FiB

11 november 2018

Hyckleriet i Versailles

Amerikanska trupper tågar in i Vladivostok 1918.
Är det något som tyder på att världens ledare idag är klokare än de var
för hundra år sedan? frågar Mikael Winearski i Dagens Nyheter.

Frågan är berättigad. Både då och nu försöker västvärlden behandla
Ryssland som en pariastat. Då, vid fredsslutet 1918 i Versailles och de
efterföljande förhandlingarna i Paris, fick Ryssland inte alls delta,
trots att det formellt tillhörde segrarmakterna.


14 stater fortsatte ett orättfärdigt krig på rysk mark medan
världskriget högtidligt förklarades avslutat.


I februari - maj 1918 ockuperade tyskarna, Österrike-Ungern och det
osmanska riket Finland, de baltiska staterna, Vitryssland, Ukraina, en
del av de närliggande ryska territorierna, Krim, Georgien och Armenien.

Som ett resultat av Brest-Litovsk-freden mellan Tyskland och
Råds-Ryssland 1918 måste Ryssland avträda 780 tusen kvadratkilometer med
en befolkning på 56 miljoner människor (en tredjedel av Ryska rikets
befolkning). Ryssland förlorade 27 procent av sin odlade jordbruksmark,
26 procent av hela järnvägsnätet, 33 procent av textilindustrin, 73
procent av järn- och stålproduktionen, 89 procent av kolproduktionen och
90 procent av sockerproduktionen. 40 procent av landets industriarbetare
hamnade "utomlands".

Under förevändning att vakta ententens kvarlämnade vapenlager landsteg
britter och amerikaner i Murmansk och Archangelsk. Det stod inte på innan
de dragits in i strider mot Röda armén och i samverkan med de vita generalerna
gjorde allt för att störta den nya folkmakten i Ryssland. Britterna
upprättade koncentrationsläger för tillfångatagna rödgardister.

Senare tågade amerikaner, japaner, australier m fl in även i Fjärran Östern
där de stannade ända till 1922. Totalt anslöt sig 14 stater till den väpnade interventionen
i Ryssland som alltså pågick mitt under fredsförhandlingarna i Paris.
Som mest deltog en miljon man.

112 000 människoliv beräknades senare ha släckts av interventerna. Men deras
skuld är större än så. Utan dem skulle de vita inte ha hållit ut så länge.

Den orättfärdiga behandlingen av Ryssland kom att sätta djupa spår.

När Stalin talade på Röda torget 7 november 1941, och tyskarna bara stod
några mil utanför Moskva, sa han:

"Minns 1918, när vi firade första årsdagen av oktoberrevolutionen. Tre
fjärdedelar av vårt land var då i händerna på utländska
interventer. Vi hade tillfälligt förlorat Ukraina, Kaukasus,
Centralasien, Ural, Sibirien och Fjärran Östern. Vi hade inga allierade,
ingen Röda armé - vi hade just börjat att skapa den - brist på bröd,
brist på vapen och brist på kläder. 14 stater ansatte då vårt land. Men
vi lät oss inte nedslås, tappade inte modet. I brinnande krig
organiserade vi Röda armén och satt vårt land på krigsfot. (se hela talet här.)

Vi fredskonferensen i Paris behandlades den ryska frågan bara i
korridorerna. USA-översten House, Herbert Hoover, Winston Churchill och
andra då underordnade figurer fick i uppdrag att "lösa" den. Churchill
ansåg att den bolsjevikiska revolutionen "måste kvävas i sin linda". Man
diskuterade bl.a. planer på att dela upp Ryssland mellan stormakterna,
på ungefär samma sätt som man hade delat det osmanska väldet.

I praktiken enades man om den lösning som den franske generalen Foch förordade:
Ett gemensamt ingripande för att krossa den nya staten, som i Parisfreden
konsekvent benämndes "Rysslands maximalistiska regering".

Bl.a. skulle Sibirien avskiljas, en idé som grasserat i
Förenta staterna redan på 1800-talet. Den omnämns i bl.a. Mark Twains roman
The American Claimant från 1869. Överste Sellers skisserade där en plan
för den amerikanska utvecklingen av Sibirien, en idé som uppenbarligen var
på modet.

I och med världskrigets avslut skulle denna plan kunna sättas i verket.
Enligt Woodrow Wilsons anteckning till utrikesminister Robert Lansing
den 20 november 1918 borde Ryssland delas upp i minst fem delar:
Finland, Baltikum, Europeiska Ryssland, Sibirien och Ukraina.

Japanska soldater i ryska Fjärran östern framför döda ryska järnvägsarbetare.
Amerikanerna tågade in i Fjärran Östern tillsammans med de allt djärvare japanska imperialisterna som i Parisfreden fick överta Tysklands besittningar i Kina. Två år senare bildades Kinas Kommunistiska parti och
resten är som man säger historia.

Stefan Lindgren 





Tips från läsare: Här en mycket grundlig genomgång av vad ett gäng amerikanska soldater gjorde i Arkhangelsk efter söndagens vapenvila. Så klart är allt skrivet från amerikanskt perspektiv, men det finns saker att lyfta.

8 kommentarer :

  1. Såå viktigt att lära sig historia. För att förstå nutiden och den ryska hållningen. Och att imperialisterna alltid har velat ha Ryssland, därefter Sovjet och idag Ryssland igen. En het önskan att dela upp Ryssland i mindre delar har väl väst inte upphört att spekulera i? Det verkar som om likartade saker upprepar sig igen och igen.

    SvaraRadera
  2. Vi kan undra över varför ett "oberoende" SVT Rapports Linda Nilarve och Christoffer Wendick inte ger oss denna information.

    SvaraRadera
  3. Tack för detta viktiga sammanhang!

    SvaraRadera
  4. Fantastisk läsning. Kommer i stort sett varje dag på fake news i Public service, och har ibland försökt påtala det. En fruktlös verksamhet...

    SvaraRadera
  5. Nikolay Starikovs bok Liquidation of Russia - who helped the reds to win the civil war? (eng upplaga 2018) avslöjar hur rätt artikeln har när den nämner orätten mot Ryssland men det som nämns om Vita styrkor och ententen på samma sida var blott undantag från regeln.
    Ryssland som stark rival och med rätt till Tsarväldets tillgångar eliminerades genom ett utstuderat och precist manipulerande från britterna med de övrigas hjälp.
    En absurd detalj: Eftersom britterna krävde av de vita att inte uttala sig till Tsarens försvar var de vita republikaner i Kerensky's efterföljd. Ist förekom följande incident.
    En avdelning soldater ur Kolchak's styrkor fann de röda partisanernas tryckeri i byn Stepnoy Badzhey. Tusentals flygblad med text:"Jag storfursten Nikolay Nikolayevich, har i hemlighet anlänt till Vladivostok från havet i avsikt att tillsammans med den sovjetiska folkmakten sätta igång kampen mot förrädaren Kolchak, som har sålt ut sig till utlänningar. Hela ryska folket måste hjälpa mig." .. Slutet på texten lyder:
    "För Tsaren och Sovjetmakten!" sid 299 i google-books version.
    I verkligheten förråddes de vita av sina västliga allierade
    vilket Starikov redogör utförligt för. Många ryska författare har börjat ta fram information som tidigare varit för känslig.
    Det finns en fotnot som översättaren lagt in som jag undrar om Starikov har godkänt om miljontals mördade Kulaker.

    SvaraRadera
  6. Tyvärr har Nikolaj Starikov lånat sig till en primitiv konspirationsteori. Sedan teorin om att Tyskland befrämjade den ryska socialistiska revolutionen blivit något utsliten lanseras nu teorin om att britterna låg bakom. "Många ryska författare har börjat ta fram..." läser jag som att i det intellektuella kaos Ryssland befinner sig är det fritt fram att påstå vad som helst. Om inte annat kan man hitta anhängare i väst. Oomkullrunkeliga fakta talar för att britterna gjorde allt för att kväva den nya ryska staten och även mörda Lenin. För övrigt var ju kejsar Vilhelm II, Englands George V och Nikolaj II kusiner! Ingen av dem skulle ens ha tänkt tanken att främja republik någonstans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han berättar fakta och drar logiska slutsatser. Som en detektiv som analyserar ett brott. Den bok som är ämnet handlar mer om 'inbördeskriget' än om revolutionen. (En annan bok '1917 key to the russian revolution' finns också översatt 2018)
      Starikov radar upp saker som etablerade historiker tolkar som att det bara händer utan avsikt.
      Och pekar på hur det ist blir helt begripligt om det skedde med flit.
      Britterna hade inte för avsikt att i första hand hjälpa de röda utan i första hand att omöjliggöra återuppståendet av ett starkt Ryssland.
      Deras analys var att för det första eliminera alla lagliga arvtagare till monarkin, därefter sänka hela flottan. Det var dessa villkor Lenin måste uppfylla mot att britterna inte skulle ge de vita tillräcklig support.
      Sen var förhoppningen att de röda skulle kunna användas mot britternas rivaler, främst Tyskland, men slutmålet var att Rysslands naturtillgångar skulle kunna erhållas mer smärtfritt. Lenins tilltag att söka framskapa en ny stark statsbildning var en olydnad som ledde till hans eliminerande.
      Starikov visar hur utstuderat och precist britterna agerar under det att dom spelar ut de två sidorna mot varandra. Avsnitten How the 'allies' helped the 'whites' och the liquidation of Denikin Kolchak Yudenich och Wrangel berättar detaljer som enbart är begripliga under förutsättning att britterna avsiktligt manipulerade fram de vitas undergång.

      Radera
  7. Trams!

    Britterna försökte ju mörda Lenin 1918.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Sidney_Reilly#Ambassadors'_Plot

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.