FiB

23 november 2014

DN-argument mot ryssen

Kallt stål är det enda som biter på Putin, menar
DN:s chefredaktör Peter Wolodarski.













Problemet med DN:s chefredaktör Peter Wolodarski är att han
extemporerar.

Han extemporerar om smått som stort, om världsfreden såväl som
om Sveriges säkerhetspolitik.


Idag har han extemporerat en helsida riktad mot Margot Wallström
för något anti-ryskt hon sagt som enligt PW inte varit tillräckligt
anti-ryskt.

Temat är att vi inte ska vara rädda för Ryssland, utan visa kallt stål och
militär förmåga.

Jag är också för ett starkt svenskt försvar, men ett folkförsvar, och i
kombination med en alliansfri utrikepsolitik.

Wolodarski vill däremot att Sverige ska gå med i Nato och ansluta
sig till just den politik som ökar spänningen i Europa och kan leda till
krig.

Det är en politik som ökar riskerna för Sverige och undergräver våra
säkerhetspolitiska ansträngningar.

Personer av PW:s slag tycker antagligen innerst inne att det vore bra om
Sverige i tredje världskriget snabbt var framme vid fronten för att få
spela en mer heroisk roll, än i både första och andra världskriget
som vi stod över.

Gång på gång återkommer de till det "skamliga" i att Sverige då stod
vid sidan och tittade på.

Wolodarski, som jag har svårt att tänka mig i vapen, är nog lika beredd
som blindstyret Tingsten att bekämpa kommunismen - förlåt ryssarna -
till siste svensken.

Tingsten representerade "tidlösa journalistiska värden", skrev Wolodarski
när han tog över på DN, ett publicistiskt mod, en strävan efter klarhet
och en textproduktion i folkbildningens tecken. Sic.

Lika lite som sin idol låter sig PW besväras av fakta eller av att försöka
utreda omtvistade fakta.

Är Krim verkligen "annekterat" eller ska man se dess avskiljande som ett
uttryck för folkviljan? Skulle det ens göra någon skillnad om man som
den f d ordföranden i Tysklands socialdemokratiska parti föreslagit,
ordnade en ny, OSSE-kontrollerad folkomröstning på Krim?

Antagligen inte. PW vet att Krim är annekterat."He believes what he thinks",
dvs. tvärtemot den kritiska journalistikens budord "Don't believe what You think".

Så påstår han att Ryssland även håller på att annektera östra Ukraina.
Ingen diskussion om de verkliga förhållandena. Kanske just Kievs beslut
att stänga av pensioner, bankförbindelser samt den oupphörliga
beskjutningen av östra Ukraina med förbjudna brand- och splitterbomber
är det som slutgiltigt kommer att tvinga Donbass att söka Rysslands
militära beskydd?

Men om de redan är annekterade varför heter det då i paragraf 1 i Novorossijas
författning att området är en del av Ukraina?  När Lugansk folkvalde ledare
uttalade sig i början av november sa han att "vi är beredda att förlåta dem,
bara de inställer de militära angreppen".

Jag minns tydligt upprördheten i DN när Milosevic i ett skede bombade
Slovenien - "Han bombar sitt eget land". I den frågan tror jag DN hade
rätt; Milosevic bidrog antagligen själv till federationens sönderfall.

Men hur kan det komma sig att inga sådana problem - i DN:s ögon - är
förknippade med Kievs försök att lösa landets språk- och
minoritetsproblem med artilleri?

"Ryssland är i krig med oss alla", sade Lettlands Stockholmsambassadör
Gints Jegermanis, som citeras gillande av PW.

Verkligen! Den ryska krigsmakten som nedrustades till en tiondel av sitt
forna jag under Jeltsin siktar nu på att komma tillbaka till en femtedel
av sitt forna jag,. (Se Leif Pagrotskys uppsats i boken "Bevara
alliansfriheten!" från Celanders förlag).

Ryssland gav först fredligt upp kontrollen av Warszawapaktsländerna,
sedan av 14 unionsrepubliker. Finns det något historiskt motstycke
till denna fredliga avveckling av ett imperium? 25 miljoner ryssar
hamnade utanför Rysslands gränser. Det vi nu ser i Ukraina är en del av
detta problem. Det säger sig självt att det måste lösas genom
förhandlingar och att endast illvilliga krigshetsare och gallsjuka
nationalister anser att det måste lösas med vapenmakt.

Men PW anser - med hänvisning till Angela Merkel - att man måste
välja bort vissa förhandlingspartners. Ryssland är en sådan
förhandlingspart.

Gudskelov är detta inte den tyska regeringens ståndpunkt. Frank-Walter
Steinmeier sa när han var i Moskva i veckan att det måste komma till
stånd en dialog mellan EU och det ryskledda östliga partnerskapet.

Hade man valt den vägen redan från början hade konfliktämnena kunnat
undanröjas innan Ukraina erbjöds EU-associering.

Var finns för övrigt EU nu när Ukraina går mot statsbankrutt? Vem vill
låna Ukraina pengar? Västeuropas banker köar inte precis. De anser nu
alla att Ryssland ska ta notan. Plötsligt är Ukraina  Rysslands baby.

EU:s politik är när det kommer till kritan krasst ekonomisk. I fjol steg
handelsöverskottet med Ukraina till 10 miljarder euro, och det kan med
associeringen förväntas bli ännu större. EU-varor väller in men vad har
Ukraina att sälja i Europa, mer än blomman av sin ungdom som tjänstgör i
Europas red light districts?

DN gjorde klokt i att skruva ner volymen på unge Wolodarski och kanske
släppa in lite sakkunskap. Det säger jag av ren omtanke.

Mycket troligare är att han fortsätter att gapa i 20-30 år och då hinner
han som Tingsten vaccinera en hel generation mot Nato.

Stefan Lindgren

PS. Du som håller med mig, skicka gärna denna artikel vidare...
Droppen urholkar stenen.

2 kommentarer :

  1. Verkar vara ett återkommande historiskt fenomen. Hur mycket tack fick salig Krusse 1955 när Porkala återlämnades till Finland och ett fördrag fixades till så att Österrike blev självständigt igen och ockupationsstyrkorna åkte iväg? Grundregeln verkar lyda: tacka aldrig en ryss. Hitta i stället på en ny anledning till bråk.

    SvaraRadera
  2. Det fiffiga med värnplikt är att såna som Wolodarski själv kan skickas längst fram i frontlinjen.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.