FiB

12 januari 2012

Hinsehäxans berättelse inte ljug

Annika Ström-Melin skriver i Dagens Nyheter apropå SVT:s miniserie
"Hinsehäxan":

"[Det] känns lite obehagligt när SVT öppnar dörren till 'Lennarts'
sängkammare på vid gavel....

Hon fortsätter:

Geijer fick aldrig ens tillfälle att svara på frågor om sitt förhållande med Östlin...
Men gränsen mellan personliga berättelser, dramatiseringar och anklagelser som bygger på dokumenterade händelser har tydligen blivit så suddig att inte ens SVT bryr
sig om att markera skillnaden."

Jag tycker inte att Annika Ström-Melins ståndpunkt hänger ihop riktigt.


Lillemor Östlin har ingen anledning att ljuga. Hennes vittnesmål bär på alla sätt
äkthetens prägel. Hon döljer inga av de stora dumheter hon begått .

Man kan naturligvis diskutera hur TV-serie följer Östlins bok, vad man valt att ta
fasta på etc. Men vad Ström-Melin är ute efter är tydligen att Lennart Geijer inte
borde ha nämnts vid namn.


Vilket hyckleri!

Geijer anklagas ju inte för något brott. (Även förtal av avliden är som bekant straffbart.)

Östlin understryker hela tiden att även om han betalade henne pengar
under deras 10 år långa relation var det inte primärt ett
affärsförhållande. Inte ens med dagens (idiotiska) torskkriminalisering hade det
gått att sätta dit Geijer.

Om vi ska tro Östlin varade förhållandet i c:a 10 år 1959-68. 1966 blev Geijer statsråd.
Så småningom fiskar Carl Persson uppgifterna och kokar ihop två preomemorior, en
1970 och en 1976 där han misstänkliggör Geijer och kallar honom säkerhetsrisk.

När Leif G W Persson som Carl Perssons medarbetare läcker promemorian till
Peter Bratt får han spinn och gör sitt berömda svanhopp på grunt vatten, vilket kostade
honom och DN (men däremot inte källan GW) en  del trovärdighet. Det var rätt
att DN fick betala ett tusen kr i skadestånd till Lennart Geijer eftersom påståendena
att han skulle ha sprungit på Doris Hopps bordell var felaktiga. DN försökte sälja ljug,
men det har veterligen inte "Hinsehäxan" gjort.

Vad som däremot framkom i Carl Perssons senare PM och som var den
VERKLIGA skandalen, vilken doldes bakom stormen kring Lennart Geijer, var
följande punkter:


"6. att den åklagare som tidvis handlagt ärendet men därefter sjukskrivit sig
synes ingå bland [Hoppbordellens] kunderna.
7. att den rättsliga handläggningen synes anmärkningsvärd bland annat genom
att man inte särskilt utrett och prövat åtalsfrågan beträffande samlagen med 14-åringarna."

Det har utretts föredömligt av Jan Myrdal i Svenska Dagbladet 27/1 2008.
(http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hog-samhallsklass-skyddades_812099.svd)

Ett tänkbart skäl till att någon skulle vilja mörka Lennart Geijers namn ur
Lillemor Östlins berättelse skulle kunna vara moraliskt hyckleri.
Att vilja förneka att "sådant" förekommer i de bästa familjer. Men är inte den tiden
förbi, Annika Ström-Melin?

I DN:s fall ser jag också ett annat motiv. Genom att antyda att det finns någon sanning
om Lennart Geijer som bör undandras offentligheten, försöker man indirekt säga att
DN kanske hade rätt i sina påståenden 1977. Att komma igen med de gamla insinuationer
som man redan betalt skadestånd för är lågt - i synnerhet som offret är avliden.


Sen stör jag mig också på Ström-Melins  naiva tro att så mycket har "blivit bättre", dvs. att de
sociala myndigheterna skulle vara så mycket mer upplysta än på Östlins tid. Det tror
jag inte alls. Jag tror att stigmatiseringen av prostituerade har blivit värre och dessutom
utvidgats till torskarna. Moralpaniken mot barnpornografi och pedofili har samtidigt
satt djupa spår i samhället - de få män som idag arbetar kvar på dag- och fritidshem
borde få Carnegiemedalj per se. Alltmedan kungahus och riksdag med
jämna mellanrum bänkar sig under ECPATs egid för att titta på RYSLIG barn-
pornografi. Huh! Bränn genast familjearkiven. En gammal Allers veckotidning från
60-talet skulle idag kunna leda till fällande dom för innehav av barnpornografi.

Så ser den ut, VÅR STORA TID. Häxjakten är i full gång.


Stefan Lindgren


1 kommentar :

  1. Jag vill tacka både Annika och Stefan för att de reagerar på en film om Sveriges närhistoria. DN har beslutat att här finns en för själva tidningen den viktigaste journalistiska frågan. Jan Myrdal påpekar att Bordellaffären 1976 finns Lennart Geijer bara i marginalen.

    I den nya TV-filmen DN får var med när Hinsehäxan målar och skyddar golvet med tidningspapper. Dimensionen är de rätta. Däremot är det helt fel att ge Lennart Geijer huvudrollen i en drama om kvinna som har vistats mest i svenska fängelser. Filmen beskriver verkligen inte en häxa utan skönmålar svensk kriminalitet och fängelseliv.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.