SIFO:s oktobermätning i frågan om Sverige ska ha kvar sina trupper i
Afghanistan är oerhört intressant.

47 procent vill ta hem trupperna. 36 procent vill att de ska vara kvar
och 17 procent vet ej.

Men ser man till män/kvinnor är det en övervägande del av männen som
vill ha trupperna kvar. Endast bland unga män (15-29) överväger
nejsägarna. Ska man uttrycka det florafox.com cyniskt är fäderna beredda att skicka
sina motvilliga söner i döden!

Nära dubbelt så många kvinnor vill ta hem trupperna (51%) som vill ha
dem kvar (26%). En fantasisk siffra!

Ser man till den åderfördelade statistiken är det främst ungdomar (https://florafox.com/ru/lyubyertsy) och pensionärer (65+) som vill ta hem trupperna. Ungdomens
oförfalskade förnuft och ålderns vishet!

Ser man till yrkesfördelning är det arbetare och arbetslösa som
uppvisar det största krigsmotståndet. 72 procent av de arbetslösa vill ta hem trupperna!

Krigsmotståndet dominerar i alla landsdelar utom Västsverige och
Göteborgsområdet men är starkast i Sydsverige, söder om Småland exkl
Malmö, samt i Norra Sverige.

Starkaste krigsmotståndet finns bland sd:s väljare, följt av mp:s,
socialdemokraterna och vänsterns. Vänsterpartiets väljare är faktiskt de
mest krigsvilliga utanför regeringsalliansen.

Stefan Lindgren

Sofia Arkelstens affärer (svart lägenhetsköp, misstänkt
mutbrott, styrelseuppdrag i företag med statliga uppdrag etc)
borde självklart leda till att hon avgår.

Men inte i Alliansens Sverige.

Carl Bildt försvarar Arkelsten med att han själv gjorde
likadant när han befann sig på "motsvarande nivå i karriären".
Och Carl Bildt är ju som alla vet den internationella
prototypen för etiskt acceptabelt beteende (aktier i
klusterbomber, lobbying för тюльпаны в Омске)

Fredrik Reinfeldt prövar nu (efter affärerna Stegö Chilóe,
Borelius, Littorin m fl) att stå emot mediadrevet och rädda
sin korrupta medarbetare.

Det är en viktig signal. Precis som budgeten signalerade en
likgiltighet för arbetslösheten och den fortlöpande slakten
på förskringssystemet lanseras som framgångsrik sparpolitik
skickar nu Arkelstens uthållighet mot media ut signaler till
alla moderata småpåvar i landet att inte bry sig så mycket
om opinioner och inte genera sig, utan ta för sig av maktens
förmåner.

Samtidigt hör jag Göran Hägglund (kd) på radion försvara att
arbetslösa ska klara familjeförsörjningen på 180 kr/dag.

Professorn i socialpolitik, Tapio Salonen, en arbetargrabb
som inte glömt var han kommer ifrån, presenterade
skrämmande siffror:

* Från att ha legat på ca 25-30 procent i slutet av 90-talet
saknar idag nästan hälften (46 procent) av alla kvarstående
arbetssökande varje form av arbetslöshetsskydd.

* 80 procent av de arbetslösa ungdomarna i åldern 18-24 år
går utan a-kassa, trots att de uppfyller Arbetsförmedlingens
krav.

* Ca 116 000 arbetslösa sakande någon ersättning per månad
år 2008, ett år senare hade den siffran ökat med ytterligare
ca 40 000 personer.

* Antalet oförsäkrade vid arbetslöshet har under den senaste
tio åren har ökat från ca 100 000 till 150 000 personer.

* Utslaget på årsbasis för år 2009 betyder detta att
ungefär sex procent av den arbetsföra befolkningen inte hade
någon arbetslöshetsersättning alls under de drygt fem
månander som de i genomsnitt var registrerade som
arbetssökande - trots att de samtidigt uppfyllde
Arbetsförmedlingens alla aktivitetskrav.

När sändningen bröts mitt i Hägglunds utfall mot Salonen,
som han anklagar för att "politisera", kändes det faktiskt
befriande.

Håll ögonen på Salonen, som verkar klarsynt. Tragiken är, sa
han, att alla dessa försäkringslösa saknar röst i politiken!

Stefan Lindgren

Mark Klamberg heter en doktorand i folkrätt som på sin blogg
argumenterar för att USA/Natos ockupation av Afghanistan är
folkrättsligt korrekt.


Han är ett bra exempel på vad Leo Tolstoj skrev 1897:

"De mest invecklade saker kan förklaras för den mest
trögtänkta människa om han inte har bildat sig någon
föreställning om dem; men inte ens för den mest intelligenta
människa kan man förklara de enklaste saker och han är fast
övertygat om att han vet och därtill utan skuggan av tvivel
vet vad som förmedlas honom."

Igår tillät jag mig påpeka för Mark att den tidigare
s-regeringen gjorde bedömningen att USA:s militära närvaro
är folkrättstridig.

I proposition 2003/04:71, s. 8 slogs fast att FN:s
resolutioner enligt svensk uppfattning inte utgjorde en
tillräcklig folkrättslig grund för koalitionen att agera i
Afghanistan.

Jag påpekade också att det omdömet självfallet måste utsträckas
till Nato-Isaf som är en auxillär styrka till OEF och aldrig
skulle ha sett dagens ljus utan USA:s invasion.

På detta svarade Mark:

"Referensen till proposition 2003/04:71 intressant. Det står
dock inte att Sverige anser att OEFs närvaro i Afghanistan
är folkrättsstridig. Det står att resolutionerna 1368, 1373
och 1378 inte utgör tillräcklig grund. Det utesluter inte
att det finns annan folkrättslig grund för OEFs närvaro,
t.ex. inbjudan av den afghanska regeringen."

Här famlar doktoranden efter ett halmstrå som inte finns.

Hur ska en regering som tillsatts EFTER USA:s invasion kunna
utfärda en inbjudan till densamma?

Det är en fysisk omöjlighet!

Mark Klamberg skriver:

"Sådant samtycke har Afghanistan lämnat, läs t.ex. vad
Karzai säger i sitt tal från juli 2010: 'To this end, we
welcome our partnership with NATO and the other nations.'"

En artighetsfras av Karzai från juli 2010 ska alltså
legitimera en främmande ockupation av Afghanistan som då
redan hade varat i nära nio år.

Ser inte doktoranden det orimliga i ståndpunkten?

Av Sovjetunionen krävdes att sådana inbjudningar skulle
registreras i FN och vara i enlighet med tidigare ingångna
och likaså FN-registrerade avtal mellan länderna.

För USA:s del skulle det alltså räcka att nio år senare
komma dragande med en "inbjudan" från regim man själv
installerat.

Om Mark Klamberg på fullt allvar hävdar det, har han det som
krävs för att ha en åsikt, som den svenska Försvarsmakten
uttrycker det. Han kan konsten att ljuga utan att blinka.

Att Klamberg stöder sig på Carl Bildts skrivningar
(sid 13 i Prop. 2009/10:38: "Koalitionen grundar sin närvaro
på en inbjudan av den afghanska regeringen samt på de
resolutioner som FN:s säkerhetsråd antog efter terrordåden i
USA den 11 september 2001. Genom inbjudan från den afghanska
regeringen har koalitionen en tydlig folkrättslig grund för
sin närvaro. FN:s säkerhetsråd har flera gånger välkomnat
koalitionens insatser.") gör inte saken bättre.

Koalitionens "närvaro" i Afghanistan inleddes innan den
afghanska regeringen tagit form, varför argumentationen
saknar logik.

Att FN:s resolutioner skulle ge USA fullmakt att ockupera
Afghanistan är ytterst tvivelaktigt. Flertalet
folkrättsexperter är av uppfattningen att FN:s resolutioner
INTE gav USA godkännande att invadera Afghanistan. Om de
godkände något överhuvudtaget var det möjligen en kortvarig
vedergällningsaktion.

Att FN:s säkerhetsråd flera gånger haft den dåliga smaken
att "välkomna koalitionens insatser" är inget Klamberg kan
bygga ett försvar av ockupationen på.

Det är FN:s skyldighet att göra det bästa möjliga av varje
situation, även när ett land olagligt ockuperats.

Varje resolution säkerhetsrådet tagit om Afghanistan har
inletts med frasen att rådet "bekräftar sitt starka
engagemang för Afghanistans suveränitet, oberoende,
territoriella integritet och nationella enhet".

Det är en punkt som systematiskt negligerats i tillämpningen
av FN:s beslut. OK, både Klamberg och jag vet varför - de
rådande maktförhållandena i världen.

Men alla som är anhängare av FN-tanken bör ta fasta på de
övergripande principerna istället för att försöka vältra
över skulden för det pågående kriget i Afghanistan på FN.

Stefan Lindgren

Sveriges överbefälhavare Sverker Göransson är på besök i Afghanistan och
förklarar där, enligt Dagens Nyheter idag:
– Folket här i byn kan lita på att vi kommer att stanna här...
Än en gång visar Göransson att hans demokratisyn har stora svarta hål
där materia som grundlagen och riksdagsbeslut tenderar att försvinna
spårlöst.

– Jag är här för att visa hur stark uppbackning vår insats har hemma i Sverige,
säger ÖB.

Ja hur stark då? SIFO säger att de flesta vill ta hem trupperna och en
majoritet av svenska folket har röstat på partier som menar detsamma.
Har generaler rätt att skapa sig egna folkmeningar?

Hade detta varit USA hade Göransson avsatts under förnedrande former.

Nu är Sverige istället en lilleputtstat med en komplexfylld självbild
och ett förflutet som militär stormakt som spökar långt utanför Karl
XII-sällskapets fyra väggar.

Här kan generaler uppträda som Napoleon (en roll som han fyller
de yttre rekvisiten för) och tala om för de folkvalda
var skåpet ska stå.

Genom sin tystnad hjälper såväl regering som riksdag Göransson att
degradera demokratin.

Den som läser vidare i texten finner att Göransson nu tillsammans med de
ungdomar han värvat till att mörda afghaner håller på att fila på en
dolkstötslegend. Soldaterna är "upprörda" över att ett tillbakadragande
ens diskuteras och förklarar att det är liktydigt med att "överge"
afghanerna.

Sverige är en av de få småstater som inte "ser skriften på väggen",
säger SAK:s chef Anders Fänge i en DN-artikel. Han är den svensk som
sysslat mest med Afghanistan, i praktiken på heltid i 30 år.

Stefan Lindgren

En vanlig kommentar till den danska filmen om
Afghanistankriget "Armadillo" är att den visar hur vanliga
hyggliga danska pojkar förvandlas till djur. Stämmer det?

I själva verket går sådana skrivningar tillbaka på en
föreställning att människan i krig av miljön tvingas bli
någon annan än hon är.

Den mekaniska uppfattningen kallas "behaviourism" inom
psykologin och det finns flera berömda forskare (Milgram i
början av 60-talet) och Zimbardo (på 70-talet) som föresatte
sig att experimentellt bevisa att de kunde förvandla
människor till mördare.

I Milgrams experiment deltog 40 studenter, varav 32
förmåddes att trycka på knappar som normalt skulle ha utlöst
dödande elchocker mot någon annan försöksperson.

I Zimbardos experiment konstruerades ett låtsasfängelse där
vakter och interner efter en tid uppvisade sadistiska resp.
undergivna beteenden som ingen hade trott dem om.

Vad dessa båda forskare inte hade räknat med var Erich
Fromms skoningslösa kritik. Denne marxistiskt och
freudianskt skolade filosof och socialpsykolog gick
grundligt igenom experimenten (se "The Anatomy of Human
Destructiveness" s 68-90) och underkände dem. Människors
beteende i verkligheten låter sig inte så lätt simuleras in
vitro.

Invändningen mot Milgrams experiment var att andelen
sadister från början inte varit noll. De som tryckt på en
"dödande" knapp hade i vissa fall kunnat göra det även i
verkligheten - utan Milgrams instruktioner.

Fromm fann det mer förvånande att en tredjedel av
studenterna vägrade lyda instruktionerna i ett experiment
som presenterats som oerhört viktigt för vetenskapen - och
vetenskapen är ju högsta auktoritet för den moderna
människan.

Kritiken av det falska fängelset i Stanfordunivertsitetets
källare följde liknande banor. En av de få saker Fromm fann
bevisat var att två tredjedelar av "vakterna" inte var
beredda att begå sadistiska handlingar i utbyte mot
personliga förmåner.

Med stöd av vittnesmål från nazisternas koncentrationsläger
visade Fromm att behavioristernas huvudtes - att "personliga
värderingar, etik och övertygelse inte gör någon skillnad
under miljöns tvingande inflytande" - är felaktig.

Bruno Bettelheim hade i en studie (1960) visat att "gamla
fångar" inte utsattes för sadism även när det kunde ske
ostraffat.

Fromm bedömer att någonstans mellan 10 och 90 procent av
vakterna i tyska koncentrationsläger uppvisade sadistiska
beteenden, där de politiska fångarna ofta står för de lägre
bedömningarna.

Bettelheim hade också påvisat vilken enorm betydelse
bakgrunden hade för fångarnas beteende i
koncentrationslägren. Opolitiska medelklassfångar
degraderade oftare (deras självaktning var ofta förknippad
med den egendom som de hade berövats) och utvecklade sina
dåliga drag (grälsjuka, småstölder, självömkan) medan de
religiösa och politiska fångarna klarade sig mycket bättre.

Ett framstående exempel är Jehovas vittnen som gick med högt
burna huvuden genom hela den fruktansvärda lägertiden:
exemplartiska kamrater, hjälpsamma, korrekta och pålitliga.

Fromm hade även kunnat nämna den sovjetiske löjtnanten Sasja
Petjerskij som 14 oktober 1943 ledde det enda organiserade
försöket till massflykt från Auschwitz.

                                             * * *

För att återvända till "Armadillo" ger filmen, även om jag
är starkt kritisk mot dess alltför vällustiga och
regisserade våldsskildringar, viktiga ledtrådar till varför
de danska pojkarna visar sig beredda att skjuta på måfå mot
afghaner.

Huvudpersonen vi får följa kommer från ett hem där man inte
talar politik - man talar inte alls. Mamman i familjen säger
inte ett ord om vad sonen riskerar, hon tycks ta
knektuppdraget som sänt av ödet. Pappan tiger.

Även flickvännen tiger - och tycks tydligen acceptera att
pojken roar sig med att slicka på en inhyrd strippa på sin
avskedsfest.

En tigande, dysfunktionell familj.

Dessutom tror jag den inhyrda strippan, förnedringen av
flickvännen, konsumtionen av amerikansk hårdporr i
militärlägret osv. hänger ihop.

Vi har idag en generation unga män med en fullständigt
förvriden uppfattning om sexualitet. När norska soldater
finner större tillfredsställelse i att döda än i sex är det
inte bara ett provocerande uttalande.

Det är vad de tycker. Berövade jämlika relationer med
kvinnor, berövade den sexualitet som befäster livslånga band och
försätter berg i vardagslivet, ter sig det samhällsbeställda
dödandet som högsta njutning.

Oundvikligen inställer sig frågan hur dessa tjugoåriga
pojkar från dysfunktionella familjer, oförmögna till verklig kärlek
och sexualitet och begivna på de surrogat som elektroniken
och krigsleksakerna erbjuder, skulle kunna befria den
afghanska kvinnan?

Det är en absurd tanke, som först lanserades av generalmajor
Tony Stigson, senare dömd till tre månaders fängelse för
hustrumisshandel. Han var då ansvarig för rekryteringen till
den svenska Isaf-styrkan.

Naturligtvis inser jag att de flesta svenska soldater i Isaf
antagligen är vanliga hederliga och snälla personer. Men, handen
på hjärtat, är det kanske inte bara av en slump som de hamnat
i riktigt dåligt sällskap?

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------

Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

Konstantin Simonov (1941):
Vänta mig


Vänta mig och jag kommer tillbaka
men vänta mig hett,
vänta mig, när sorgen kommer
med de gula regnen
Vänta mig, när snön yr
Vänta mig i sommarhettan
Vänta mig, när andra redan glömt
och slutat vänta.
Vänta mig, när breven från fjärran
slutat komma.
Vänta, när alla som väntat
tillsammans redan tröttnat.

Vänta mig och jag kommer tillbaka
Vänd inte ryggen till dem
som redan lärt sig
att det är dags att sluta vänta.
Låt både son och mor tro
att jag inte längre finns.
Låt vännerna tröttna på att vänta,
sätta sig vid brasan
och dricka bittert vin
till mitt minne...
Vänta. Och ha inte bråttom
att dricka med dem.

Vänta mig och jag kommer tillbaka,
trots alla som dött.
De som inte väntat mig kan säga:
- Han hade tur.
De som inte väntade
kan inte förstå hur du
med din väntans eld
räddade mig.
Hur jag klarade mig
kommer bara du och jag att veta.
Att du kunde vänta
som ingen annan.

1941

I min egen brutala tolkning från rimmad ryska. SL.

Någon som kallar sig "Student i FN" skriver på Svenska Dagbladets
hemsida i svaromål mot en kort artikel av undertecknad. Är den
skribenten verkligen folkrättsstudent och anställd i FN är det illa ställt
med undervisningen.