FiB

26 juni 2018

Världshistorien enligt Filifjonkan

Anna-Lena Laurén, Dagens Nyheters Moskvakorrespondent, ger sig idag
ut på en vådlig promenad i historien efter att ha sett en ny rysk spelfilm.

Hennes sagoland har något av Mumindalen över sig. Det kan formas precis efter berättarens behov.

Läsarna känner sig trygga i de repetitiva tongångarna och somnar tryggt
in i Filifjonkans armar.



Laurén låtsas recensera den ryska storfilmen "Sobibor"och tecknar med breda penseldrag bilden av det förfärliga Sovjet - nästan lika förfärligt som Hitlers Tyskland. (not 1). Judefientligt sedan tidernas begynnelse. (not 2)

Sen förklarar hon att Sovjet liksom Ryssland aldrig talar om
"Förintelsen" (med stort F) för att Stalin själv hade planer på att
fördriva och mörda judarna.

Att Sovjet genom sin seger över Hitlerfascismen - till ett förfärligt
pris i människoliv

1) krossade Hitlerfascismen och därmed även räddade Västerlandet åt
demokratin
2) befriade Sobibor, Auschwitz m fl dödsläger
3) räddade miljontals ryska och polska judar från förintelse,

är historiska oomkullrunkeliga fakta som Laurén trollar bort.

Vad hon skriver om att Stalin planerade förvisning och utrotning av
landets judar är en grotesk lögn. Upprättandet av autonoma judiska
republiken Birobidzjan var ett seriöst projekt för att möta
sovjetjudarnas jordhunger (de hade ju varit förbjudna äga jord i
Tsarryssland).

Dessutom mörkar Laurén den reella motsättning som ledde till att
ramaskrin om "antisemitism" höjdes från bestämt håll. I Stalins frånvaro
från Moskva förorsakade det unga Israels ambassadör, Golda Meir,
kravaller i Moskva för kravet om fri utresa till Israel för alla judar.

Vad det skulle ha betytt för Sovjet där 2 000 städer var jämnade med
marken att förlora de ofta högt utbildade judarna kan var och en
föreställa sig. Det har grundligt utretts av bröderna Roy och Zjores
Medvedev i boken "Den judiska frågan i SSSR".

Slutligen ljuger Laurén ihop en historia om att sovjetmyndigheterna
närmast plågade livet ur hjälten från Sobibor Petjerskij efter flykten.

Han hamnade inte i en straffbataljon som Laurén skriver utan i en
stormbataljon.

Hon säger att han inte fick några utmärkelser i sin livstid. Sanningen
är att han dekorerades 1949, om än med en tämligen oansenlig utmärkelse.

Vad Laurén med sin bakgrund i Mumindalen, ett land där offer för det
vita våldet ännu ligger ouppgrävda, har svårt att förstå är att sådana
som Petjerskij fanns det miljontals i Sovjetunionen. Som han själv sa:
"Jag gjorde bara vad vem som helst skulle ha gjort", dvs. vem som helst
med hans bakgrund och träning som sovjetofficer. Petjerskij var inte
ensam utan hela flykten planlades av en grupp sovjetofficerare som
börjat verka i det fördolda samma dag de ankom i Sobibor.

Det som drev det sovjetiska motståndet var sannerligen inte enstaka
hjältar utan en hjältemodig mångmiljonarmé. Det gör inte exemplet
Petjerskij mindre värt.

Man kan fråga sig varför DN insisterar på att driva denna agenda mot
Ryssland. Segern i stora fosterländska kriget är det heligaste Ryssland
har och grundar den självkänsla som präglat landets återkomst på den
internationella arenan efter Sovjets demontering 1991.

Och varför framställer man systematiskt världsjudenhetens räddare som
dess bödel?

Det är frågor som bör ställas under Dagens Nyheters seminarium "Kriget
mot journalistiken" under Almedalsveckan. Vem är det som för detta krig?
Det ska bl.a. Expressens Thomas Mattsson, som igår blev Sveriges mest
PO-fällde chefredaktör och DN:s Peter Wolodarski, även han fälld av PO för att ha brutit mot god publicistisk sed, svara på.

Mitt tips är att fisken ruttnar från huvudet, just Wolodarskis och
Mattssons förhållningssätt till sanningen i deras respektive revir, är
idag det journalistiska förfallets främsta orsak.

Det vet förstås Ola Sigvardsson, som känner Bonnierlögnerna på gången,
efter sina nära tjugo år i ledande ställning på Dagens Nyheter.

Stefan Lindgren


Läs min recension av Sobiborfilmen:
https://www.8dagar.com/2018/06/upproret-i-sobibor.html

Not 1. Biologen Vavilov "svalt ihjäl i Stalins läger". Nåja, dog i
fängelse i Saratov 1943.

Överstelöjtnant Petrov stoppade ett kärnvapenkrig 1983. Löjligt! Sovjet har
aldrig låtit någon överstelöjtnant fatta sådana beslut.

Not 2. Som nobelpristagaren Solzjenitsyn utrett har judepogromerna i Tsarryssland
överdrivits ("200 år tillsammans"). Men Solzjenitsyn passar inte nu?
Att "pogrom" är ett ryskt ord betyder sannerligen
inte att det är ett exklusivt ryskt fenomen. Rhendalen år 1096, Spanien och Frankrike 1320, Tyskland 1348 - 1351, Spanien 1391, Polen 1648, Tyskland 1819 är alla exempel på judepogromer,
värre än den största ryska, i Kisjinjov 1903.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.