FiB

14 september 2018

Anna-Lena och Fjärrkarelen

En sovjetsoldat i finsk fångenskap i Naarajärvi-lägret.
Idag skriver DN:s Moskvakorrespondent Anna-Lena Laurén om GRU:s "löjliga" försök att slingra sig ur Skripalaffären.

Men hennes eget förhållande till sanningen blir alltmer problematiskt. Dödade finsk militär tusentals krigsfångar i Sovjet under ockupationen av "Fjärrkarelen" 1941-44 eller gjorde man det inte? "Klena bevis mot det 'fascistiska' Finland" skriver Laurén.

I Dagens Nyheter 8 september skriver Laurén under den rubriken och gör sig lustig över ryska myndigheters utgrävningar av gravar från krigstiden i trakterna av Petrozavodsk.

Enligt Laurén är det fastställt att i Sandarmoch utanför Medvezjegorsk ligger 6 431 dokumenterade offer för Stalins  utrensningar.

Men att det skulle finnas spår av finska grymheter där finner hon för uteslutet och låter den finske historikern Antti Kujala insinuera att de ryska utredarna gärna förfalskar sina resultat om det behövs för att nå önskade slutsatser.

Om krigsfångar skulle ligga i Sandarmoch skulle man nämligen ha  hittat knappar, säger denne.

Det var bara 12 km mellan ett stort finskt fånglägerkomplex i Medvezjegorsk och Sandarmoch som bevisligen använts 1937 för att begrava offer för Stalins utrensningar.

Misstanken ligger nära till hands att ockupanterna begravde sina egna offer i Sandarmoch. Skulle kvarlevorna påträffas föll skulden på Stalin. Jämför med Katyn!

Var 18:e som dömdes till döden 1937 var en kvinna. Men de ryska forskarna som nu på nytt öppnar gravarna i Sandarmoch har inte hittat några kvinnor.

Kanske Memorials utgrävningar från 1990-talet helt enkelt missade viktiga moment och drog förhastade slutsatser, hur populära de nu än blev i bl.a. Warszawa och Helsingfors.

Redan en snabb sökning på Internet ger hänvisningar till mycket initierade artiklar av ryska bloggare (tex https://vbulahtin.livejournal.com/2668046.html) som visar en mer komplicerad bild.

Men i Lauréns snabbkaffe-journalistik får sanningen aldrig en chans.

Som tur är finns det andra finländare. Samvetsgranna. Som Lars Westerlund vid finska statsarkivet som sammanställt boken "Prisoners of War and Internees" (ISBN 9768-951-53-3139-7). Där framgår bl.a. att 16 136 sovjetsoldater omkom i finsk fångenskap mellan december och 1941 och september 1942.

Enligt Anna-Lena Lauréns (omedvetet?) vitfinska logik är det inte intressant att ta reda på var de begravts och kanske kunna hedra deras minne. Den kvinnan ger mig iskalla vibbar från ett Finland som vi ofta i vår svenska menlöshet tänker bort.

Så till dagens nyheter om GRU, som inte längre finns. Underrättelseverksamheten sköts sedan 90-talet av SVR och av en avdelning vid den ryska generalstaben, 2:a huvudstyrelsen (GU).

Men det är en detalj. Om gårdagens intervju med de båda påstådda GRU-männen är ännu för tidigt att döma. Som jag har försökt säga hade de flera tillfällen att träffa Sergej Skripal under den ödesdigra dagen 4 mars. Så länge vi inte hört Skripals egen version (han är undangömd "tusentals" kilometer från Salisbury) fattas viktiga pusselbitar.

Om detta verkligen skulle vara ett försök av ryska underrättelsemän att undanröja Skripal kräver det också en djupare utredning. Vilket skulle deras motiv vara? Hade Skripal lämnat ut namn som förstörde livet för några kollegor i denna ljusskygga bransch och fick man i så fall klartecken på högre ort till någon hämndaktion?

Tills vidare väljer jag att inte tro någonting.

Men är man konspirativt lagd skulle man kunna se ett samband mellan försöket att döda Skripal och en viktig  nyhet  i New York Times 24 augusti om att USA:s mullvadar i Kreml hade tystnat.

(Se Stephan Cohens kommentar här https://www.thenation.com/article/vital-us-moles-in-the-kremlin-go-missing/)

RT.com har kanske en mer trolig förklaring till radiotystnaden från CIA:s agenter i Ryssland, nämligen att massutvisningen av rysk diplomatisk personal från USA ju följdes av en lika stor utvisning av amerikansk personal från Ryssland. https://www.rt.com/usa/436804-cia-kremlin-sources-quiet/

Tyvärr är det dåliga nyheter för freden. Ju mer  stormakterna vet om varandra desto mindre är risken för äventyrligheter.


Stefan Lindgren








Virus-free. www.avg.com

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn.