronstyrda "folkrörelser"!

Senare underströk hon att styrelsen hade avvisat förslaget om att bilda en stiftelse, varför den frågan inte längre utreds eller är aktuell.

Lars Rothelius vände sig mot att ”proklamera folkrörelser” men också mot tanken på en stiftelse, som han fann ytterst odemokratisk.

Han och flera andra från majoriteten bortsåg från att förslaget är att skapa en stiftelse som verkar i föreningens anda och som helt kan styras av föreningen förutom i det avseendet att samlingarna inte får skingras eller avyttras. Den paragrafen i föreningens stadgar får förstärkta garantier av att samlingarna ägs av en stiftelse.

Har Rothelius för övrigt hört talas om t ex Rosa Luxemburg Stiftung eller Internationale Marx-Engels Stiftung?

Enligt Jannike Fahlander vore det en katastrof om föreningen förlorade själva äganderätten till Jan Myrdals samlingar, men det är faktiskt ingenting som ingår i föreningens ändamål.

Lasse Diding själv kommenterade med att säga att han skulle kunna tänka sig att testamentera huset till sällskapet och/eller be sina arvtagare göra det. Han antydde att han redan gjort några dispositioner i den riktningen.

Som alla vet kan ett testamente alltid ändras och en antydan om ett löfte om testamentering är därför ingen garanti för något.

Han argumenterade också varför han inte efterskänkte hyran från föreningen som uppgår till
12 000/mån [varav JM betalar 3 000]. Han sa att banken i så fall skulle vara mindre villig att låna ut pengar, varför han skulle behöva hitta nya lån. Låter konstigt? En "elak" tolkning - och en sådan bör en föreningsstyrelse också göra - är att han vill ha föreningen i sin ficka. Ett knyst och Diding kan försätta den i konkurs samma månad JM går bort.

LD nämnde inte att värdestegringen på fastigheten på Snidaregatan bör ha varit ca 8 miljoner kronor sedan 2008.

Jag, Stefan Lindgren, underströk i ett inlägg att styrelsen måste planera för den situation som kan uppstå när 1) Jan Myrdal går bort 2) Lasse Diding går bort eller 3) föreningen hamnar på obestånd.

Jag föreslog att styrelsen skulle få i uppdrag att utarbeta en ”50-årsplan” som skulle bl.a. skulle innefatta åtgärder för att ge verksamhet säker juridisk grund, då erfarenheterna visar att man inte kan bygga på enbart förtroende; åtgärder för att mobilisera kapital bl.a. genom att finna nya donatorer och sponsorer samt undersöka alternativa lösningar om den nuvarande modellen skulle spricka (depåbilioteket i Umeå, KB etc).

Mot detta argumenterade Jannika Fahlander att det inte går att göra planer, eftersom framtiden är så osäker…

Just det är ett argument för planering, dvs. arbeta förutseende, sufflerade min bänkgranne Leif Stålhammer.

"Inte ens Sovjet lyckades med 50-årsplanering", muttrade en tydligen lomhörd bekant ur den församlade publiken av i huvudsak pensionärer.


Diskussionen slutade med en omröstning med rösterna 11 för Lindgrens förslag och en stor majoritet emot.

                                                                       * * *

Sammanfattningsvis kan man säga att JM-biblioteket i Varberg, som är en fantastiskt inspirerande skapelse av JM, en mängd duktiga frivilliga medarbetare samt naturligtvis det generösa stödet av Lasse Diding går en ytterst oviss framtid till mötes.

Frågan för alla JM:s vänner är vad man kan göra för att stödja hans viktiga kulturgärning idag liksom efter hans död? Jag lämnar frågan öppen. Men jag upprepar vad jag konstaterade på mötet:

Att en stor osjälvisk donation eller en handfull medelstora skulle kunna ändra hela spelbordet beträffande JM-biblioteket som rimligen borde förenas med Gun Kessles samlingar liksom JM:s Meccanosamlingar som nu ligger i Didings förråd.

Men först bör biblioteket få en hållbar juridisk form, så att donatorer kan vara säkra på var pengarna hamnar.

Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Hade inte möjlighet att delta på årsmötet varför jag får lita (förtroende!) på ditt referat. Utifrån det är jag orolig för framtiden, jag delar din bedömning och förslag. Ang. JM:s närvarorätt etc. så är det vanskligt med huvudpersonen eller dennes släktingar som deltagare men givetvis bör JM få yttra sig. De andra litterära sällskap jag är medlem i har en avliden huvudperson. JM borde kanske gjort en stiftelse innan sällskapet bildades men det är lätt att vara efterklok.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn.