Jag har svårt att ta till mig bilderna från Aleppo på Sveriges radios
hemsida.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6113859

Vad vill man uppnå?



Det existerar ingen objetkiv och opartisk journalistik. All journalistik
och rapportering ingår i ett sammanhang och tjänar ett syfte.

Delsanningar som skenbart uppfyller alla objektivitetskriterier men som
ingenting förklarar, som inte på ett begripligt sätt kopplar delsanning
1 och delsanning 2 gör allmänheten vilsen och lätt offer för vidare
manipulation.

Om man visar det ödelagda Aleppo i västerländsk TV utan att tala om hur
denna förstörelse har uppstått skapas effektivt en språngbräda för
västerländsk imperialism att gå in och "ställa till rätta".

Men hur började slaget om Aleppo?

"On 19 July 2012, rebel forces stormed the city and the battle for
Aleppo began." berättar Wikipedia. 6-7 000 islamistiska krigare i 18
bataljoner utrustade med pengar och vapen från ett brett spektrum av
västländer (USA, Storbritannien, Frankrike), Turkiet och några
arabstater ryckte in i staden 19 juli 2012 och började systematiskt mörda sig till
makten.

Gå gärna tillbaka och kontrollera  i vilka positiva ordalag svenska media
rapporterade om islamisternas framgångar!

Minns bilderna av hur en hel alawitisk släkt, en av de styrande
i Aleppo, mejades ned med kpistar! De fick vad de förtjänade, stod skrivet
mellan raderna.

Så vad är det Sveriges Radios bilder säger nu, att de sista motståndarna
till upprättandet av en islamistisk terrorregim måste ge upp för att
rädda kvarvarande byggnader?

Samma obehag känner jag inför filmerna från Mosuls museum där man ser
IS-krigare gå lös på kulturskatter från Babylon, mänsklighetens vagga.

Bilderna ger inte minsta sammanhang, som inte ens rapporterar att
alltfler analytiker menar att IS inte bara är en indirekt produkt av
USA:s Irakockupation utan en direkt produkt av dess
underrättelsetjänster.

De upplyser inte ens om att flertalet föremål som krossas framför
videokamerorna är kopior av föremål som finns i säkert förvar i Baghdad.

Kort sagt har en vinklad och fragmentariserad vandalism- och
plundringsjournalistik blivit en ny sträng på den imperialistiska lyran,
en metod att bygga upp ny energi för interventioner i Mellanöstern. En
förberedelse för nya krig.

Jag säger inte att bilderna inte ska visas. Men de måste sättas in i
sitt sammanhang. USA-kongressen är sugen på att sätta fler amerikanska
stövlar på marken i Irak, liksom att gå in på marken i Syrien (nu när
Ryssland är upptaget i Ukraina, tänker man).

Den svenska regeringen svansar efter, håller fortfarande 50 militärer i
Afghanistan, ska skicka militära instruktörer till Kurdistan och knyter
närmare relationer med juntan i Kiev - se där frågor som svenska
journalister kunde borra i.

Om de inte vore sådana fän.

Som Karl Kraus framhöll skiljer sig journalisterna från prostituerade
genom att de senare på sin höjd äventyrar en enskild människas moral,
medan journalisterna äventyrar ett helt lands.

Stefan Lindgren