FiB

29 juli 2018

I väntan på regnet

I väntan regnet läser jag Sean Guillorys artikel om Richard Pipes i New
Left Review.

Den är intressant, men går den till botten med "problemet" som kallas
Rysslands "sonderweg"?

Guillory tecknar ett ärligt porträtt av den judiske flyktingen från Polen
Richard Pipes, som dog 18 maj.



Han odlade myten om sig själv som den stora särlingen men i själva
verket kom han att sitta i alla kommittéer som hade något att säga till
om USA:s politik mot Ryssland och han blev västvärldens helt tongivande
historiker om Ryssland.

Vad Pipes verk om Ryssland kokar ned till är att allt gick fel redan på
1400-talet, när Ryssland enligt Pipes gick en annan väg än övriga
Europa. Medan väst utvecklade privategendomen förblev Ryssland ett
patrimonium.

[Nationalencyklopedin skriver:patrimonium (lat.,'fädernearv', av pater
'fader'), fäderneärvd egendom. I Sverige kunde
under medeltid och äldre Vasatid en skillnad upprätthållas mellan den
egendom som tillhörde kungens ämbete, krongodset, och det till
kungaätten hörande patrimoniet ("arv och eget").]

Ur denna skillnad härledde sedan Pipes det mesta av det onda i Ryssland
som han tyckte sig se, på tsartiden, efter revolutionen liksom efter
Sovjetunionens upplösning.

Felet var inte idéerna, utan den jord som idéerna hamnade i, skriver han
på ett annat ställe.

I mina öron kommer Pipes väldigt nära en rasistisk beskrivning av
ryssarna. Det spelade enligt Pipes ingen roll vad de hade för ideologi
eller statlig överbyggnad. Ryssen var ständigt begiven på diktatur och
territoriell expansion.

Klockan är tio i sex och jag har läst Guillory och druckit mitt kaffe.
Det mullrar ödesmättat.

Personligen tror jag att Pipes grundläggande påståenden om Rysslands
historiska utveckling inte håller en närmare granskning. Det räcker väl
med att läsa Gogols "Döda själar" för att inse att privategendomen i
Ryssland inte bara var fast rotad. Ägandekoncentrationen inom både
jordbruk och tillverkning var extrem och ägandet omfattade - precis som
i USA för övrigt - människor av "lägre" rang, de livegna, resp. slavarna
(en extrem form som de båda länderna avskaffade praktiskt taget
samtidigt på 1860-tal).

Man måste också inse att det Pipes och väst tycker om att beskriva som
en Sonderweg (en särskild väg) är en Sonderweg för den utomstående. För
det ryska folket är det den väg som vuxit fram av de rådande
geografiska, klimatmässiga, politiska och religiösa etc förhållandena.

Pipes gillade att anklaga CIA för att skriva "spegelhistoria", dvs. de
trodde alltför mycket på sovjetisk statistik och utgick från att
ryssarna var lika "ärliga" som väst. De transponerade USA:s värderingar på
Ryssland och "studerade" sedan en spegelbild.

Men Guillory bevisar rätt skickligt att det var Pipes som ägnade sig åt
"spegelhistoria". Hans verk om Ryssland handlade i grund och botten inte
om Ryssland utan om att förhärliga vissa nyliberala värden som
äganderättens primat bland mänskliga rättigheter (en "rätt" som har så
omänskliga konsekvenser i sin fria utövning att det aldrig lyckades att
skriva in den i FN-stadgan).


https://jacobinmag.com/2018/07/richard-pipes-anticommunism-soviet-union-obituary

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn.