FiB

20 maj 2014

Einar Tysken Goes St. Petersburg VI





Idag var jag på Parnassen. Så heter faktiskt slutstationen på tunnelbanelinje 2 i norra S:t Petersburg. Det måste ha varit i 'the middle of nowhere' några år tillbaka.

Men på den gröna ängen har det vuxit fram en ny stad av höghus med 30 våningar. 9-våningarsregeln för innerstaden har uppenbarligen åsidosatts. 

Trots att det är fortfarande en jättelik byggnadsplats tycks de flesta lägenheter redan vara bebodda. I några bottenvåningar har redan inretts affärer som nås via utlagda plankor. Och runt metrostationen har det uppstått en hel del provisoriska stånd och reguljära butiker i envåningsbyggnader. Och trafikförbindelser med metro, snabbvägar, dussintals minibussar och normala stads- och privata bussar har installerats. Den allmänna bostadssituationen känner jag inte till.

Grunden för grönområden finns också redan men de rakitiska sticklingarna och små skotten måste först bli riktiga träd och buskar. Mycket nära finns flera sjöar och en jättestor park.
Det här skulle inte falla mig i smaken eftersom jag sagt adjö åt storstäderna och bosatt mig på landet. Men jag kan tänka mig att för unga människor kan det vara en efterlängtad boplats.


Helhetsplan över byggnationen
Särskilt i jämförelse med bostadskvarteren i den östra delen av staden som jag såg för några dagar sen och som troligtvis byggdes på 60-talet och ser ganska nergångna ut. Även om det är renligare där än på byggnadsplatsen här. Fastän gräsmattorna var inte rengjorda från tusentals fimpar. Man väntar väl till gräset har vuxit sig högt.
Den första metrostation över jord jag såg i Petersburg.
Det är kl. 19.00 och jag sitter vid ett glas öl på en uteterrass på Nevskij Prospekt. Dock nu kommer en kylig vind upp och himmeln är molnig - de första tecken för en väderändring. Jag skall gå till hotellet för att skriva färdig texten men för att lägga den på nätet måste jag gå igen till ett café i närheten eftersom alla tre hotell i min byggnad fick en total internetkrasch. På eftermiddagen kom en expert men han stack utan att kunna uträtta någonting. Men just nu kom han tillbaka. Det finns alltså hopp.

Men jag måste varna för att göra sig alltför stora förhoppningar när man vill besöka S:t Petersburg. Man måste hålla i minnet att staden har lidit enormt under kriget och senare under de 'socialistiska' missförhållandena i Sovjetunionen och genom Jeltsins korruption och amerikanarnas plundring. Nu måste man ta en sak i sänder. Det gäller förnyelsen av bostäder, av gatorna, av metro  och spårvagnsnätet - kort sagt av hela infrastrukturen.


På eftermiddagen pratade jag med en medelålders franskt par som reser nästan varje år till Ryssland och som sade att man ser från år till år hur det går framåt. Just för några veckor sen öppnades den nya flygplatsen i Moskva och den är storartad sade de. Överhuvudtaget skall Moskva vara helt fantastiskt. Och de konstaterade också att Petersburg är otrolig rent i jämförelse med Paris.


Petersburg kan jämföras med vissa delar av östra Berlin utanför centrum och har upprustats med enorma summor. Eller också med Paris på 60-talet efter de Gaulles storrensning.


Vagnparken är kanske i den mest trängande behovet av förnyelse. Bussarna är till största delen föråldrade eller mycket gammal. Liksom spårvagnar och trådbussar. Men de byts ut en efter en. Gatorna är i alla fall i bättre tillstånd än i New York för 20 år sen (under tiden skall de har blivit ännu sämre). Men bensinen är i alla fall av ganska bra kvalitet så att det inte luktar avgaser - trots fartdårarna.


S:t Petersburg har trots allt charm. Genom sina otaliga praktbyggnader - metrostationerna tillhör dit - de många palatsen och museerna, som nästan alla har inrymts i gamla palats, de många kanalerna och broarna och naturligtvis den härliga Nevafloden. Också genom sina trevliga caféer, stilfulla restauranger med exotiska kök - från georgiskt till uzbekiskt och japanskt och original ryskt - och sina konditorier.


Och inte minst genom sina människor av så många olika raser som vi knappast känner till och som ger S:t Petersburg dess internationella flair. Människor som är vänliga och öppna mot främlingen och ofta kastar vänliga blickar och som känner omsorg som den gamla damen i morse som ville hindra mig att korsa den 8-filiga racerbanan Nevskij Prospekt och hänvisade mig till övergångsstället.

Och inte minst genom sina vackra kvinnor.  Eller måste man idag be om ursäkt om man älskar kvinnor? 


Einar Schlereth

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.