FiB

17 september 2009

Franck vågar inte möta Myrdal i debatt

Något mycket märkligt håller på att inträffa i konungariket.
Den ende som tycks mig ha på känn vad som är på gång är kd-ledaren
Göran Hägglund som säger att han oroas av det växande avståndet till väljarna.
Senast idag hade jag telefonsamtal från en riksdagsman som till sin
förvåning konstaterade att jag hade åtta siffror i det telefonnummer jag
befann mig på.

Så långt ut i förorten hade han aldrig ringt tidigare.
Rädsla och skräck för underklassens vilda opinioner torde också ligga
bakom innovationer som "Levande historia".
Men typiskt nog vågar den politiska eliten inte ta den debatt som den
själv ställer till med.
Först använder Eskil Franck skattemedel till att få reklambyrån Palladium
- "biggest producer in the country" - att ta heder och ära av Jan Myrdal.
Sedan vägrar samme Franck att möta Myrdal i en ärlig debatt. SVT:s
planerade debatt i ämnet måste inställas idag torsdag sedan Franck sagt sig inte
vilja möta Myrdal i en debatt.
Det kan knappast sägas vara god ämbetssed om t ex Vägverket efter
att en bro havererat inte ställer upp och tar den efterföljande debatten.
(I det gamla Ryssland fick generaldirektören stå under bron när den
provkördes första gången.)
När Franck hänvisar till att jag har JO-anmält honom som skäl att avböja
debatt är det ett mycket dåligt svepskäl.
Det faktum att Franck brutit mot sina tjänsteåligganden kan ju inte vara skäl
att bryta mot ännu ett åliggande, nämligen att svara på allmänhetens frågor
och bidra till en öppen samhällsdebatt.
Så till sakfrågan. När jag läser runt i bloggosfären får jag intrycket att många
ärliga människor anser 1. att Levande historia gått för långt men 2. att Myrdal
förtjänar en näsknäpp för att ha "ätit middag" med diktatorn.
De människorna borde hejda sig ett slag. Öppna en historiebok om 1900-talet
och se att begreppet "diktatorer" ingalunda är entydigt. Det finns onda
diktatorer och det finns goda.
Till de goda diktatorerna som haft utomordentliga förbindelser med USA och
den "fria världen" hör bland annat följande:

Abacha, General Sani ---------------------------- Nigeria
Amin, Idi ------------------------------------------ Uganda
Banzer, överste Hugo --------------------------- Bolivia
Batista, Fulgencio -------------------------------- Kuba
Bolkiah, Sir Hassanal ---------------------------- Brunei
Botha, P.W. --------------------------------------- Sydafrika
Branco, General Humberto --------------------- Brasilien
Cédras, Raoul ------------------------------------- Haiti
Cerezo, Vinicio ----------------------------------- Guatemala
Chiang Kai-shek --------------------------------- Taiwan
Cordova, Roberto Suazo ------------------------ Honduras
Christiani, Alfredo ------------------------------- El Salvador
Diem, Ngo Dihn --------------------------------- Vietnam
Doe, General Samuel ---------------------------- Liberia
Duvalier, Francois -------------------------------- Haiti
Duvalier, Jean Claude ----------------------------- Haiti
Fahd bin'Abdul-'Aziz, kung --------------------- Saudiarabien
Franco, General Francisco ----------------------- Spanien
Hitler, Adolf --------------------------------------- Tyskland
Hussan II ------------------------------------------- Marocko
Marcos, Ferdinand ------------------------------- Filippinerna
Martinez, General Maximiliano Hernández --- El Salvador
Mobutu Sese Seko ------------------------------- Zaire
Noriega, general Manuel ------------------------ Panama
Ozal, Turgut -------------------------------------- Turkiet
Pahlevi, Shah Mohammed Reza --------------- Iran
Papadopoulos, George -------------------------- Grekland
Park Chung Hee --------------------------------- Sydkorea
Pinochet, Augusto --------------------- Chile
Rabuka, General Sitiveni ------------------------ Fiji
Montt, General Efrain Rios --------------------- Guatemala
Salassie, Halie ------------------------------------ Etiopien
Salazar, Antonio de Oliveira -------------------- Portugal
Somoza, Anastasio Jr -------------------------- Nicaragua
Somoza, Anastasio, Sr ------------------------- Nicaragua
Smith, Ian ---------------------------------------- Rhodesia
Stroessner, Alfredo ----------------------------- Paraguay
Suharto, General --------------------------------- Indonesien
Trujillo, Rafael Leonidas ----------------------- Dominikanska Republiken
Videla, general Jorge Rafael ------------------ Argentina
Zia ul-Haq, Mohammed ---------------------- Pakistan

Det var om en av dessa herrar, Somoza d ä, som Franklin
Roosevelt 1939 lär ha yttrat "He may be a son of a bitch, but he's our son of a bitch.
Däremot statsledare som hindrat den amerikanska företagsamheten
eller på annat sätt inkräktat på USA:s och västvärldens intressen
(här gäller Krylovs logik, när vargen säger till haren: "Du är skyldig redan
i det att jag vill äta upp dig.") är onda diktatorer.
Ur amerikansk synpunkt var Pol Pot ond, även om det fanns en period
av tvekan då USA trodde sig kunna använda Kambodja mot Vietnam.
Det är därför USA bekostat insamlingen av "bevis" mot Pol Pot, som i
själva verket förstört möjligheterna till en rättssäker utredning av vad som
faktiskt hände.
Förfarandet med massgravarna i Kambodja påminner om USA/Nato:s sätt
att utreda den senaste massakern på civila i Kunduz i Afghanistan.
Man skyndar sig till platsen för att "utreda" händelsen, vilket i praktiken går
till så att man i rasande tempo kör fram caterpillrar och gräver ner kropparna
efter de döda, så att de inte ska kunna identifieras - än mindre fotograferas av media.
Samtidigt kräver Europarådets ombudsman för mänskliga rättigheter,
Thomas Hammarberg, i Groznyj (med all rätt) att alla krigsoffer bör identifieras. Ännu gäller
den klarsynen inte Afghanistan - och än mindre Kambodja, där de staplar
av dödskallar som den vienamesiska invasionsarmén lät resa på 80-talet
nu är turistattraktioner.
Och än en gång: varje historisk kartläggning av skeendet i Kambodja
som utesluter perioden 1970-75, då USA gjorde landet till världshistoriens
mest bombade (se Bob Kiernan i "Walrus" - än en gång) och Lon Nol utlöste
antikommunistiska och antivietnamesiska pogromer, är enögt falsk.
Jan Myrdal öppnade genom sin författargärning för en hel generation skeendena
i Asien och gjorde många av oss mindre manipulerade, friare i vårt
tänkande.
Att tro att han i det grunda, provinsiella Sverige med dess inrotade strävan
efter konsensus skulle få ett tack för detta vore naturligtvis fåfängt.
Men att herrar Franck et consortes inte ens kan möta honom i en
ärlig diskussion får slöjorna över Sverige att tätna på ett olycksbådande sätt.
Vad vi iakttar är ett skov i makteliten. Även om det är för tidigt att uttala sig
om innehållet tror jag man bör studera mellankrigstiden då en rad länder
i Europa sömlöst gled från parlamentariska demokratier till auktoritärt styrda
protofascistiska och plebescitära regimer.
Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.