26 maj 2013

Finns det raser?












Finns det raser bland människor? Eller är vi alla bara individer av homo
sapiens sapiens?

Bland USA:s vetenskapsmän genomförs regelbundet omröstningar (!) för att
avgöra den frågan.



I går hade Robert Aschberg och Karin Bojs (vetenskapsjournalist, tidigare
på DN, nu frilans) ett telefonväkteri i Radio 1 där de drev
uppfattningen att det inte finns några raser.

Tyvärr tror jag att sådana "antirasistiska" program motverkar sitt syfte.

Alla vet att det finns grupper av människor som skiljer sig bl a genom
yttre kännetecken. Det är ju bara en fråga om vad vi kallar detta.

Rasernas existens skulle inte ens upphävas om man så fann att den afrikan
som är ljusast i hyn är ljusare än den ljusaste kaukasier. Vad vi menar
med en rasegenskap är att normalfördelningskurva för olika folkgruppers
hudfärg skiljer sig markant åt.

Och varför man inte skulle kunna kalla dessa grupper  för raser kan jag
inte förstå. Allting beror ju på vad man lägger i ordet. - inte heller Aschberg
/Bojs klarade sig utan att tillgripa ord som "folkgrupp".

Visst skulle man kunna byta ut ordet ras mot något annat för att de är så historiskt
besmittat, men det ser jag i så fall som en dålig form av språkvård. Bättre
då att använda ordet på ett sätt som motarbetar rasism.

Ungefär som arbetarrörelsens pionjärer efter en inledande period av
allmänt fosterlandsförakt kom fram till att det var klokare att ge begreppet
fosterland och fosterlandskärlek ett innehåll som bidrog till att isolera
en krigshetsande (https://florafox.com/ru/novomoskovsk-7458) överhet.

Man behöver inte gräva länge för att inse att det bedrivs forskning om
raser och skillnader mellan raser som kan vara till nytta för mänskligheten.

Sex procent av de genetiska anlagen sägs vara rasmässigt betingade. De 
måste ju de kunna studeras precis som de 94 procent som inte varierar
mellan raser.

Allting beror på vad man gör med genetiken. Om man använder den som SvD
nyligen till en nylansering av Lobrosos kriminalteorier
(http://www.8dagar.com/2013/05/en-mordare-funnen.html). Eller om man
använder den till att exempelvis förbättra och förfina behandlingen av
olika sjukdomar?

Själva ordet "vetenskapsjournalistik" är en oxymoron. Vetenskapsmän ska
hänsynslöst söka lösa viktiga gåtor för mänskligheten medan dagens
journalister närmast är en del av underhållningsindustrin. Och de läser
inte böcker. De "förklarar" saker för vad de uppfattar som en korkad
allmänhet.

Om de åtminstone vågade erkänna sin okunnighet, sprida tvivel och
ifrågasätta, uppfostra läsarna i kritiskt tänkande.

I de (få) ABC-böcker som trycktes på den ryske tsaren Nikolaj II:s tid
fanns bilder på en höna och ett ägg. Vilket kom först? var en fråga som
sexåringar fick grubbla över.

Träning i förmåga att se saker från olika håll.

Stefan Lindgren


Inga kommentarer:








Home