FiB

28 mars 2019

Vad ligger bakom Swedbankkrisen?

UG:s Joakim Dyfverman i full färd med retoriska frågor till Swedbank.
De läckor som den estniska tidningen Postimees och SVT fått ta del av visar att en rad olika revisioner genomförts i banken, där misstänkta överföringar och bankkunder analyserats.

Det stämmer med vad Birgitta Bonnesen har uppgivit, men det faktum att bl.a banksekretessen förhindrar en publicering om enskilda konton vänds mot banken: Banken ”mörkar”.
Redan 2012 pekades Swedbank och Danske (då Hansapank och Sampo) ut i en anmälan som skattesvindlaren Bill Browder (efterlyst och dömd till 7 års fängelse i Ryssland) gjort till estnisk åklagare.

Under ledning av det dåvarande chefen för Estlands byrå mot penningtvätt, Toomas Tuuling (hade posten 2012-2016) startade Swedbank en utredning.

Chefen för bankens estniska gren Robert Kitt förklarar att om utredningen visade att det fanns kopplingar till penningtvätt ”så är det information mellan oss och rättsvårdande myndigheter och inget som kan kommenteras offentligt."

Utredningen överlämnades 2013 till estniska brottsutredare men föranledde ingen åtgärd. ”Brottslingar” som Bill Browder pekat ut kunde inte identifieras främst på grund av ”bristen på internationellt samarbete”, dvs att ryska myndigheter vägrade ge bedragaren Browder vatten på kvarn.

Enligt Postimees har Swedbank har utfört många revisioner mot misstänkta utländska medborgare. Kitt bekräftar att kontroller utfördes efter varje skandal, där det fanns en möjlig koppling till Swedbank.

Resultaten offentliggjordes inte, vilket är helt enligt reglerna.

Enligt Postimees kontrollerade Swedbank misstänkta utländska medborgare för första gången redan 2007 och 600 kunder kastades ut.

Nästa revision inleddes 2009: arbetet varade i tre år och mer än 300 misstänkta konton stängdes.

En stor utrensning ägde rum igen och i slutet av 2015 hade andelen utländska medborgare med hög risk sjunkit från tidigare 10 procent till mindre än en procent.

I juni 2017 lämnade Browder in ytterligare tre anmälningar till åklagarmyndigheten mot samma personer, men åklagarmyndigheten beslutade att inte inleda straffrättsliga förfaranden. Alla tre beslut av åklagarmyndigheten överklagades till Tallinns tingsrätt. Domstolen avvisade klagomålet.

Först nyligen, strax efter offentliggörandet av misstänkta namn i december 2018, började åklagarmyndigheten återigen verifiera information som tillhandahållits av Browder för flera år sedan. Vid det laget samarbetade Browder med amerikanska finansdepartementet och kongressledamöter som kampanjar för att få så många länder som möjligt att anta en s k Magnitskijlag. Browder hade blivit farlig och måste åtlydas..

Den estniska åklagarmyndigheten annullerade beslutet att avbryta straffrättsliga förfaranden 2018 och lade nu Browders material till brottmålet mot Danske Bank.

Swedbank har uppenbarligen haft svårt att försvara sig mot medias och Browders anlopp. Den nu sparkade VD:n Birgitta Bonnesen, som inte har svenska som modersmål, bad stammande allmänheten att lita på banken, men alltför många därute tar det som sin uppgift att prata ner Swedbankaktien (s k blankare kan tjäna miljonförmögenheter på detta).

Men det grundläggande här är hotet från den amerikanska finansinspektionen. Om ryktesfloran kring Swedbank blir tillräckligt tät ökar risken för att den ska utmäta miljardböter, som redan skett mot Deutsche Bank och Danske Bank.

Genom amerikansk exterritoriell lagstiftning är alla affärstransaktioner som görs i dollar underställda amerikansk s k rättvisa. Det är detta som gör att USA:s sanktioner, det må vara mot Iran, Ryssland eller Venezuela, får internationell räckvidd.

För att upprätthålla detta maktmonopol måste USA:s finansinspektion visa musklerna, företrädesvis mot redan sargade offer.

De svenska journalisterna är här bara skådespelare i ett främmande scenario. Den teknik de använder är välkänd: en ”läcka”, papper i en förvaringsbox från en ”visselblåsare” vars verkliga roll och avsikter inte behöver kontrolleras, retoriska frågor till det utpekade företaget eller myndigheten som med tanke på bl.a. sekretess inte kan svara – och följaktligen ”mörkar”. När det så framkommer att företaget har åtgärdat problem, tas detta som belägg inte för företagets heder utan för att det ”mörkat”.

UG-reportrarna går så långt att de tar den ökända advokatfirman Mossack Fonseca till sanningsvittne på att Swedbank skyddat penningtvätt. Ekobrottsmyndighetens misstankar om svindleri vänds mot banken trots att bara enskilda kan begå svindleri, exempelvis om de läckt uppgifter i syfte att tjäna pengar på kursrörelser.

Kursen rasar redan innan minsta rättsliga  prövning inletts, redan på medias blotta tonläge. Bankerna arbetar i en förtroendebransch och om såväl landets statsminister som statsmedia försäkrar att Swedbanks ledning har fört sina kunder bakom ljuset blir detta i praktiken sanning. Alldeles oavsett vad kompetenta utredningar kan komma att visa.

Bill Browders närvaro i Stockholm är ett säkert tecken på att något fuffens är i görningen. Den mannen stal ihop 4 miljarder dollar under sin tid i Ryssland. Han tänker inte lämna Stockholm tomhänt.

Stefan Lindgren

https://bb.lv/statja/ekonomika/2019/03/26/v-swedbank-za-podozritelnymi-dengami-ohotyatsya-uzhe-davno

Nedan, utdrag ur Ryska posten 9/2019


Vem är Iskander Machmudov?

I SVT:s avslöjanden om penningtvätt i Swedbank figurerar den ryske affärsmannen Iskander Machmudov. Han kallas oligark och Putin närstående. Oligarki betyder fåmansvälde. Aristoteles använde termen om en urartad aristokrati; numera får den oftast beteckna ett fåtal som genom kontakter eller arv kommit att dominera en organisation, ett företag eller ett helt land. De senaste tio åren har termen i huvudsak använts om betydande ryska affärsmän.

Vem är då Iskander Machmudov som påstås ha slussat 15 miljarder kronor genom Swedbank? Har han möjligen legitima skäl till detta? Någon smågangster tycks han i  vart fall inte vara.

Machmudov utexaminerades från Tasjkentuniversitetet och behärskar ryska, uzbekiska, tadzjikiska (persiska), arabiska och engelska. I slutet av 80-talet tjänstgjorde han som sovjetisk statstjänsteman i Libyen och Irak, men började 1991 att göra affärer tillsammans med sin landsman Michail Tjernoj.
Först sålde de allt från rakhyvlar till sneakers, men övergick snart till viktigare produkter som kol, koks, och metall som exporterades.

1994 lämnade Machmudov Tjernojs företag och började investera i Ural och blev så småningom ägare till Uralelectromedi, Ural Mining and Metallurgical Company (UGMK) och “Kuzbassrazrezuglem” (KRU), landets största kolföretag och huvudleverantör av koks och kol för inhemsk metallurgi.

År 2000 började Iskander Machmudov köpa ryska maskinbyggnadsföretag som fusionerades i Transmashholding. Nu är bolaget monopolist inom produktion av lokomotiv och rullande materiel för tunnelbanan.

Företaget äger fabriker i St Petersburg, Brjansk, Penza, Moskva, Rostov och Tver. Företaget tillverkar lokomotiv, lastbilar och bilar, elektriska tåg och andra typer av tunga maskiner. 2012 förvärvade Machmudov och hans affärspartner Andrej Bokarev 13 procent av Transoil LLC, som är ett av de största järnvägsbolagen för olja och oljeprodukter i Ryssland. UGMK är ägare till en kontrollerande andel i Kunovice Aircraft Industries som levererar skolflygplan till försvarsdepartementet.

Machmudov äger också 17,5 procent i Aeroexpress LLC, operatör för järnvägstransporttjänster mellan Moskva och flygplatserna Sjeremetievo, Domodedovo och Vnukovo. Han äger även en stor fotbollsklubb och ett restaurangföretag “Food Service Capital”, som bl a driver tågrestauranger, 17 stekhus, 3 fiskinrättningar, 6 ölhallar och 8 hamburgerrestauranger]. Enligt Forbes, för 2018, har den en förmögenhet på 7,3 miljarder dollar och upptar 16:e plats i listan över Rysslands rikaste affärsmän.

Enligt president Vladimir Putin finns det inte längre några oligarker i Ryssland om man med oligarker menar finansmoguler med politiska ambitioner. Michail Chodorkovskij, som har politiska ambitioner, har lämnat Ryssland liksom Boris Berezovskij före honom (död 2013), Vladimir Gusinskij. De som är kvar intygar som regel sin lojalitet med Kreml och försäkrar att de saknar egna politiska ambitioner.


5 kommentarer :

  1. Kanske kan vara av intresse för gamla bolsjeviker att
    Bill Browder farfar var Earl Browder som var generalsekreterare i USA:s kommunistiska parti mellan 1934 och 1945. Han också kommunistpartiets presidentkandidat vid de amerikanska valen 1936 och 1940. Finner det lite fasinerande.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Earl_Browder

    SvaraRadera
  2. Svensk Pablick Sörvis är allt annat än public service. Det tjänar helt andra intressen än de som betalar kalaset! Uppdrag Granskning illustrerar det väl. Hade UG gjort sitt jobb och inte bara vidarebefordrar det husse serverat, har det funnits mycket att ta tag i. Den helt undermåliga Rysslandsbevakningen i SR och SVT, liksom i övriga svenska etablerade medier, förenklar naturligtvis beteendet.

    Attacken mot Swedbank är del i USAs plundringståg mot svenskstyrda företag. Och i ett större sammanhang mot europeiska företag – vore EU-institutionerna annat än vasaller skulle de självklart med dunder och brak motsätta sig USAs exterritoriella krav.

    Upplägget på den här historien är en variant på temat UTAN MEDIA INGA KRIG. Först en story som ska få alla hederliga svenskar att säga usch och fy – finns internationella PR-agenturer som tillhandhåller recept. Jfr med alla krig som väst dragit igång, ifrån Jugoslavienkrigen och framåt. Aktiespararna har i Swedbankshistorien en motsvarande roll som MR-NGO:erna inför krig.

    Snabbt ska det gå, så att ingen hinner tänka och granska, innan rövarna fått klorna i offret.

    Söndagen den 24 mars i år fanns två stora världsnyheter, som SR och SVT inte låtsades om:
    1. Tjugoårsdagen av starten på USAs (Natos) bomböverfall mot Rest-Jugoslavien, efter en exempellös mediekampanj i väst. Världens största krigsmakt mot ett litet land i Europa. Nu tjugo år senare vet vi att hela bakgrunden var falsk. Men under alla de år som gått har svensk Public Service inte förmått granska sin egen roll i propagandan för detta krig. Inte ett pip om saken i den söndagens ”Godmorgon, världen!” där liberalen Jasenko Selimovic – då det begav sig – vecka efter vecka med precisionen hos ett gökur brukade kuck-kua ”Allt är Milosevics fel”.
    2. Den 24 mars var dagen efter att USAs justitiedepartement meddelat, att inga fler åtal skulle väckas i Mueller-utredningens spår. Menigheten tillhandahölls ingen tydligare förklaring. Innebörden var ju självklart den att inget åtal kunde väckas mot Trump för hela den befängda Russiagate-historien, men det förmådde inte svensk Public Service klämma fram på hela söndagen.

    I sig var det ett nöje att hela nästa dag följa hur Public Service slirade på nyheten. Uppgivenheten hos ”Inte min president”-pratkvarnarna och dito ”experter” var total – som kontrast mot allt tidigare engagemang för att få Trumpen avsatt. Att utgången i stället var ett gott skäl att diskutera motsättningarna i det US-amerikanska etablissemanget föresvävade ingen.

    Tror någon, att med USAs finansinspektions blykoll på vad som skett i Swedbank och därifrån släppt ut vad som passar, att samma USA inte skulle ha haft stenkoll på Trumps och ryssarnas förehavanden. När man efter två år av utredanden inte hittat minsta smolk, då måste det noga anses vara tomt i bägaren!

    Någon gång måste det städas på SR och SVT! Kanske lämpligt att börja med det låtsasdemokratiska alibit Granskningsnämnden.

    SvaraRadera
  3. Varför denna hysteri? Allt är ju under utredning och ingen är ännu fälld för brott. Lugna ner er kämpar, det är ni som orsakar denna stormen i glaset.Passa istället på att köpa aktier, nu när de är billiga, ha koll på er framtid. Swedbank går inte att sänka.Lita inte på media.

    SvaraRadera
  4. Reportaget väckte frågor, speciellt som det saknade text och därför blev svårt att hänga med i för en lomhörd person. Det hade en mycket tydlig politisk vinkling och Anders Åslund med sitt ryska "stålbad" fick bre ut sig som något slags "expert". Det gjorde mig misstänksam. Instämmer med Jan H i kritiken mot nyhetsvärderingen i Public service.

    SvaraRadera
  5. Se filmen http://magnitskyact.com/
    Kostar 46 kr, men det är det värt.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.