FiB

5 november 2018

Är kalla kriget på väg tillbaka?



Vad var det som hände när världen gick från avspänning och att riva ner murar till att på nytt gräva ner sig i det kalla krigets skyttegravar?

Vladimir Pozner, en av Rysslands främsta journalister och en man av stor integritet, framträder på Yale. Han talar engelska men det går att ställa in videon för (en allt annat än perfekt) svensktextning.



Om Pozner kan man säga att han i hög grad personifierar det kalla kriget och vad det konkret innebar för många som drabbades.

Vladimir Pozner föddes den 1 april 1934, i Paris. Pappan var en rysk jude, Vladimir Aleksandrovitj Pozner, och mamman en fransk katolik, Géraldine Lutten. Paret separerade strax efter gossens födelse. När Vladimir var 3 månader gammal flyttade han och hans mor till New York City, där Géraldines mor och yngre syster bodde. Våren 1939 återförenades Pozners föräldrar och familjen återvände till Paris, Frankrike.

Efter utbrottet av andra världskriget och invasionen av Frankrike flydde Pozners från Paris tillbaka till Amerika. Utflykten finansierades delvis av en judisk familj vars vuxna dotter reste med Pozners förklädd som Vladimirs barnflicka.

1946 började Pozner senior med anledning av utbrottet av McCarthyism att få allvarliga problem med FBI på grund av sina pro-sovjetiska åsikter och misstänkt samarbete med den sovjetiska underrättelsetjänsten.Han var bl.a. god vän med atomfysikern Robert Oppenheimer och misstänktes syssla med spionage för sovjetisk räkning.

Som ett resultat av detta försökte Pozners återvända till Frankrike, men Pozner senior nekades franskt visum efter att ha fördömts av franska utrikesdepartementet som ett "subversivt element" och en spion. Pozners flyttade 1948 till den sovjetiska sektorn i Berlin där Pozner senior erbjöds jobb på  SovExportFilm, en internationell distributör av sovjetfilmer.

1952 flyttade familjen Pozner till Moskva. År 1953 skrev den yngre Pozner in sig på Moskvauniversitetet där han tog examen 1958.

Han har tre pass - ryskt, franskt och amerikanskt - och talar de tre världsspråken obehindrat.

Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Kan det bli bättre än så här om vi vill få till stånd en dialog mellan väst och öst?

    Men det finns förstås risker om man tror sig veta något om sin egen bakgrund och ska försöka briljera för att det ska bli en bra dialog. Jag blev för något år sedan intervjuad av Pozner i Malmö. Han var här med ett team för att göra reportage om Sverige. Jag skulle intervjuas om miljöprojekt och visade honom runt på andelsjordbruk nära Rosengård. När jag betonade att stadsodling eller odling i kolonilotter eller vad det kallas vid datjan var mer omfattande i Ryssland var han snabb med att peka på att andelsjordbruk var något annat och intressant.

    Han kom snabbt fram till att jag inte levde upp till hans förväntningar om hur svenskar är, eftergivna och samförståndssökande. Det gjorde att vi kom in på att jag är jössehäring, ett härad nära norska gränsen i Värmland. Där ordnades stora tävlingar om vem som kunde ljuga bäst, något som när man berättar det var än man är i världen fångar uppmärksamheten.

    Det generande uppstod när jag skulle förtydliga det speciella med Jösse härad, den att i denna bygd finns berättartraditioner som fött några av Sveriges mes framstående ordkonstnärer. Gustav Frödings Dans Bort i vägen handlar om ett vägkors i Mangskog och tio vita frökenhattar stucko plötsligt fram ur vassen om Värmeln vid Brunskog kyrka.

    Som alla vet räcker det inte med ett exempel om man vill göra sig särskilt märkvärdig. Min käre far Ruben som blev förste storljugmästare i tävlingarna på Sågudden där jössehäringarnas tävlingar i ljugarkonsten utspann sig brukade hävda att bygdens kulturella överlägsenhet inte bara handlade om Gustav Fröding utan också Selma Lagerlöf, något som borde kunna smälla högt även hos utlänningar då hon översatts till mera språk än någon annan svensk författare om jag är rätt underrättad.

    Nu är det allmänt bekant att Selma höll till på Mårbacka och skrev sina romaner från Frykensjöarnas nejder så det behövs ett särskilt trix för att knyta henne till Jösse härad. Det trixet består i att hävda att hennes berättarkonst hade hon fått från sin farmor som var prostinna i Arvika landsförsamling, själv hjärtat i Jösse härad. Om denna min fars historia verkligen var sann hade jag aldrig riktigt undersökt men varför förstöra en bra historia?

    Det första misstaget jag gjorde när jag skulle berätta om denna min hembygds överlägsenhet var att fråga en ryss om han vet vem Selma Lagerlöf är. Sådant frågar man inte en ryss fick jag snabbt klart för mig, hennes böcker tillhör klassikerna. Än värre misstag blev det sedan. Lite trevande började mumla om att det nog var så att Selma fått sin berättarkonst från sin farmor i Arvika. Det vet jag sa Pozner, jag har läst Selmas bok med farmors berättelse. Här ska jag skryta om min kunskap om min hembygd och så kommer en ryss och talar om för mig att det är sant för han har läst Selmas bok, en bok jag själv inte kände till. Ridå ner.

    Sentens: Skryt inte för en ryss om dina litterära kunskaper ens om det handlar om din egen hembygd.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn.