Sent omsider ser jag Said Mahmoudis inlägg i Svenska Dagbladet 20 mars, länkat till Folket i Bilds hemsida. Han påstår bl.a. att de flesta ensidiga självständighetsförklaringar har avvisats av omvärldens som olagliga. Det stämmer inte.

Ensidigheten har varit regel snarare än undantag.

USA:s utrikesminister Baker ingick 1990 ett juridiskt bindande  avtal om att Nato inte skulle expandera en enda tum österut.

Professor William R Polk vid University of Chicago uppmärksammar på
History News Network (http://hnn.us) att Nato:s expansion i Östeuropa
strider mot ingångna avtal.

USA:s utrikesminister James Baker avtalade med Sovjets president Gorbatjov att
Nato inte skulle expandera en tum österut.

Idag skriver Lena Jonson och Kristian Gerner, två s k slavister eller kremlologer, i Dagens Nyheter om den s k Ukrainakrisen.

Ingen av dem tror på sanktioner mot Ryssland. Det tackar vi för. Men ändå är det slavister som dessa som underhåller russofobin i vårt land.

De rör bara runt i samma fördomsgryta som Carl Bildt, hävdar Stefan Lindgren.

Ola Jordan är missnöjd med mitt ställningstagande i Ukraina-frågan och anklagar Nyhetsbanken för att sprida felaktig information. Han kritiserar mig i ett inlägg på Folket i Bilds hemsida.


Vad är det som är så svårt att förstå för vänstern och till och med för erfarna anti-imperialister?

Efter återkomsten från England har jag alltid haft SvD som liv och husorgan. Det har alltid varit stimulerande läsning, men de senaste veckorna har stimulansen fått en ny dimension. Jag har känt mig som på en resa i tiden, förflyttad till Tyskland 1943, skriver historikern Anders Persson.

Varning, sanningen är lös på DN! Den gnagde sig in genom betongen, lurade länge i ett soprum, siktades i en korridor på tredje våningen, men kunde inte infångas, trots att Peter Wolodarski snabbt organiserade en scoutpatrull.

Idag dök den förfärliga sanningen upp i tidningen, i form av en insändare som slunkit igenom familjen Bonnniers sjudubbla skyddsvallar. Här är den.

I SvD 25.3 kunde man läsa i en artikel av Björn Lindahl att "Norge var
det första landet som erkände Sovjetunionen som stat och det enda som
haft en landsdel som befriats av sovjetiska trupper – som sedan
frivilligt drog sig tillbaka."

Hur var det egentligen?

Dagens nyheters kulturredaktion är den vegeterande småborgerlighetens
centralkommitté. Så här ser deras kultursyn ut.

När ska de svenska reportrarna i Ukraina börja arbeta och göra sitt jobb istället för att vara megafoner?

Här ett antal tips om vad de skulle kunna göra. Klicka på länkarna för att se dokumentärt material.

Falska omröstningar i Verchovna rada.

Medborgargarde "renar" läkare,

Journalister  misshandlas.

Nynazistiska ligister paraderar genom städer

Nynazister misshandlar förbipasserande

Nynazister misshandlar poliser

Nynazister raserar byggnader

Nynazister övar utpressning mot Lukoil

Stora proryska demonstrationer

Obama sover oroligt. Förklarar för sin hustru:

- Jag avskyr den där Putin. Jag skulle vilja slå benen av honom.

Michelle:

- Ingen bra idé. Vet du inte att ryssarna tog alla guld i Paralympiska
spelen?

Berättat av Gennadij Ziuganov

Tsar Nikolaj, en gång vördad av huset Bernadotte och Sven Hedin.

Från 1812 till Krimkriget var det ryske tsaren som var den man skulle ta hänsyn till i Sverige. Presslagen om censur för att förhindra "missförstånd med främmande makt" som dammades av 1940 var från början av 1800-talet och kommit till för att stoppa ryss- och tsarkritiska röster i Sverige, skriver historikern Anders Persson i ett inlägg.

Om jag har förstått det rätt så har EU belagt 33 ryssar med förbud att
besöka EU. USA listar ytterligare 13 personer plus Bank Rossii.

Det är nästan en hel kortlek.

 


Dagens diskussion vid middagsbordet: Vad är fascism?

Måste fascismen vara rasistisk? Fasces betyder spöknippe. Fascismen är det otyglade våldet, i de mest aggressiva borgerliga kretsarnas händer.

Titta på den här videon hur anhängare av den nya regimen i Kiev behandlar Ukrainas Eva Hamilton, chefen för landets nationella TV-bolag Aleksandr Pantelejmonov.

Flammans utrikesredaktör Henning Süssner Rubin utmärker sig än en gång
för svårigheter att läsa innantill.

I Sverige är det ingen som ifrågasätter den uppifrån påbjudna
berättelsen om Rysslands "aggression" i Ukraina.

Vi har nu nått vägs ände, där avvikande åsikter inte finns och inte får
framföras.

Anders Åslund, den nyliberale ekonomiprofessorn som var med om att
utforma chockterapin som halverade Rysslands BNP, har från sin exil i
Washington åter börjat dyka upp som en väl sedd "expert" i SVT:s Aktuellt.

Det är ett dåligt tecken. Se här hur han ljuger om kuppen i Ukraina.

Den talegåva lille Calle har,
av mången hålls för stor och rar:
man tror, att ingen kan i konsten högre stiga.
Men sakens art jag bättre vet,
ty all hans tungas färdighet
är blott en oförmögenhet
att kunna tiga.

(funnet av Håkan Bylund)

FiB-juristerna är naturligtvis i sin fulla rätt att ha sin uppfattning om
Ukrainakonflikten.

Det är bra att det finns någon kraft i Sverige som verkligen försöker
att konsekvent hävda FN-stadgan.

Men i fallet Krim har jag en annan uppfattning än FiB-juristerna.

Titta bara hur nära våra baser de har lagt sitt land.

Just nu diskuterar sällskapet Clarté på sin e-postlista om undertecknad
agerar på order av Kreml eller ej.

En obehaglig debatt som antagligen bottnar i att en del akademiska
karriärer kan stå på spel.

Röda korset, Kabul, i lågor efter USA:s bombanfall 2001.

Varning för marskrigen! skriver Rick Rozoff, denna enmansrörelse mot Nato som sitter mitt i vargens gap, Chicago, och gör dagliga nyhetssammanställningar om Nato.

I kväll samlas Nato till nytt krigsrådslag.

Enighet råder om att fördöma Rysslands "aggression". Dom som inte är eniga finns inte.

I sådana här tider är det tacksamt att studera ett typiskt svenskt drag: strävan efter konsensus. I många sammanhang är detta något gott, en faktor som antagligen besparat landet många onödiga konflikter.

Men om man undersöker vad detta konsensus består av, hur det uppstår och bevaras på olika områden blir det mindre entydigt gott.

Ta dagens konsensus om att Ryssland gjort sig skyldigt till aggression mot Ukraina som exempel.

Antirysk affisch från Svoboda. Svär inte, för om du gör det förvandlas du till moskal (skällsord för ryss).

Vänstertidningen Flamman har idag en ledare skriven av utrikesredaktören Henning S Rubin.

Föga förvånande argumenterar den för att vänsterpartiet måste fördöma "Rysslands intervention i grannlandet" Ukraina.

De bojkottar paralympiska spelen. Smarta sanktioner?

I fredags började paralympiska spelen i Sotji i Ryssland. Spelen pågår
till 16 mars.

På grund av Rysslands motstånd mot det fascistiska maktövertagandet i
Ukraina bojkottar en rad Nato-länder denna internationella manifestation
av handikappade idrottares kämpaglöd och omvärldens solidaritet med dem.

Kan man tänka sig något mer cyniskt? Nato jobbar på det.

Minns ni president Janukovitj? Det var han som framställdes som så sagolikt
rik och korrupt att det motiverade tre månaders våld och kaos på Kievs
gator.

Så här lever de nya makthavarna.

Bzarov, som konstnären tänkte sig honom, Turgenevs nihilist.

I Argumenty i fakty som under glasnost skröt om att vara världens största
veckotidning och väl fortfarande måste ligga i toppen skriver Sergej
Kormilitsyn 27/2 en intressant krönika med anledning av att Lettlands sejm
- parlamentet - beslutat att kriminalisera "förnekandet av den sovjetiska
och nazistiska ockupationen".

Å ena sidan är det ju bra att man börjar intressera sig för historia,
skriver han, å andra sidan är det i form av en sorts pajkastning som
förflyttar oss 150 år tillbaka.

Carl Bildt har fått en vän. Han heter Sergej Taruta och är miljardär.
Efter statskuppen i Kiev tilldelades han Donetsk som förläning.

Carl var nyligen där och frotterade sig med Mazepa, förlåt Taruta, som
visade honom sin enorma kollektion av stöldgods. Skytiskt guld och andra
ädelmetaller, 1 315 exponater.

Tillsammans skrattade de gott åt uppkomlingen Janukovitj och hans oöppnade
konjaksflaska.

Camp Bondsteel, USA:s största militärbas i Europa, på Kosovos territorium.  Det är förklaringen till att Kosovo men inte Krim får utropa sin självständighet.

Krigshetsarna ger inte upp. Det ligger i deras natur. Och när argumenten är svaga höjer de rösten.

Idag ska jag ta upp tre exempel på hur man hetsar mot Krims självständighetsplaner och mot ryssarna.
Tre exempel ur den konforma svenska rikspressen, där fortfarande inte en enda avvikande åsikt har fått framföras.