FiB

24 februari 2019

Johar hemma hos Jan

Johar Bendjelloul har skrivit ett femsidigt reportage i Dagens Nyheter om den snart 92-årige författaren Jan Myrdal.

Bendjelloul, som närmast kommer från SVT, skriver läsvärt, utan det Myrdalhat som ofta färgar det som skrivs om honom.

Samtidigt vill jag sätta frågetecken för hans beskrivning av Myrdals ensamhet och isolering.
Läsaren kan ju få intrycket av att Myrdals isolering är självförvållad, ett resultat av hans olämpliga ställningstaganden till ”Pol Pots skräckvälde”, ”massakern på Himmelska fridens port”, fatwan mot Salman Rushdie och det faktum att han medarbetat i ”Nya tider”.

Är det verkligen dessa ställningstaganden och inte gängse medias fatwa mot Jan Myrdal som lett till att pressen inte längre publicerar honom?

Gängse media har ju eftertryckligt visat att inga resonemang i dessa frågor är tillåtna. De får bara förekomma i slagordsmässiga fördömanden.

Att Jan Myrdal först fördömde den kinesiska regeringens handlande på Himmelska fridens torg i juni 1989, men sedan ändrade sig efter moget övervägande, har inte någon betydelse för dessa media. Att varken dpa:s reporter på Tien An eller hans kollegor sett eller rapporterat att soldater skulle ha skjutit på studenterna (Se https://www.rubikon.news/artikel/das-fake-massaker) gör knappast Myrdal ensam om sina tvivel.

Pol Pots folkmord? Till och med i Kambodjas högsta domstol råder det delade meningar om den beskrivningen. Inte på DN:s allvetande redaktion.

Fatwan mot Rushdie? Den som följt Myrdal från ”En illojal europés bekännelse” förstår logiken i hans ställningstagande. Man kan inte begära att folk i länder som varit berövade all talan ska anamma västvärldens beskrivning av ”mänskliga rättigheter”. JM, liksom för övrigt Svenska akademien, vägrade att fördöma den iranska fatwan.

Problemet med Bendjelloul är detsamma som med den mesta journalistiken idag - en vägran att gå in på substansen, en fruktan för förnuftiga samtal. Om Myrdal säger att ”det tankemässigt fattiga ingenjörs-Sverige” grundades i medeltidens järnhantering, så framstår det för Bendjelloul som en onödig utvikning.

Hade Bendjelloul ställt följdfrågor hade han riskerat att stöta på substans. Huh! (Se https://www.janmyrdalsallskapet.se/images/stories/Meccano/INGENJ%C3%96RSVETENSKAP%20F%C3%96R%20GOSSAR.pdf, särskilt sid 17 ff.)

Men OK, Bendjelloul är inte primärt intresserad av ekonomisk historia, utan ville kanske mer teckna Myrdal som person och abstrahera från tyngande innehåll.

Men inte heller om personen får vi veta så mycket nytt. Man kan undra varför Bendjelloul aldrig ställer frågan hur denna väldiga boksamling kommit till? 50 000 böcker snyter man inte ur näsan.

Vi vet att han inte ärvde något från föräldrarna, som satte sin kvarlåtenskap på stiftelse, där den förtärdes i vederbörlig ombudsmannaordning.

Så varifrån kommer miljonerna? Spelar Myrdal på Solvalla eller driver han en tvättomat någonstans. Sug på den, Johar! Till nästa gång.

Stefan Lindgren



Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.