FiB

15 februari 2019

FiB-jurist med beröringsskräck


Läget i Kertjsundet idag på morgonen (Marine Traffic: Global Ship Tracking). Trafiken
genom det grunda Kertj är livlig men farofylld.

Advokaten och ”FiB/K:s jurist” Per Åsberg skriver i en krönika i ett i övrigt lysande nummer av tidskriften att Ryssland har infört en folkrättsvidrig blockad av Kertjsundet som utgör Azovska sjöns utlopp.

Jag har tidigare polemiserat mot FiB-jurister i fråga om Krims återförening med Ryssland, som skedde i enlighet med folkrättens alla regler.

Men nu fortsätter man alltså med påståenden om ryska folkrättsbrott och anklagar Ryssland för ”ekonomisk krigföring i form av försvårandet av kommersiell trafik”.
Det är närmast löjeväckande att höra att Ryssland som nu i fem år varit föremål för drakoniska sanktioner från USA och EU som ”straff” för bl.a. ”annekteringen” av Krim, skulle vara den part som bedriver ekonomisk krigföring!

Efter Krims återförening utfärdade kuppregimen i Kiev generellt förbud att gå in i hamnar på Krim och EU utfärdade förbud att betala någon av de administrativa avgifter som alla fartyg måste betala vid passage av Kertjsundet.

Så kommer en svensk advokat och påstår att Ryssland försvårat kommersiell trafik. Ett fall av beröringsskräck? Dvs. beröring med sanningen.


Att tala om någon blockad av Kertjsundet är helt ute i det blå och det är lätt att konstatera att den kommersiella trafiken både före och efter incidenten i november 2018 varit omfattande. 80-150 fartyg passerar varje dag, merparten ukrainska.

Under perioden 1/4 till 1/12 2018 passerade totalt 18 783 fartyg. Av dess inspekterades 2 052 eller 12 procent. 1 183 av dessa var ryska och 869 ukrainska, dvs. ryska fartyg inspekteras oftare än ukrainska.

Vid den tidpunkt då den ukrainska flotillan oanmäld, utan kontakt med hamnen i Kertj, korsade territorialvattengränsen stod 166 handelfartyg i sundet. Varje avvikelse från ordningen skulle kunna innebära en katastrof.

En viktig detalj är att de ukrainska fartygen trängde in på territorialvatten som tillhörde Ryska federationen även före återföreningen med Krim 2014-

Dessutom tycks Per Åsberg inte ha förstått att havsrättskonventionen inte gäller för inre vatten. Det är med andra ord fritt för parterna att besluta om vilka regler som ska gälla vid passage. Att genomfarten ska vara fri för ryska och ukrainska fartyg samt kommersiella fartyg från tredje land betyder inte att den ordning som gällt och fortfarande gäller i Kertj kan upphävas. 

Redan havsrättskonventionens regler för oskyldig passage hade gett kuststaten rätt att ingripa mot de ukrainska fartygens uppträdande, där man med höjda skeppskanoner försökte köra förbi kustbevakningen. Men i Kertj, som har en särställning som inre vatten, kan ännu strängare regler gälla enligt överenskommelse mellan Ryssland och Ukraina. Enligt regler som gällt i för passage genom Kertj i över 20 år måste en genomfart aviseras till hamnen i Kertj 48, 24 och 4 timmar i förväg. Att Ukraina nu plötsligt låtsas som om denna ordning inte existerar är knappast något som kan läggas Ryssland till last. Ombord på samtliga de ukrainska fartygen fanns kopior av reglerna för genomfart.

Den ukrainska flotillan, bemannad av säkerhetsmän, hade uppenbarligen order att utmana denna ordning och ville inte anmäla sin passage eller underkasta sig kustbevakningens anvisningar.
När de närmade sig Kertj och kontaktades av kustbevakningen gav de besked att de inte tänkte passera sundet! Detta finns dokumenterat. Att de sedan ändå försökte tränga sig igenom utlöste självklart ett ingripande.

Bakom provokationen kan ha funnits flera syften. Dels att valtaktiskt inför presidentavtalet i mars/april skapa krigshysteri Ukraina, vilket bara delvis lyckats. Dels att skaffa material till det pågående skiljeförfarandet i Internationella skiljedomstolen enligt del XV och bilaga VII till FN: s havsrättskonvention 1982 som anhängiggjorts av Ukraina den 16 september 2016. Innehållet i målet är inte känt men som framgår redan av rubriceringen vill Ukraina att Azovska sjön och Kertjsundet ska klassas som internationella vatten, inte som hittills ”inre vatten”. Det skulle i sin tur kunna innebära att Nato:s flotta skulle kunna börja patrullera Azovska sjön, vilket aldrig hänt tidigare.

Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Jag läser Havsrättskonventionen art 2 som att kuststater har suveränitet över inre vatten och för övrigt även territorialhavet. Författaren till artikeln i FiBK drivs kanske av den omhuldade tanken att Ryssland (och Kina) är på väg att framprovocera krig mot västvärlden och så menar att man inte kan låta udda vara jämnt med Rysslands annektering av Krim utan måste sätta in alla medel för att hjälpa Ukraina att återta halvön - mot en överväldigande majoritet av Krims befolkning, kan man tillägga.
    Erik Göthe

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.