Det obehag jag känner inför Maciej Zarembas stora Ukrainaartikel i
söndagens Dagens Nyheter är svårt att beskriva. Egentligen bäst att
låta bli.

Men jag har kommit fram till att det handlar om offerättlingens högfärd
och ofelbarhet - hans suveräna rätt att döma, även dem som gav sitt liv
för hans rätt att leva.


Zaremba virkar i sin artikel en tät väv av lögner kring sitt hatobjekt.
Ryssland är inte längre det land som besegrade fascismen i Europa.

Det är inte längre det land som skickade sina söner att stupa för
Polens befrielse. Fast 477 295 sovjetsoldater stupade i Polens
befrielse och 1,6 miljoner sändes hem sårade och lemlästade.

Det är inte längre det land vars trupper befriade Auschwitz. Inte var det
väl en sovjetisk officer som ledde det enda upproret inne i
Auschwitz?

Nej, vi låtsas inte längre om den halva miljon judar som kämpade i Röda armén,
varav 142 500 aldrig återvände.

Eller att fler judar dödades på ockperat sovjetteritorium av
hitlerfascisterna och deras medhjälpare än i koncentrationslägren i Polen och Tyskland.
(Enbart i Trostenetskijlägret utanför Minsk dödades 206 500 judar.)

I Zarembas reportage är det sovjetarna som mördar folk (100 000 lik enbart i Kiev!).
Det är förstås ryssar som står för "det extremt grymma partisankriget" osv.

EU är "en förening av nationer som erkänt sitt medansvar för Förintelsen" - och
då förstår ju alla varför Ryssland måste hållas utanför...


I Zarembas "reportage" förundras chefen för Auschwitzmuséet Cywinski över att
"knappt några ryssar" besöker detta. Bara 6 600 om året.

Stopp och tänk efter! Vilken monstruös insinuation är det inte att antyda att ryssar är likgiltiga för fascismens offer. Och vilken förmätenhet är det inte av denne lille opportunist som nyss stylat om sig från revoluzzer i Förbundet Kommunist till familjen Bonniers särskilda kelgris att påstå att "av Europas folk är ryssar de som vet minst om hur fascism blivit till."

För det första måste ju pan Cywinski och pan Zaremba någon gång ha
reflekterat över varför detta museum alls kommit till.

De måste ju också inse att det finns många platser som ryssarna har
större anledning att vallfärda till. Enbart på Piskarjovskoje-kyrkogården
i Leningrad ligger en halv miljon begravda.

Minneskomplexet Chatyn i Vitryssland har besökts av 36 miljoner
människor! I huvudsak ryssar och vitryssar.

I den lilla vitryska byn Chatyn innebrände och avrättade de tyska
fascisterna 22 mars 1943 149 människor, varav 75 barn, som
anklagades för att ha hjälpt partisanerna. De "extremt grymma" partisanerna...

I Chatyndåden deltog lokala fascister, vitryska motsvarigheter till banderovtsy,
dvs. just den sorts massmördare som den nya regimen i Kiev hyllar - och
framgångsrikt försöker efterlikna.

Antalet döda i den fruktansvärda branden i Fackföreningarnas hus i
Odessa, anställd av Högersektorn, är nu uppe i 51 personer. Inte undra
på att människorna talar om ett andra Chatyn.

                                                 * * *

Man kan fundera över vilka psykologiska mekanismer som gör att en polsk
jude av en generation som själva inte farit illa tar sig rätten att
förtala ett land och ett folk som offrat mer än alla andra tillsammans i
kampen mot de tyska judeutrotningarna.

Är det bara det faktum att offerrollen skyddar mot intellektuell kritik?

Eller är det för att en del lärt sig att skamlöst utnyttja denna roll,
precis som Israel utnyttjar det judiska folkets offerroll till att
etablera ny rasism?

Jag vet att det finns många polska judar som bara känner tacksamhet mot
det ryska folket. Över en miljon överlevde faktiskt Hitlers
judeutrotningar tack vare Molotov-Ribbentroppakten, som gjorde att de
kunde rädda sig över på Sovjetsidan och sedan överlevde kriget långt
från fronten. Men de hörs inte i media. Lika lite som de hördes 1956
när sovjetlojala judar hängdes i lyktstolpar i Budapest och förföljdes i
Warszawa 1956 och 1968.

Jag vet också att det finns många ryssar i Sverige - de är 80 000 nu -
som far illa för att de och deras barn möts av stigande missaktning. I
media tröstas de med att "inte alla är som Putin".

Men det är tydligen att underskatta faran. "Jag är rädd att den är äkta,
ryssars uppslutning bakom sin ledare", skriver Zaremba.

Minns de ryska sågfilarna som invaderade Sverige i seklets början. De
misstänktes alla vara utskickade av tsarens Ochrana... Som tur var
utvisades de i tid.

Zaremba har fått många priser. Nu har han gjort sig förtjänt av ett till för att
ha gett invandrarföraktet ännu ett ansikte.


Stefan Lindgren