FiB

19 mars 2019

Omvärdering av pakten


Molotov-Ribbentrop-pakten var Sovjets direkta svar på Münchenförräderiet där Neville Chamberlain (t h) överlämnade Tjeckoslovakien på silverfat till Hitler. T v Mussolini och t h om Hitler tolken Henry Picker.

Snart är det åttio år sedan icke-angreppspakten mellan Tyskland och Sovjetunionen undertecknades (23 augusti 1939). Denna historiska händelse tas ofta till utgångspunkt för försök att likställa Sovjetunionen och Hitlertyskland. Exempelvis beslutade OSSE 2009 att göra 23 augusti till en dag att uppmärksamma de bådas ”lika skuld” till andra världskriget.

Michail Mjagkov, vetenskaplig chef för det ryska militärhistoriska sällskapet gav i Izvestija 15 mars en rysk syn på pakten.
Ett hemligt protokoll fogades till avtalet om uppdelning av intressefält mellan länder, genom vilket västra Ukraina, västra Vitryssland, Estland, Lettland, Finland och Bessarabien, det vill säga territorier som en gång varit en del av det ryska riket, tillföll Ryssland.

I ivern att anklaga Ryssland glömmer moderna västerländska ’uttolkare’ av historien fullständigt vad som ledde till undertecknandet av den sovjetisk-tyska fördraget 1939. De ignorerar medvetet Münchenuppgörelsen i september 1938, enligt vilken deras ideologiska förfäder från London och Paris, lät Hitler slita åt sig området Sudetenland i Tjeckoslovakien. Och i mitten av mars 1939 ockuperade Nazityskland hela Tjeckiens territorium och gjorde en marionettstat av Slovakien. 15 mars 1939 - dagen då tyska trupper gick in i Prag - är ett av de viktigaste datumen i nedräkningen av den explosiva mekanism som startade andra världskrigets utbrott och som sattes igång i München.

Moskva resonerade vid tidpunkten logiskt och nyktert - Chamberlain och kompani styrde Hitlers fortsatta aggression mot öster. Nästa offer skulle bli Polen och därefter Baltikum. Och det betydde att de tyska trupperna skulle nå de sovjetiska gränserna, i närheten av Leningrad, Minsk, Kiev och Odessa, Sovjetunionens viktigaste politiska, industriella och kulturella centra. De historiker som idag fördomsfritt bedömer åren 1938-1939 erkänner att Moskva då gjorde maximala ansträngningar för att bilda en koalition mot angriparna och att det sovjet-tyska fördraget från 1939 och det hemliga protokollet som bifogades det var ett svar på Münchenavtalet. Därför måste vi ta hänsyn till flera kritiska omständigheter.

Hemliga arrangemang praktiserades sedan mellan de olika krafterna. Det fanns ett sådant avtal mellan England och Polen (augusti 1939) och än idag har Japan och USA ett sådant avtal.

Sommaren 1939 utspelades en konflikt vid Chalchin Gol i Mongoliet nära Sovjetunionens östra gränser. Stora japanska styrkor försökte testa våra och Mongoliets styrkor. Och vi kunde inte tillåta ett krig på två fronter, eftersom Japan var en del av ett fientligt block (den s k Antikominternpakten med Tyskland och Italien). Slutförandet (till vår fördel) av striderna vid Chalchin Gol och det samtidiga undertecknandet av det sovjet-tyska fördragets 1939 försatte bokstavligen Tokyo i chock, vilket föranledde den japanska regeringen att avgå. Den japanska aggressionen omdirigerades söderut. Detta var verkligen vår armés och vår diplomatis förtjänst.

Fördraget med Tyskland gjorde det möjligt att flytta våra gränser tiotals mil västerut. Om så inte hade skett kunde tyskarna, efter att ha angripit Sovjetunionen med bara några pansaroffensiver ha berövat oss våra viktigaste industricentra. Hur evakueringen och den allmänna utvecklingen av situationen på sovjet-tyska fronten (och faktiskt i hela världen) i så fall hade gestaltat sig är fortfarande en stor fråga.

Den tid det tog Wehrmacht att tillryggalägga avståndet från Sovjets nya till dess gamla gräns var till stor del avgörande för mobiliseringen av den röda armén för att slå tillbaka angriparen.

Det sovjetisk-tyska fördraget försenade starten på den tyska attacken mot Sovjetunionen och gjorde det möjligt att introducera nya typer av utrustning i vår produktion. Och även om det inte var så mycket som lyckades på den korta tiden togs den andra världskrigets bästa stridsvagn (T-34) i bruk, flera raketsystem (”Katiusja”), nya flygplan (Jak-1, MiGG-3, Il-2) i bruk just vid denna tid.

Röda arméns ockupation av västra Ukraina och västra Vitryssland i september 1939 och föreningen med Baltikum 1940 räddade livet på miljontals judar, ukrainare, vitryssar, polacker och folk av andra nationaliteter, som nazisterna hade planerat begå folkmord på och utrota.

Mot bakgrund av ovan sagda anser Mjagkov att det är dags att revidera de anklagelser som den sovjetiska folkkongressen uttalade i december 1989 mot pakten för att ”strida mot folkrätten”. (http://doc20vek.ru/node/3261)

izvestija 15/3





5 kommentarer :

  1. André Brochu skriver:

    Först är det mycket beklagligt och destruktivt att OSCE/OSSE antog en resolution att likställa

    Sovjetunionen med Nazityskland som orsak till början av andra världskriget i Europa. Vilket

    falsarium ! Lögnen har spridits så länge och av så många att det har blivit  "en sanning".  Den 

    Ryska Federationen har fördömt och gjort vad den kan för att vederlägga detta.  Det är positivt 

    och aktuellt att Du har tagit upp detta. 

    OSCE är långt ifrån perfekt. Den omfattar trots allt alla länderna mellan Azores och Uralbergen.

    Det finns inget tecken att den Ryska Federationen är på väg att lämna OSCE, oavsett

    resolutionen från 2009 och hur OSCE och andra medlemländer har agerat i samband med

    Krim , Ukraina mm.  Detta är positivt. Det är trots allt en organisation med mekanismer för

    förhandlingar i samband med konflikter mm.    Den Ryska Federationen är säkert inte

    nöjd med många av uttalanden mm från OSCE/OSSE men det skulle vara kontraproduktivt

    att lämna OSCE/OSSE anser jag och förmodligen den Ryska Federationen.  Jag har

    träffat svenska fredsvänner som är mycket negativa mot  och avvisar kategoriskt OSCE/OSSE 

    när en kritisk  inställning skulle vara berättigad. Varför vill vissa lämna ett tomrum både inom OSCE/OSSE

    och den svenska organisationen för OSCE/OSSE ?

    För dem som inte är pålästa och behöver argument bifogar jag två länkar till 

    artiklar av  Michael Jabara Carley, en akademisk historiker i Montréal:

    Russia: A History of World War II Not Often Heard In The West – The Postil Magazine

    Russia: A History of World War II Not Often Heard In The West – The Post...

    https://www.thepostil.com/russia-a-history-of-world-war-ii-not-often-heard-in-the-west/#.XJDAPihKjBU

    https://www.webdepot.umontreal.ca/Usagers/carleym/MonDepotPublic/Carley's%20Web%20site/Carley_Berlin_2014.pdf

                                                                              med hjärtliga hälsningar

                                                                                 André




    SvaraRadera
  2. Historiker har genom tiden sett Molotov-Ribbentroppakten på olika sätt. ett genomgående tema är Stalins oberäknelighet och vansinniga politiska beslut. Det första var att sovjetisera de nya områden som kom inom den ryska intressesfären. Den med våld påtvingade sovjetiseringen ledde bara till att de baltiska folken såg Tyskland som befriare. Stalins kanske största misstag var att inte ta varningarna från Churchill om den tyska uppladdningen vid gränsen under våren och försommaren på allvar vilket ledde till katastrofala militära nederlag under 1941 och döden för hundratusentals ryska krigsfångar. Det är förståeligt att Ryssland efter kriget ville hämnas sina oerhörda förluster i människoliv men beslutet att flytta 12-15 miljoner tyskar till väst och sovjetisera hela Östeuropa ledde bara till ofrihet och en katastrofal politisk, ekonomisk och social utveckling under efterkrigstiden. Ryssland hade haft mycket större nytta av ett antal "Finland" runt sin västgräns än de "socialistiska" vasallstater som skapades.

    SvaraRadera
    Svar
    1. PL: Jo, det ansåg också Stalin, dvs att "Ryssland hade haft mycket större nytta av ett antal 'Finland' runt sin västgräns än de 'socialistiska' vasallstater som skapades." Det lyckades "nippa-nappa" med Finland, men inte i Tjeckoslovakien där förutsättningarna var gynnsamma för en sådan politik. Kanske hade det också gått i Bulgarien, men Ungern och Rumänien var från början "mission impossible".

      Stalin trodde, inte utan orsak, att varningarna var avsedda att provocera en konflikt mellan Tyskland och Ryssland. Det är lätt att vara efterklok. . .

      Radera
    2. Ditt genmäle bekräftar ju bilden att Stalin blev duperad och grundlurad av Hitler. Nu så här långt efteråt kan man också mer objektivt bedöma de finska och polska regeringarnas okloka politik sommaren och hösten 1939. Om Finland direkt gått med på det rimliga ryska kravet att flytta gränsen 50 km på Karelska näset (vilket Mannerheim förespråkade) och Polen det likaledes rimliga tyska kravet på korridoren och Danzig hade länderna sannolikt fått en respit på minst 6 månader att stärka sitt försvar, ja man kan spekulera. Stalins beslut att flytta 10-15 miljoner tyskar till västra Tyskland har betecknats som sinnessjukt ur realpolitisk synvinkel. Det Tyskland (DDR) som Stalin skapade togs aldrig på alvar i Europa utan blev för alltid förknippat med Trabantbilar och dopade idrottare.

      Radera
  3. Intressant det här med att baltstaterna stod på tur efter Polen. Hade dock efterlyst en exakt källa till det.

    Polen var inget oskyldigt offer. Om de hade gått med på de tyska förslagen hade vi haft en tysk-polsk allians mot Sovjetunionen. Men polackerna ville att den skulle vara helt jämlik med tyskarna bara var ute efter ett "junior partnership" till polackerna. Sedan gick det som det gick.

    Mike Carley är ok men än bättre är Geoffrey Roberts och hans "The Soviet Union and the Origins of the Second World War - Russo-German Relations and the Road to War, 1933-1941

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.