FiB

20 november 2010

"As long as it takes"





















Det ser mörkt ut i Afghanistanfrågan.

På Nato-mötet gjordes mycket för att
förhindra allt tal om uttåg. Det kommer att bli en "övergång" 2014, men det
betyder inte att USA:s trupper ska lämna landet helt.

"Det finns inget alternativ till att fortsätta kriget", sa Fogh
Rasmussen i Lissabon. Nato ska stanna "for as long as it takes" (så
länge det behövs).
Som vanligt har ingen definierat vare sig "it" eller
"takes". Det gamla vanliga koloniala slaktandet i parti och minut.
Obamas löften om Afghanistan ser alltså lika illusoriska ut som hans
skenbart infriade löften om Irak.

Som Garteh Porter påpekat: I Irak har USA sex fullfjädrade brigader i
strid trots att Obama 31 augusti sa att han hade
uppfyllt löftet att avsluta USA:s "stridsuppdrag" i Irak.
Ett sådant "tillbakadragande" från Afghanistan ändrar ingenting.

Det enda som ens teoretiskt tycks kunna tvinga USA på andra tankar är
ekonomin, som är i botten. Och naturligtvis det regelbundna umgänget
på slagfältet med det stolta pashtunska folket.

46 döda ockupanter 1-19 november enligt officiell amerikansk statistik.

USA:s budgetunderskottet har mellan 2003 och 2008 gått från 6,4 biljoner
dollar till 10 biljoner (tolv nollor!). Joseph Stiglitz och Linda Bilmes
har visat att de totala kostnaderna för krigen kommer att bli mellan 4
och 6 biljoner dollar. Det får amerikanska statens socialhjälp till Wall
Street på 350 miljarder dollar att se ut som växelpengar.

Ingen ska säga att Nato:s strategi utan tidsbegränsning är en
beställning av afghanerna.

14 november kände sig president Karzai nödsakad att gå ut i en intervju
i Washington Post och säga:

"Det är inte önskvärt för det afghanska folket att ha 100 000 eller fler
utländska soldater som går runt i landet i det oändliga", sade han.

Han uttryckte till och med en viss medkänsla med talibanerna, som han
för samtal med på hög nivå:

"De känner på samma sätt som vi gör här. Att alltför många människor
lider i onödan. Deras egna familjer lider, sade han, och det är detta nationella
lidande de skulle vilja åtgärda tillsammans med oss."

Dessvärre är Karzai sina herrars slav och general Petreaus läxade
omedelbart upp honom i förnedrande former för intervjun.

Det enda som kan ändra situationen nu är en stor folkresning i
Afghanistan som 1879 och 1921 - då får ockupanterna räkna med ett
blodbad. De får vara lyckliga om någon alls överlever.

Och/eller en folklig revolt i de krigförande länderna. Mer om det senare...

Stefan Lindgren

Bilden 19 april 1880. En brittisk styrka angrips av vad som i brittisk
press beskrevs som "religiösa fanatiker".

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.