FiB

22 december 2010

Straffa Vitryssland?

Helgens händelser i Vitryssland har gett massmedia ett nytt tillfälle
att skapa en julsaga om den onde diktatorn och det fängslade folket.
Men syna mediadiskursen om Vitryssland i sömmarna!

För det första: det finns ingen som kan göra troligt att någon annan
kandidat skulle ha fått fler röster än Lukasjenko.

Naturligtvis kan man säga att Lukasjenko har en privilegierad position
som sittande. Men det gäller även i västdemokratier. "The Incumbent" i
Vita huset har alltid försprång liksom regeringsposition kan göra en
landsfader av en nolla även i vårt land.

I Lukasjenkos fall är det mer än en nolla. Han har lovat bröd, arbete
och en stabil utveckling. Under hans år vid makten har landet enligt
UNDP:s Human Development Index legat över snittet för Europa och
Centralasien.

Allt talar för att Lukasjenko har väljarnas stöd. Oppositionens
uppgifter att han i oberoende opinionsmätningar haft 20, 30 eller 40
procent bevisar inte motsatsen. Minns att Sverige liksom många
ädel-demokratier styrs av en minoritetsregering.

För det andra: Var och en kan bilda sig en uppfattning om oppositionen
genom att se demonstrationen som föregick massarresteringarna.
http://www.youtube.com/watch?v=Dm_vyh7frNE&feature=related

Det framgår klart att milisen inte ingrep innan demonstranter gav sig på
parlamentsbyggnaden. Vitryssland är inte Moldova, där våldsverkare
bokstavligen tilläts göra byggskrot av centrala ämbetsbyggnader efter
förra valet.

Om nu EU på nytt ska "bestraffa" Vitryssland så måste man fråga sig för
vad: 1) för att Lukasjenko är omvald, sannlolikt med majoritetsstöd,
eller i vart fall som främsta kandidat? 2) för att ordningens väktare
inte släppte in våldsverkare i parlamentsbyggnaden? 3) för att
Vitryssland är annorlunda, insisterar på att ha sin egen politiska och
förvaltningskultur och sin egen variant av blandekonomi med stark
statlig styrning (uppenbarligen framgångsrik)?

Stefan Lindgren

5 kommentarer :

  1. Den bananrepublikska svenska nyhetsförmedlingen vet alltid, på vilket spår den ska köra. När det svenska folket ska uppfostras i rätt riktning frustar inslagen av demokratiskt indignation. Däremellan är tystnaden kring bristen på demokrati öronbedövande, likgiltigheten monumental. Därför är det bra att du Stefan uppmärksammar den tillrättalagda nyhetsbevakningen kring valet i Vitryssland. Nyheterna siktade den här gången in sig på ”diktatorn” och hur polisen tog sig an demonstranter – då förstår vi att det måste handla om något motbjudande och något helt annat än när EU-demonstranter slås ned av polis i Göteborg 2001. Sabotageförsöken mot parlamentet i Minsk erinrar om hur den utlandsbetalade mobben försökte bränna parlamentsbyggnaden i Belgrad i det val som utlandet hindrade från att slutföras i Jugoslavien år 2000.

    Något sammanhang ska elvamånaders vikarierande journalister inte visa upp; det är inte deras uppdrag. Därför omtalas aldrig Georgiens Saakashvili som diktator, trots ett par fuskval i snabb följd, presidentvalet i slutet av 2007 och parlamentsvalen i maj 2008. Enligt valobservatörer från OSSE förekom det i valet fiffel med valsedlar, hot, våld och andra missförhållanden men sådan information spreds med små bokstäver. Andra konstaterade mer frankt att oppositionella TV-stationer i Georgien hade stängts, demonstrationer slagits ned brutalt, oppositionen kuvats och att i parlamentet kom de facto bara Saakashvilis parti att finnas representerat – men värt att notera också som bakgrund, levnadsstandarden för människor i gemen hade knappast förbättrats, lika lite här som annars där väst pytsar in stora pengar – i militären. Men eftersom USA uttryckte meningen att Georgien var en ”ung modig demokrati” gäller det som den slutliga sanningen, naturligtvis också medialt.

    Nå, säger någon ursäktande, ointresset för Georgien beror på att det ligger för långt bort. Vitryssland däremot är nästgrannar. Det förklarar intresset. Men ack nej. För varför hörs då trumslagen mot Iran ända hit och små folkpartister vet bara inte till sig av vreden över det som pågår där, att jämföra med ”alla filttofflorna på” mot det nyligen hållna valet i Egypten, med ett valdeltagande på mindre än 15 % enligt rapporter och en i viktiga delar fängslad opposition, alltså i praktiken en enpartistat – med stort USA-stöd. Jämför så med det mediala oväsendet mot Venezuelas demokratiskt valda Chávez och den fortsatta tystnaden kring Honduras efter den USA-inspirerade statskuppen där, så förstår den insatte att demokrati bara blir en dekoration att tas fram vid behov i den mediala rapporteringen.

    SvaraRadera
  2. Jag reste i Vitryssland i slutet av november och träffade såväl gamla vänner som nya, en del på hög nivå i det vitryska samhället. Jag är övertygad om att Alexander Grigorovich lätt skulle vinna ett val som uppfyllde alla tänkbara krav på demokratisk stringens (i en del byar röstar alla på AG). Men jag blev förvånad över polisens hårda framfart efter valet.

    SvaraRadera
  3. Tråkigt, tycker jag, att Stefan, som är så kunnig, inte följer upp sina bloggar bättre.
    Jag, och andra också förmodar jag, skulle gärna
    se lite respons på de kommentarer vi ger.
    Jag har nästan dagligen kontakt med vänner i
    Vitryssland, men vet inte riktigt hur jag ska
    agera. Stefan, vad tycker du att vi svenskar
    ska göra?

    SvaraRadera
  4. Herregud, se nu på valröran i Örebro och Västsverige - ett halvår efter valet. Ska vi lära Vitryssland hur man räknar röster? Jag har bett Carl Bildts specificera vad som var fel med det vitryska valet - han har inte svarat. Jämför med Egypten, där lugna människomassor bara genom att stå på ett torg fällde en president. Vad är det som fattas i Vitryssland? Folkets stöd för den s k oppositionen. Vad vi svenskar kan göra? Först och främst klä av de kallakrigare som ambassadör Stefan Eriksson som gjort Sverige delaktigt i en olaglig inblandning i Vitryssland. Men det handlar inte bara om honom. Jag var med en gång på en kurs i Forum Syd där chefen för detta organ lärde oss hur man smugglar in pengar till sina vänner. Samma personer stoppade Naturskyddsföreningen från att åka till Vitryssland, den enda organisation som hade ett seriöst intresse för landet, som inte gick ut på att byta regim åt vitryssarna.
    PS. Skriv under namn på den här bloggen.

    Stefan Lindgren

    SvaraRadera
  5. Jag har skrivit mitt namn när jag skickat
    kommentar, men av någon anledning (mina ovana
    vid Google-konto kanske) så har mitt namn inte kommit med: Mats Larsson
    Det har inte varit min avsikt att försöka vara anonym. Se också:
    http://fib.se/webbkroenikor/item/445-folkmusik-i-utveckling

    Jag tror också att oppositionen saknar folkligt stöd, men jag tror också att det finns fler än Naturskyddsföeningen som har seriöst intresse av Vitryssland utan att för den skull vilja byta regim. Jag är ingen anhängare av AG, men det är inte min sak att byta ut honom.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.