FiB

22 augusti 2012

Quicks nya åklagare

Claes Borgström, denna kameloeontartade Rasputin-wannabe, har länge förvånat oss här på 8dagar. Ena stunden är han vänsterpartist i Folket i Bild/Kulturfront, andra stunden adjutant till Mona Sahlin vid den svåra valförlusten 2010. Som Jämo mer feminist än jurist, mycket mer än systrarna Kerstin Vinterhed och Anette Kullenberg tillsammans.

I Assangefallet har han spelat en ödesdiger roll genom att vara rådgivare åt flickorna, vilket han gjort så att de i praktiken inte fått sin sak prövad men Assange tillfogats maximal skada.

Borgström var den som ringde upp sin gamla väninna Marianne Ny och fick henne att ingripa och upphäva chefsåklagare Eva Finnés beslut att inte väcka åtal.

Därefter har Borgström suttit i intervjuer och sagt att den svenska rättssäkerheten är näst intill perfekt och att Assange inte löper någon risk för utlämnning från Sverige till USA. En uppgift som vi nu vet var falsk eftersom den svenska regeringen på Ecuadors förfrågan inte kunnat ställa ut några som helst garantier.

Sen hör det naturligtvis till saken att Claes Borgström varit försvarsadvokat i det fall som utan tvekan utgör den största rättsskandalen i modern tid i Sverige - Quickfallet.

När Göran Lambertz gick ut med sin artikel i DN om att det kvarstår grundade mordmisstankar mot Quick visade han sig vara ytterst dåligt påläst. Men han hade intervjuat Claes Borgström, sa han.

I går trädde Borgström själv fram och bröt sin tystnad. Tvivlen på Quick/Sture Bergwalls skuld hade då reducerats till en punkt, Appojauremorden 1996.

Om dessa mord läser jag i Norrländska Socialdemokraten följande intressanta upplysningar:

"Kriminalinspektör Thure Nässén, med lång erfarenhet av mordutredningar, var den som hämtade upp Thomas Quick från Sätersjukhuset med flyg efter erkännandet. Nässén var också den som var med Quick vid både vallning och rekonstruktion på brottsplatsen.
- Han var helt vilse. Det var tydligt och klart att han aldrig varit där tidigare. Jag påpekade det också, men det gav inget gehör i utredningen. Ouick fick även ett alibi som sade att han varit på Södersjukhuset i Stockholm när morden utfördes, men allt som talade emot honom förbisågs i utredningen.
Thure Nässén var också den som hittade två pojkar vid liv, som Quick tidigare sagt att han styckat och grävt ned. Och tillsammans med en kollega kunde Nässén lägga fram att Quick hade starkt alibi för Helene-mordet i Höör, som han också erkänt.
- Därefter togs vi bort från utredningen, säger Nässén." (http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?articleid=4707559)

Men har Claes Borgström mer fakta om Thomas Quicks skuld bör han naturligtvis genast lägga fram dem för polisen. Efter att komplett ha svikit sin uppgift som Thomas Quicks försvarare kan han ju försöka komma igen som åklagarvittne.

Ja, Claes Borgström har fått löpa gatlopp. Men inte utan skuld. En smula ödmjukhet eller åtminstone en hyfsad pudel hade varit på sin plats.

Ett större problem för svensk rättsvård är naturligtvis den pladdrande Göran Lambertz som nu bevisat sin förmåga att uttala sig om sådant han inte satt sig in i, därtill i en pågående utredning där han som justitieråd i Högsta domstolen borde hållit tand för tunga.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.