FiB

22 juni 2013

Charlie Wilson's War i repris

Det som nu sker är som en dålig repris av "Charlie Wilson's
War", Hollywoods version av Afghanistankriget från 2007.
 
Det stora felet med den filmen var att den präglades av ett
typiskt amerikanskt misstag, nämligen att pengar - och vapen
- avgör allt.
 
I den västliga snabbkaffeversionen av Afghanistankriget
avgjordes detta när senator Charlie Wilson lyckades förmå
kongressen att öka anslagen till mujahedin och bl.a. skicka
Stinger-raketer.
 
När John MacCain nyligen besökte "befriade" områden i Syrien
var det en ren återanvändning av gammalt
Hollywoodmanuskript. Så taffligt att man inte ens hann städa
undan kända gisslantagare i rollbsättningen.
 
Nu får Hollywoodkrigarna som de vill. Mer pengar och  vapen
ska pumpas in på terroristsidan i Syrien. Men pengar och
vapen har sannolikt aldrig ensamma avgjort något krig.
 
Sanningen om Afghanistankriget är ju 1) att det mesta av
pengarna försvann på vägen och 2) ytterst få om ens några
Stingerraketer avlossades med framgång mot fientligt ryskt
flyg.
 
Under mina resor i Afghanistan såg jag aldrig en enda
Stinger, men massor med kinesiska och egyptiska
licenstillverkade ryska vapen. Dom fanns där långt innan
Charlie Wilson skaffade sig en ny hobby förutom sina
bordellorgier.
 
Det som avgjorde Afghanistankriget var att Najib-regimen
litade på Sovjetunionens stöd. När Jeltsin stängde av
bensinleveranserna var det kört. Bokstavligen.
 
Mujahedin var också en rörelse som - vad man än tycker om
den - hade folkets stöd, vilket de syriska jihadisterna inte
har i tillnärmelsevis samma omfattning.
 
Det är klart att USA:s och deras shejkvänner bidrar till
dödandet med sina vapen. För det kommer de att ställas till
svars på den stora räkenskapens dag, om inte förr.
 
Men det syriska folket har visat sin beslutsamhet. Varken
amerikanskt gaskrig eller några luftvärnsmissiler kommer att
hindra dem. De kämpar med samma urkraft som en gång
Leningradborna, som visste att om de förlorade skulle deras
hem jämnas med marken. Ett öde värre än Iraks (1 miljon döda)
väntar dem då.
 
De slåss inte för att döda. De slåss för livet.
 
Stefan Lindgren

2 kommentarer :

  1. I Umeå-diskussionen i Umeå i svt i mars mellan Carl-Johan de Geer och Jan Myrdal landade Jan på siffran 112 000. Vilken siffra är mest sannolik?

    SvaraRadera
  2. The Lancets stora undersökning 2006 beräknade antalet civila dödsfall till någonstans i intervallet 392 979 till 942 636 dödsfall. Sen dess har det gått sju år till... Svaret är i avsaknad av handfasta data (folkräkningar) anybody's guess. Jag tillåter mig säga minst en miljon.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.