annons

26 januari 2014

Jan Guillou och vargen

Jan Guillous TV-pjäs Vargen från 1984 är tillgänglig på SVT:s öppet arkiv.

Den är sevärd, inte minst för att mina favoriter Per Oscarsson och Ove
Tjernberg har två viktiga roller.

Både Oscarsson och Tjernberg har jag träffat.

Den förre i en inspelningsbuss nånstans norr om stan 1994 under inspelningen av "Kan du
vissla, Johanna?" En ytterst ämabel och jordnära snubbe, som tog sig tid med en
förvirrad frilansare.

Den senare under arbetet med "Pjäsen om Oscaria" av Ola Olsson, Göran Bohman,
Margareta Vinterheden m.fl. (Regi Ola Olsson, Dramatiska Institutet på
Hjalmar Bergman-teatern i Örebro 1971). Sen under IB-affären där jag fick
hoppa in en timme och "regissera" ett framförande av delar av IB-rättegången
av Ove samt Hans Wigren (Viktor i Ville, Valle och Viktor). Det jag minns
mest av Ove är hans i stort sett omöblerade lägenhet med hänförande utsikt
från Bastugatan och hans ständiga, avgrundsdjupa allvar. Även hans skratt
var allvarligt.

Nåväl, Lassie har jag inte mött.

Jan Guillous story är på många sätt typisk för honom. Femstjärniga
hjältegeneraler och en fritt fantiserad story.

Men det intressanta är tanken på en motståndsrörelse som tar makten efter en
utländsk ockupation av Sverige. När denna rörelse ska inta Stockholm sker
det med pansardivisioner!

Om det ter sig fullständigt ute i det blå ska man betänka att Sveriges ÖB
1984 var Nils Sköld, upphovsmannen till "sega gubbar"-strategin. Han skulle
ha hånat dagens svenska krigsmakt som räknar med att hålla ut en vecka. Och
fram till dess klaga på för små anslag och slicka stövlarna på storebror
Nato som ska komma och rädda oss.

Som alltid går det att hitta någon vettig tanke hos Guillou.

Någon kanske hade väntat sig att jag under den här rubriken tänkte ta upp
Jan Guillous märkliga raljerande med människors oro för vargen. Det tänker jag inte.

Uppenbarligen har Guillou inte studerat de ryska erfarenheterna av varg, utan
går på det varggullande som är förhärskande i de svenska storstäderna eftersom
vi i stort sett varit utan varg i  över 100 år (tack, morfar!).

Stefan Lindgren

Inga kommentarer:

Home