19 april 2014

Hela Frank Baudes brev

Eftersom Frank Baudes utträdesbrev till Kommunistiska partiet har
förlöjligats på olika håll väljer 8 dagar att publicera det som helhet.



Till Göteborgsavdelningens styrelse

På senare tid har jag blivit alltmer konfunderad över bristen på
aktivitet och handling från avdelningens, partiets och Proletärens sida
i flera viktiga frågor som diskuteras i hemmen, bekantskapskretsen och
på stadens arbetsplatser. Jag ska försöka ge några exempel på vad jag menar.

Trängselskatten

Vad jag kan dra mig till minnes har tidningen Proletären haft två
knastertorra artiklar i frågan, och avdelningen har kallat till ett möte
på Marx-Engels-huset. I övrigt har frågan lämnats över till
enfrågepartiet Vägvalet och borgartidningen GT. Det håller naturligtvis
inte om partiet på allvar vill blanda sig i lokalpolitiken. Avdelningen
borde istället för att gömma sig i de egna lokalerna givit ut egna
flygblad och kallat till möten ute i stadsdelarna och försökt nå bredare
kretsar. Tidningen Proletären borde försöka ge en klassanalys och
organisera agitationen mot skatten i fråga, och klargöra partiets linje.

Korruptionen i Göteborg

TV:s Uppdrag Granskning satte fingret på den korrupta politik som sedan
decennier bedrivits med socialdemokratin som nav i Göteborg.
Konstellationen S, V och MP innehar ju majoriteten i stan och borde
ställas till ansvar för de ekonomiska svindlerier som UG avslöjade.
Detta skulle avdelningen agerat kraftfullt emot. Flygblad och offentliga
möten och ständiga brännmärkningar i Proletären. Inget, absolut inget,
hände. Ändå är det från de ansvariga partierna KP måste ta röster om det
ska vara någon mening med att delta i årets kommunalval.

Göteborg - gangsterstaden

Över femtio skottlossningar med flera dödsoffer som följd ägde rum i
Göteborg 2013. Det finns bara en enda tidning i Sveriges land som inte
med ett ord berört frågan. Det är tidningen Proletären, som har Göteborg
som utgivningsort. Flera av skjutningarna skedde i stadsdelen
Biskopsgården. Kanske var det därför Proletären gjorde ett reportage
därifrån, där en partimedlem och några invånare i staden fick uttala
sig. Det hela var politiskt korrekt enligt den småborgerliga kutymen,
och andades Mona Sahlin över hela stuket. Det som fattas är en
partilinje i frågan och ett offentligt klargörande av partiets
uppfattning, vilka ekonomiska intressen som ligger bakom skjutandet.

Ett nytt socialt inslag...

...gör sig märkbart när de kravlar kring på stadens trottoarer. Detta
sker inte bara i Göteborg, utan i de flesta städerna i södra delen av
landet. Av rapporter i massmedia har dessa människor utan mänsklig
resning och stolthet, som helt ägnar sig åt tiggeri, etablerat läger av
de mest ynkliga och anskrämliga slag i Stockholm och Borås. Proletärens
redaktion och partiets ledning tycks inte ha lagt märke till detta nya
inslag i gatubilden, för ingenting har skrivits i tidningens spalter
trots att det ute på landets arbetsplatser kommenteras flitigt. I
Kommunistiska Manifestet ger oss Marx och Engels följande beskrivning av
det nya inslaget i gatubilden: "Trasproletariatet, denna passiva
förruttnelse av de understa lagren i det gamla samhället.... Enligt hela
sin levnadsställning kommer de dock att vara beredvilliga att låta köpa
sig för reaktionära syften." Varför tiger partiet i en fråga som de vet
diskuteras ute i samhället? Är det av rädsla att inte uppfattas som
politiskt korrekt av borgarsamhället?

I Partistyrelsens verksamhetsberättelse inför 17:nde kongressen skrivs:
"Proletärens under kongressperioden förfinade bevakning av i vid mening
sociala frågor är också en följd av föryngringen." Därom kan man tvista,
vilket ovanstående rader vittnar om. Det tycks mig istället insmugit sig
drag av sekterism i partiets uppfattningar. Följande rader i den
omnämnda verksamhetsberättelsen förefaller mig märkliga: "Bland annat
tar planen upp mötesledningens ansvar att agera mot sexistiska skämt och
kommentarer..." Under mina mer än femtio år och hundratals möten har jag
aldrig upplevt några "sexistiska skämt eller kommentarer" vid möten,
varken interna eller offentliga. I verksamhetsberättelsen diskuteras
familjen och det obetalda hushållsarbetet med följande kommentar: "Detta
är viktiga siffror för oss marxister eftersom det säger något om hur vi
generellt organiserar vårt familjeliv..." Att organisera
partimedlemmarnas familjeliv kan ju aldrig vara en fråga för ett
revolutionärt parti. En sådan inställning ligger ju närmare Jehovas
vittnen eller någon annan religiös sekt. Men sekterism andas det. Det
gör också det märkliga stycke om surrogatmödraskap som införts i
verksamhetsberättelsen! Varför skriva om detta i en
verksamhetsberättelse? Partiet har inte bedrivit någon verksamhet i
frågan, och den är absolut inget som diskuteras i arbetarleden eller ute
på arbetsplatserna. Det är en fråga som väckts i slutna rum i
Marx-Engels-huset och bär sekterismens alla märken. Detta är den ena
sidan av sekterismen, den andra är att man vänder ryggen åt och inte
talar om samma saker folk gör ute i samhället och på landets arbetsplatser.

Det är denna inskränkthet som ligger bakom det nya ivrandet för
feminismen i partiet.

Feminismen är en rakt igenom borgerlig idériktning som under
vänsteruppsvinget 1968 togs upp i organiserad form av Grupp 8. Sedan
dess har den fört en slumrande tillvaro tills Gudrun Schyman lämnade som
ordförande för Vänsterpartiet och bildade Feministiskt initiativ.
Stämpeln av medelklassrörelse har under senare tid snarare ökat än
minskat. Andelen proletärkvinnor är närmast obefintlig bland dem som
kallar sig feminister.

I marxismens klassiker finns absolut ingenting att hämta för dem som
vill försöka förena denna borgerliga idériktning med en proletär
politik. Tvärtom så anser de kommunistiska klassikerna att den proletära
revolutionen är vägen att frigöra kvinnan från det dubbla förtrycket
under kapitalismen och den kapitalistiska ideologin. Boken Kvinnan och
socialismen, utgiven av Gidlunds förlag 1972, är en samling utdrag av
Lenins skrifter, med förord av hans hustru Krupskaja och efterord av
Clara Zetkin. Där framgår tydligt Lenins proletära syn på kvinnokampens
nödvändighet och inriktan. I Clara Zetkins efterord till boken redogör
hon för ett samtal hon haft med Lenin. Han säger där: "Det
organisatoriska framgår ur vår ideologiska uppfattning; inga särskilda
föreningar för kommunistkvinnor. En kvinnlig kommunist är medlem av
partiet liksom den manlige kommunisten." Lenin pekar sedan ut under
vilka olika betingelser kvinnorna lever och sammanfattar detta med
orden: "Vi behöver särskilda grupper som arbetar bland kvinnorna,
särskilda agitationsmetoder och organisationsformer. Detta är inte
feminism utan praktisk revolutionär förnuftsmässighet." Lenin
understryker alltså att det råder en ideologisk skillnad mellan feminism
och kommunistisk politik.

I sin iver att stadfästa den feministiska medeklasspolitiken har
Göteborgsavdelningens styrelse begått två uppenbara brott mot
partistadgan och visat på en klar och socialdemokratisk uppfattning i
organisationsfrågan.

Under hösten 2013, inför 17:de kongressen, arrangerade
avdelningsstyrelsen ett särskilt möte för avdelningens kvinnor där
frågan om feminismen diskuterades. Detta var ett brott mot stadgans
paragraf B, mom G, punkt 2, där det sägs att vi ska "bekämpa alla
tendenser till fraktionsmakeri och kotteribildningar".

I december månad hade avdelningens ombudsman vänligheten att skicka
hem partistyrelsens verksamhetsberättelse till mig. I ett följebrev
klargjordes turordningen inför kongressen. Ett avdelningsmöte skulle
avhållas där kongressombuden skulle väljas. Några beslut skulle inte
fattas på mötet och förtroendet skulle visas de valda ombuden genom att
överlåta åt dem att rösta efter eget förstånd på kongressen. Detta är en
öppet brott med den leninistiska organisationsprincipen om den
demokratiska centralismen, där summan av partiet är dess organisationer,
inte dess medlemmar. För att detta ska fungera måste naturligtvis
organisationen fatta ett beslut som sedan är vad ombuden har att rätta
sig efter. Några "personliga åsikter" hör inte hemma i en kommunistisk
organisation inför en kongress. Styrelsen har alltså brutit stadgans
paragraf A, mom A om "att den enskilde medlemmen är underordnad
organisationen".

På grund av sjukdom i familjen och att jag själv inte är i bästa form
kunde jag inte vara med på den senaste kongressen Av de rapporter jag
fått av mina sagesmän var det tydligen en rad med synnerligen märkliga
inlägg i debatten. Långt ifrån de teoretiska ideal som vägledde oss som
en gång bildade partiet. Vi bröt då med de småborgerliga
medelklasspersoner som vi då spådde en framtid i den borgerliga staten.
En spådom som besannades till hundra procent. Nu sticker denna
småborgerliga hydra upp inom partiet och fick majoriteten med sig om att
skriva in feminismen på partiets banér. Denna småborgerliga avvikelse
kommer naturligtvis att följas av fler. Som Engels så träffande skrev i
ett brev till Marx så kommer avvikare av skilda slag "att räkna varann"
och kräva sin plattform i partiet och dess program. Den promenad ut i
det medelklassiga politiska träsket som partiet anträtt får göras utan
min medverkan. Jag har tappat förtroendet för partiledningen och
tidningen Proletärens redaktion och ber härmed att få meddela mitt
utträde ur partiet.

Frank Baude

2 kommentarer:

Britta Ring sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Ralf Backström sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.