FiB

8 april 2020

Blommor på Johan Strauss grav


Unga sovjetsoldater lägger blommor på Johans Strauss d.y.:s grav. En hyllning till den österrikiske kompositören, mest känd för sina valser, från befriarna som just gått igenom skärselden.

För exakt sjuttiofem år sedan, i slutfasen av andra världskriget, inledde sovjetiska trupper en operation för att inta Wien, Österrikes huvudstad. Den vetenskapliga direktören vid ryska militärhistoriska sällskapet (RVIO) Michail Mjagov berättade för RIA Novosti om händelseförloppet.
Adolf Hitler hade särskilt förbjudit trupperna att retirera från eller överlämna Wien, men befrielsen skedde utan omfattande förstörelse, och invånarna i staden välkomnade befriarna.

Österrike var Hitlers hemland, så ett nederlag var av stor psykologisk betydelse för honom. Där fanns också de sista oljeproducerande företagen som levererade bränsle till den tyska armén.

Efter ”Anschluss” 1938 bytte landet namn till Ostmark, men den sovjetiska regeringen erkände aldrig, till skillnad från ett antal västerländska allierade, den tyska annekteringen. Trots att mer än en halv miljon österrikare kämpade mot Sovjetunionen hyste österrikarna aldrig något hat mot Sovjetunionen.

”Innan operationen påbörjades meddelade Moskva att den röda armén skulle hjälpa det österrikiska folket att återställa oberoende och demokratiska friheter. Senare publicerades ett särskilt uttalande som sa att Sovjetunionen inte hade några anspråk på något österrikiskt territorium eller hade för avsikt att ändra den sociala strukturen i Österrike.” Totalt deltog 640 000 man ur Röda amrén och bulgariska trupper med 100 000 man i attacken. Angriparna var beväpnade med 17 000 kanoner och granatkastare, 1 300 stridsvagnar och ett tusen flygplan.

På den tyska sidan stod 430 000 man, 6 000 artilleripjäser, 700 stridsvagnar och lika många flygplan.

”Det visar att de sovjetiska trupperna inte hade någon överväldigande fördel i manskap eller utrustning. Men då, i krigets slutstadium, hade sovjetiska generaler stor operativ erfarenhet och soldaterna hade fullständig moralisk överlägsenhet över fienden. Därför är Wienoperationen en av de mest lysande under hela det stora patriotiska kriget”, sade Mjagkov.

Hela manliga befolkningen i Wien från 16 till 60 år gammal rekryterades till den s k folkstormen och s k Faustpatronen (pansarbrytande raket) utdelades till varje soldat.

Terrängen gynnade försvararna: bergskedjor, kanaler och stridsvagnsdiken hindrade Röda arméns framryckning liksom bunkrar, skyddade av taggtråd och minfält och gator blockerade av barrikader. Alla broar över Donau var förberedda för sprängning. Det tyska kommandot försökte förvandla Wien till en ointaglig fästning, enligt Mjagkov.

Allt talade för en lång och ödeläggande strid med tusentals civila offer. Men sovjetmarskalken Tolbuchin, som ville rädda historiska och arkitektoniska monument och förhindra onödiga offer, vädjade den 6 april till invånarna i Wien att stanna där de var och på alla möjliga sätt hindra nazisterna från att förstöra staden. Många invånare lystrade till denna uppmaning.

”Sovjetkommandot bestämde att inga tunga vapen skulle användes i Wien. Speciella attackgrupper med sappörer, ingenjörsförband, granatkastare, prickskyttar etc stormade kvarter för kvarter. De använde erfarenheten av försvaret från Stalingrad och stormningen av Budapest.” Striderna fördes bokstavligen hus för hus. För att inte döda civila och inte förstöra stadens magnifika arkitektur användes granater”, sa Mjagkov.

Tyskarna sprängde alla broar i staden och lämnade endast Reichsbrücke. Den minerades men lämnades för att kunna manövrera mellan stadens västra och östra delar.

I två dagar, 9 och 10 april, kämpade sovjettrupperna förgäves för att ta kontroll över bron. Till sist bestämde man sig för en djärv landsättning med båt vid den kejserliga bron. Den oväntade attacken lyckades. Bland annat tack vare löjtnant Aleksandr Kudrjavtsev vars stridsvagn fortsatte att skjuta trots att den fattat eld. Han fick postumt utmärkelsen ”Sovjetunionens hjälte”.

”Efter befrielsen av staden fick många sovjetiska soldater och officerare möjlighet att ta en promenad och se staden. Nästan hela staden kom ut på gatorna, varje fönster var öppet och det strömmade ut ljud från pianon och fioler - folk dansade och sjöng och invånarna var mycket varma mot de sovjetiska soldaterna och gav dem blommor.” Segern hade dock ett högt pris: 38 661 sovjetsoldater stupade. 130 000 tyska soldater tillfångatogs.

1955, efter att sovjettrupperna dragits tillbaka, antog Österrike status som ett neutralt land och har haft goda förbindelser med Sovjetunionen och därefter Ryssland.

Omedelbart efter kriget uppfördes ett monument till Röda arméns hjältar på ett centralt torg i Wien. Runt om i Wien finns ca 300 militära gravar och minnesplatser, som bevaras och skyddas.

ria-novosti 6/4 


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.