FiB

24 april 2014

Einar Tysken Goes St. Petersburg III

















Den vackraste och djupaste tunnelbanan i världen finns i Petersburg,
skriver Einar "tysken" Schlereth.

Vem hade trott det? Även Wikipedia säger det till min förvåning.

När jag stod första gången på rulltrappan och ingen ände i sikte kunde jag
knappt fatta det. Tre rulltrappor fulla av människor, på sina håll även fyra.
Alla är i gång under rusningstid.

Under tiden har jag informerat mig lite mera. St Petersburg byggdes ju
av Peter den store på sumpmark på en ort där svenskarna hade redan byggt
en liten stad med fästning. Liksom i Venedig måste en stor del byggas på
pålar. För att nå fast mark resp. sten måste man gräva ner sig till 70 m
i genomsnitt och den nyaste linjen, nr 5, ända ner till 102 m.

Första linjen byggdes 1955. Emellanåt har systemet vuxit kraftigt. Nätet
består (2013) av fem linjer och totalt 113.6 km och 67 stationer.
Dagligen transporteras 2.8 milj. människor och 1.02 miljarder årligen.
Metron i Petersburg gäller för att vara "en av de arkitektoniskt
vackraste i världen." (Wikipedia)

Dock utöver de stora tekniska problemen och svårigheterna fanns också
politiska och naturliga. Framförallt har världskriget och den 900 dagar
tyska belägringen med samtidigt ständigt bombardemang och luftangrepp
förorsakat ett långt uppehåll i utbyggnaden. Men de färdiga tunnlarna
var naturligtvis perfekta skyddsrum.

Ingångarna består ofta av väldigt stora hallar.

1995 blev två stationer, Plosjtjad Muzjestva och Lesnaja översvämmade av
en underjordisk flod. Skadorna kunde inte repareras. Istället byggdes en
helt ny tunnel på omvägar. Och 2004 kunde den normala trafiken återupptas.

Detta hade slukat massvis med pengar och helhetsplanen blev mycket
försenat. Sen kom den ekonomiska nedgången under suputen Jeltsin och
dessutom byggdes under kalla kriget metrosystemet om till atomsäkra
skyddsrum. "Liksom i Moskva installerades vid rulltrappornas fot tjocka
lock som kunde stänga hela nätet hermetiskt. Förråd och
ventilationssystem integrerades också." (se Wikipedia)

För första gången upplevde jag "slutna stationer". Vad är detta? Nja,
man kommer ner och där finns inga spår. Men mysteriet löses snabbt när
ett tag kom dånande in. Då öppnas väggarna precis framför tågets dörrar.
Det sägs att det gjordes för passagernas säkerhet. Dessutom (utan att
det sades) för självmördarnas säkerhet gentemot sig själv.

För inte så länge sen infördes 'smart cards' som läses in elektroniskt
och som efteråt spärras i tio minuter sa att inte ett svärm av vänner
följer med.

Med vänliga hälsningar från det soliga St. Petersburg fastän det kommer
en jävla iskall vind från Sverige.

Einar Schlereth

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.