31 maj 2013

Skrämmande försvarspromemoria

Försvarsberedningens betänkande blev ett nytt bevis för avsaknaden av
verklig säkerhetspolitisk och försvarsdebatt i Sverige.

I den 249 sidor långa byråkratiska skriften mals det okritiskt på om
Nato:s fantastiska insatser i Kosovo, Afghanistan och Libyen. Och detta
används som motivering för Sveriges närmande till Nato:


"För Sveriges del har såväl den politiska dialogen som det
praktiska samarbetet med Nato fördjupats och utvecklats de
senaste åren. En viktig förutsättning och drivkraft i denna
utveckling har varit de gemensamma åtagandena bl.a. inom
ramen för de Nato-ledda krishanteringsoperationerna, däribland
Kosovo, Afghanistan och Libyen."

Om Försvarsberedningen hade ansträngt sig det minsta att göra en real
analys av resultaten av dessa interventioner skulle den ha kommit fram
till att i alla tre fallen är FRED vad som minst av allt skapats.

Snarast är tre länderna ÖPPNA BLÖDANDE SÅR som knappast kommer att läka
inom överskådlig tid. I Kosovo styr idag maffialiknande grupperingar som
bl.a. profiterar på illegal organhandel, knark etc med stöd av USA:s
största militärbas i Europa, Camp Bondsteel. Med Nato-makt i ryggen
fullbordas nu den sista etniska rensningen av serber från Kosovo.

I Afghanistan har man under Nato:s egid skapad en narkostat, till över
50 procent beroende av opium för sin ekonomi. Laglöshet och korruption
präglar förhållandena.

I Libyen ser vi grova kränkningar av mänskliga rättigheter, bl.a. hur
salafitiska grupper med bulldozrar förstör helgedomar som tillhör andra
trosriktningar. Väpnade ligor styr besluten om t ex. utrikesministeriets
personal. Vapen som förskingrats från statliga vapenlager används för
att undergräva flera länder söder om Sahara och har även funnit sin väg
till Syrien.

Försvarsberedningens analyser är bitvis skrämmande slappa och osakliga.
Så här beskriver man Kina och Rysslands agerande i Libyenfrågan:

"De negativa ryska och kinesiska reaktionerna på Natoinsatsen
i Libyen visar dessa två staters avvisande hållning till multilateral
inblandning i vad de anser vara interna angelägenheter.
Bedömningen är att detta i vissa situationer kommer att göra det
svårt för säkerhetsrådet att ge mandat för militära fredsfrämjande
insatser."

Sedan när  blev en avvisande hållning till inblandning i andra länders
angelägenheter en exklusivt rysk-kinesiskt ståndpunkt? Det är ju vad
FN-stadgan kräver av alla medlemmar!

Om inblandningen utförs av en eller flera sammansvurna interventer
har ingen betydelse ur folkrättslig synpunkt.

Skrivningen missar helt att Kina och Ryssland röstade för införandet av en
flygförbudszon, liksom de röstade för interventionen på Balkan.

Men när Nato missbrukade den FN-resolutionen om Libyen så grovt
tvingades dessa stormakter hoppa av.

Flygförbudet övergick snart till att bomba Libyen sönder och samman
och hjälpa en terroristarmé till makten, att genomföra ett regimskifte,
som FN-resolutionen inte gav någon fullmakt till.

På den grunden tog Kina och Ryssland då avstånd från operationen.

Dessa erfarenheter av Natos lagbrott är ju också skälet till att Kina och
Ryssland inte ville ge Nato samma carte blanche i fallet Syrien.

Försvarsberedningen redovisar att i samtliga nordiska länder utom
Sverige har man behållit värnplikten, men drar inga som helst slutsatser
av dessa olikheter. Man diskuterar överhuvudtaget inte den viktigaste
vektorn i försvarspolitiken - människan - det svenska folkets förtroende
och stöd för ett nationellt försvar.

Att Nato-medlemskap automatiskt innebär delaktighet i Natos kärnvapenstretegi förtigs.

Nato är en nukleär allians och i dess strategiska koncept från 2010 heter det
att den "högsta garantin" för medlemsländernas försvar är Frankrikes,
Storbritanniens och USAs kärnvapenarsenaler.

Visserligen skulle Sverige som Nato-medlem kunna göra förbehåll för att kärnvapen
inte får stationeras permanent här, såsom vissa Nato-länder gjort. 

Men så snart krig utbryter har vi dem här och då blir vi också måltavla
för kärnvapenstyrkor fientliga till Nato.

Det är en skrämmande manipulerad bild av hela försvarsfrågan som ges
och i synnerhet skrämmer det mig att socialdemokraterna kunnat
underteckna ett dokument som så till den grad blundar för verkligheten.

Vänsterpartiet har skrivit en bra reservation och Sverigedemokraterna en
fullkomligt obegriplig. Om det någon gång funnits tendenser hos SD att
lyfta frågan om det nationella försvaret lyser de nu helt med sin
frånvaro.

Stefan Lindgren


http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utredningar/Departementsserien/ds-2013-33-_H1B433/

Inga kommentarer:

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Home