FiB

29 juli 2014

Det sägs i Moskva...

I söndags framträdde Vjatjeslav Nikonov (f 1956) i veckans stora
debattprogram på ryska TV1. Han är sonson till Vjatjeslav Molotov, Sovjets
utrikesminister under andra världskriget. Nikonov är en man man lyssnar till
för man vet att han inte pratar strunt.


Han sa två saker om situationen i Ukraina som är viktiga. För det första
varnade han för den pågående internationaliseringen av konflikten.
Nynazister från hela världen reser till Ukraina, Holland skickar flera
hundra obeväpnade polismän som Kiev hoppas att självförsvarsstyrkorna i öst
ska döda, så att man får mera bränsle på brasan. Och USA har antytt att man
kommer att sluta en militärpakt med Ukraina över huvudet på Nato, ungefär
som man valde att invadera Irak utan att dra in Nato.

För det andra vände han sig till ryska folket och manade dem att stödja dem
som försvarar östra Ukraina mot Kievs "antiterroristiska" fälttåg.

- Vi stödde vietnameserna när USA förde krig mot dem. Vi stöder syrierna mot
angrepp utifrån. Så varför skulle vi inte stödja ryssarna i Ukraina? frågade
han retoriskt och satte punkt för dem som ville diskutera Folkrepubliken
Donetsk och Folkrepubliken Lugansks brister.

Att det finns marodörer som härjar på båda sidor i ett krig är inte
förvånande. Det förvånande är att människor gör motstånd, sa Nikonov.

Och hur blev en fredlig rysktalande befolkning överhuvud taget "terrorister"
och "separatister"? En debattdeltagare påpekade att i förslaget till
konstitution för Novorossija står i en av de första paragraferna att denna
regionala sammanslutning är tänkt som en del av Ukraina.

Putins representant i debatten var närmast barnombudsmannen Pavel Astachov,
som koncentrerade sig på barnens situation. Tusentals barn har kommit över
till Ryssland utan sina föräldrar. Från kiev och från många håll i väst har
det hörts ramaskrin över att Ryssland "stjäl" ukrainska barn.

- Men Kiev erbjuder dem inget skydd och vill inte heller att vi skyddar dem.
Så deras linje tycks vara att barnen till varje pris måste stå kvar i
stridslinjen...

Jag försöker läsa en av de få ryskspråkiga dagstidningar i Ukraina som finns
tillgänglig på Internet, Den' (Dagen) men finner det hart när outhärdligt.
På första sidan står president Pororsjenko i kamouflagekläder med ett
prickskyttegevär och siktar.

"Vi ska sikta noga och slå till hårt", säger han. 3 miljarder griven (ungefär
1,8 miljarder kronor) i månaden går nu till kriget mot den egna befolkningen
i Donbass.

I ryska Argumenty i fakty vädras misstron mot den västliga propagandan
kring MH17-katastrofen, men en kort intervjun med Ruben Esajan, biträdande
direktör för civilflygets forskningsinstitut tilldrar sig mitt intresse.
Esajan berättar att han 1996 var med och utredde flygkatastrofen med en
Tu-154 som störtade över Chabarovsk. Av 98 omkomna återstod bara 600 kg
biologiskt material. Men färdskrivarna sa allt. Olycksorsaken gick att
fastställa och Esajan tror att det kommer att ske även den här gången.

Så säger han något viktigt: färdskrivaren i ett civilt flygplan (till
skillnad från ett militärt) kan inte säga något om en missil som närmar sig.
Och i samma stund som missilen exploderar (vilket ska ske på visst avstånd från planet för
maximal effekt, så att planet tvingas gå genom ett moln av flygande
metallfragment) bryts strömmen till färdskrivaren.

Men det viktiga, menar Esajan, är att färdskrivaren innehåller alla samtal
mellan piloter och flygledning. Man kan alltså få veta varför MH17 plötsligt
ändrade kurs norr om Donetsk för att flyga in i en zon som var inom räckhåll
för tre ukrainska Buk-komplex.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.