FiB

4 november 2014

Aldrig mot folket



Söndagkväll med Solovjov heter ett debattprogram på ryska TV-kanalen RTR som
är ytterst sevärt för den som hänger med i ryskan.

I Ryssland har man nämligen äkta debatter – mellan olika åsiktsriktningar,
inte fejkade som i svenska media.


Hos Vladimir Solovjov har flera söndagar i
rad Michael Bohm, amerikansk ryskkunnig journalist (ledarsidesredaktör på
utlandsägda Moscow Times) deltagit. Knappast någonstans i västvärlden
släpper man på ett motsvarande sätt in ryska röster.

Bohm anstränger sig faktiskt att gå in i en sakargumentation med sina ryska
kollegor. Det går som regel åt skogen, men man måste beundra honom för hans
mod. Den som vill få en uppfattning om hur han resonerar kan läsa hans
artiklar i Moscow Times, t ex denna.


Men det som fastnade efter söndagskvällen med Solovjov var filmregissören
Karen Sjachnazarovs inlägg. Han påpekade att president Putins rekordhöga
rejting bland ryssarna (ungefär dubbelt så hög som Obamas bland
amerikanerna) bara visar att Putin gjort det som folket vill, dvs.
återföreningen med Krim. Hade han handlat annorlunda hade han varit dömd som
politiker.

Med ett Napoleoncitat menade Sjachnazarov att en nationell ledare kan gå
före folket, han kan gå med folket men i det långa loppet inte mot folket.
Putin går med folket. Intressant nog påstod Solovjov utan att bli motsagd av
sina landsmän att Putin avskaffat oligarkerna. Dvs. de mycket rika har
berövats sin politiska makt, sedan halva parlamentet ett tag stått på
lönelistan hos män som Chodorkovskij och Berezovskij - senare idoler i väst.

Sedan sa Sjajchnazarov något oerhört intressant: Han sa att han som
genomlevt flera decennier av det kalla kriget aldrig har upplevt någonting
som motsvarar den hets som president Putin utsatts för från väst. Efter
nedskjutningen av det malajsiska flygplanet MH17 jämfördes han återigen
flitigt med Hitler – idag säger tyska Bundesnachrichtendienst att ryssarna
inte hade någonting med katastrofen att göra.

Jag tror att Sjachnazarov har rätt. Mitt intryck är att mediakampanjen –
underblåst av politikerna och upprepad av dem i en självförstärkande
rundgång – är gällare, mer massiv, mer respektlös, hänsynslös än något vi
upplevde under det kalla kriget. Ryssland utsätts nu för ett omfattande
ekonomiskt sabotageförsök för något som det påstås ha gjort, utan att
någon vet riktigt vad.

Dvs. kallakrigsmentaliteten galopperar trots att de reella motsättningarna,
militärt, ekonomiskt, politiskt är mycket mindre idag än ska vi säga under
Berlinblocken eller Koreakriget.

Till och med retoriken under Kubakrisen framstår som mycket återhållsam
och korrekt i jämförelse med dagens oupphörliga beljugande av Ryssland.

Detta ställer flera viktiga frågor.

Om hur USA:s kulturella dominans i västvärlden har stärkts. Dvs. greppet om
media, kultur, underhållning etc. Den okunnighet och schablonartade bild av
fienden som i USA delvis kan förklaras av det geografiska avståndet och
nationens intellektuella underutveckling (skolorna i USA skulle behöva
anställa 377 000 lärare för att komma upp i 2008 års nivå). Men vad
förklarar att dessa dysfunktioner kunnat sprida sig i Europa?

Om konsekvenserna av nedmonteringen av den nationella självständigheten.
Detta är inte bara ett fenomen på det statsrättsliga planet. Det är också en
fråga om hur de nationella kulturerna likriktas och om hur överstatliga
eliter upprättar sin diktatur genom att slå ner på ideologiska avvikelser. En
forskare talar idag i SvD om EU:s "normativa makt" och nämner avskaffandet av
dödsstraffet. Det är ett dåligt exempel eftersom det är i Europarådet som
den debatten förts, men i princip har forskaren rätt. EU:s ideologiska
diktat, att t ex. utnämna Ukraina till Europa men definiera ut Ryssland ur
detsamma, får enorma konsekvenser - ja, i detta fall krig.

Men vi kan se de ideologiska diktaten på många områden - synen på
arbetskraftsmigrationens heliga oantastlighet, likriktningen av ländernas
HBTQ-politik där minsta brist i efterrättelsen kan leda till att ett land
som behöver kuvas anklagas för brott mot mänskliga rättigheter, införandet
av tiggeri,  prostitution och människohandel som lagskyddade verksamheter,
censuringripanden och fängslanden av "revisionistiska" historiker och
"folkmordsförnekare" (OBS. gäller vissa folkmord), attacker på olika
gruppers anställningstrygghet och nationell avtalsrätt, utbildningens
likriktning etc.

Funnes det en vänster skulle den undersöka de här frågorna. Ideologin är
viktig. Bevisligen kan den vara livsfarlig.

Men även vänsterns avveckling och förvandling till ännu en nyans i grått
är en följd av EU-diktaturens normativa makt.

Stefan Lindgren

PS. För den intresserade: en liten filmografi för Sjachnazarov. Mer än
någonsin behöver vi den ryska kulturens motgift,

1984 We Are from Jazz Мы из джаза
1985 Winter Evening in Gagry Зимний вечер в Гаграх
1987 The Messenger Boy Курьер
1990 Zero City Город Зеро
1991 The Assassin of the Tsar Цареубийца
1993 Dreams Сны
1995 American Daughter Американская дочка
1998 Day of the Full Moon День полнолуния
2001 Poisons or the World History of Poisoning Яды, или Всемирная
история отравлений
2004 The Rider Named Death Всадник по имени смерть
2008 The Vanished Empire Исчезнувшая империя
2009 Ward Number 6 Палата № 6
2012 White Tiger Белый тигр

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.