FiB

27 november 2013

Förträngda minnen

Det finns inte mycket att tillägga till Veckans brott och efterföljande debatt om Thomas Quick/Sture Bergwall. Denna rättsskandal går mot sin slutliga upplösning.

Men som det ofta är kan en skandal gå havande med en annan.
På ett sätt landade mina sympatier hos den frånvarande ”sektledaren”, psykoanalytikern Margit Norell. Hon hade ingen chans att försvara sig och är därmed den perfekta syndabocken.

Leif G W Persson sa helt korrekt att ett stort ansvar vilar på van der Qwast, åklagaren som skulle ha prövat ”bevisen” som framkommit i terapin. Jag skulle dock lägga ännu större skuld på domstolarna som har dömt Bergwall utan att syna de falska bevis som åklagaren förelade. Hur kan svenska domstolar vara så lättmanipulerade?

Att terapin gick  åt pipan i Sture Bergwalls fall är sen en sak för sig, kanske svår att begripa för lekmannen. Till dess försvar kan man möjligen säga att Bergwall ju blev frisk till sist. På något perverst sätt hade han kanske nytta av de erfarenheter av inre skärskådan han fått.

”Förträngda minnen” är sannerligen ingen uppfinning av Norell eller Säterläkarna. Det är ett grundläggande begrepp i den freudianska psykoanalysen. Men som så tydligt påpekas i Wikipediartikeln i ämnet måste ”bevis” som framkommit i terapi alltid prövas noggrant, vilket inte skedde här.

Med andra ord borde kanske granskningen nu ta en ny riktning, mot rättsväsendet.

Jag anar att det finns en hel hoper domare och nämndemän som är rätt belåtna med den utveckling fallet Bergwall har tagit. Rättsväsendet har hittills sluppit granskning. Hur många oskyldigt dömda har de på sitt samvete?

Stefan Lindgren


2 kommentarer :

  1. Nej, ingen klarhet fick vi igår. Det är omöjligt att begripa hetsen mellan LGP och Lamperz. Här finns ett misslyckat rättsprocess. Den byggde på terapi, som gjorde Sture Bergwall frisk.

    I Finland genomlider vi precis samma fenomen, terapin finner incest, som inom terapin anses leda till mord. Här uppstår samma katastrof som i fallet Quick. Att reda ut sådant tar 20 år innan de utpekade går fria.

    SvaraRadera
  2. Varför är Lambertz villig att utsätta sig för denna förnedring? Han är verkligen ingen opportunist visavi allmänheten. Vilka konsekvenser är det som hotar om han skulle ändra sig? Han gjorde ju stor uppmärksamhet med sitt utspel om att han trodde en del satt oskyldigt dömda för en del år sen. Var det ett trick eller har han senare fått kalla fötter?

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.