FiB

11 april 2015

Kristian Gerner svamlar vidare

Till Berlin! "Han hör hemska melodier"






































Kristian Gerner, historieprofessor i Lund, presenterar idag en ny stor
upptäckt i Expressen:

Sovjetunionen kämpade inte för att befria andra länder från fascismen
under andra världskriget!
Kristian Gerner skriver:

"Men det var inte för att befria andra stater från fascismen som Röda
armén kämpade. Påståendet om befrielsen från fascismen som skäl för
Sovjetunionens krigföring är en efterrationalisering."

Underförstått kämpade Sovjetunionen för att utvidga sina egna
landbesittningar.

Det är en ovanligt korkad teori. Fascismen är naturligtvis inte bara en
ideologisk överbyggnad och som sådan utbytbar mot exempelvis totalitär
liberalism (liberalismen som samexisterat utomordentligt väl med
slaveriet i kolonierna).

Den var också under andra världskriget en konkret ockupationsmakt som
inte kunde besegras genom att artigt återförvisas till andra sidan den
sovjetiska gränsen. Den måste förföljas till Berlin och hydrans huvud
huggas av.

Att påstå att Sovjet inte hade som målsättning att befria Ungern, Polen,
Tjeckoslovakien etc från fascismen är därför ett djupt ohistoriskt
påstående, en skymf mot de 27 miljoner människor som faktiskt offrade
livet i den kampen.

Och genom att de gjorde det kunde också demokratin i Europa, som varit
illa trängd under mellankrigstiden, på nytt flytta fram positionerna.

Hade det varit fråga om en kamp för territoriell expansion hade vi
knappast heller fått uppleva hur Sovjetunionen lugnt och stilla efter
fyra decennier drog tillbaka sina trupper från hela Östeuropa.
Vilket annat "imperium" har upplösts på det sättet?

Moderiktigt antyder Gerner också att det i själva verket skulle ha
funnits en djup frändskap mellan Hitlertyskland och Stalins
Sovjetunionen. Se bara hur de handlade med varandra!

Det är Gerners skyldighet som professor att respektera fakta och inte
mörka viktiga historiska skeden. Men han mörkar och fuskar. Han gör inte
sitt jobb.

Här följer relevant statistik över Sovjets och Tysklands handel.
Samtliga siffror gäller miljoner riksmark.

År      Sovjets export      Tysklands export
           till Tyskland         till Sovjet

1925          209                250
1930          437                431
1933          194                282
1934          210                63
1935          215                39
1936          93                  126
1937          65                  117
1938          53                  34
1939          30                  31
1940          119                84
1941*        151                131


* t o m juni.

Källa: Manfred Lentz: Die Wirtschaftsbeziehungen DDR
— Sowjetunion 1945–1961. Opladen 1979 m fl.

Slutsatserna är uppenbara: att nazisternas maktövertagande innebar
ett klart trendbrott och fram till 1939 nästan upphör handeln mellan de
två. När så handeln återupptas med Molotov-Ribbentrop-pakten är den
mycket trevande och når aldrig upp till siffrorna från Weimarrepublikens
och Rapallopaktens tid.

Handelsstatistiken styrker alltså bilden av en grundläggande fiendskap
mellan Hitlertyskland och Sovjetunionen, som endast i någon mån
återställdes genom den taktiska manöver Sovjet tvingades till hösten
1939 för att förhindra ett samlat europeiskt anlopp.

Dessvärre är Kristian Gerner, som tagit antisovjetismen till
livsuppgift och religion, inte ensam. I takt med att
professorerna har förökat sig genom knoppning (1980 c:a 1 500, 2006 över
5 000) har standarden sjunkit. De osäkra lärarvillkoren och
förvandlingen av doktoranderna till osjälvständiga eftersägare (i
konkurrens om forskarlönerna) har gjort att allt färre vågar ha en
avvikande mening.

Låt oss se om det är någon enda av de lärda kollegorna som vågar
protestera mot Gerners hårresande påstående att Sovjet - precis som de
västallierade för övrigt - inte slogs för att befria Europa från fascismen!

Stefan Lindgren

4 kommentarer :

  1. Kristian Gerners hypotes är fascinerande som ett exempel på akademisk prostitution:

    1. Skulle Röda Armén, när den året 1944 nått 1941 (eller 1922) års gräns, gjort halt och förhandlat om separatfred?

    2. Våren 1943, efter Stalingrad, gick det faktiskt rykten om hemliga tysk-sovjetiska förhandlingar om separatfred. Det var inget som demokrater och antifascister hade välkomnat, men uppenbarligen professor Gerner.

    3. Churchill och Roosevelt skulle definitivt inte tyckt om detta. Eller var de egentligen kryptokommunister som gärna såg att Sovjetunionen bredde ut sitt inflytande?

    Sovjetunionen har alltid blivit kritiserad för att man gjorde halt utanför Warschava sommaren 1944. Men enligt Gerner var det fel att de ens kom så långt!

    SvaraRadera
  2. Peter Grafström skriver:

    För att komma åt de mentalt underkuvade historikerna vore det bra om vänsterfolk vågar ta itu med den anglosaxiska oligarkins finansiering av revolutionen. Gerner vågar heller inte röra vid det.
    Richard Pipes som är CFR-man har inte kunnat tona ner det helt.
    Så länge vänsterfolk undviker att beröra att kapitalisterna och deras agenter låg bakom kommunismen kommer anglosaxarna åtnjuta passivt stöd av stora delar av västvärldens medelklass
    Anglosaxarna hade multipla motiv till sitt stöd för bolshevismen. Tsarryssland var inte med på noterna beträffande det centralbankssystem som anglosaxarna ville behärska världen med. Emanuel Nobel som ville hålla sig väl med väst var samtidigt närmare knuten till den ryska nationella banken och även om Nobel senare sålde till Rockefeller kan han ha uppfattats som fiende. 1907 mördades flera Nobelmedarbetare av betalda torpeder.


    Den ryska industrialiseringen var snabbast i världen och oljeproduktionen högst. Anglosaxarna ville därför få ner rysk oljeproduktion och enorma prishöjningar resulterade sen revolutionärerna slagit till.
    Frimurarna som i hög grad var samstämda med och arbetade för den anglosaxiska finansoligarkin fattade beslutet om att störta Tsaren och stödja kommunismen. Frimurarna står för en ny sekulär ordning (som många jag tror felaktigt kallar ny världsordning) och valspråket för frimurare av nivå 33 är ständig revolution. Frimurare på den nivån var flera inflytelserika britter bla Alfred Milner, den tongivande inom round table gruppen som var Englands verkliga elit bakom kulisserna.


    Nikolay Starikov's 1917 beskriver många detaljer som avslöjar de utifrån styrda revolutionerna och sätter i samband med strategiskt betydelsefulla moment. Tex före WWI när strejker och huliganism iscensattes troligen enbart för att Tysklands observatörer skulle ge lugnande besked hem om att Ryssland inte skulle gå i krig mot Tyskland.
    Ögonvittnen berättar att någon gav dem trerubelsedlar och instruerade dem att starta strejker och slå sönder spårvagnar. Vi gjorde det men vi hade ingen aning om varför berättade en rysk författarinna. Så fort kriget sen började upphörde oroligheterna.
    Detta visar att det knappast var tyskarna som låg bakom.


    Och tex februari 1917 med abdikationen.
    Det kompletteras väl med firstworldwarhiddenhistory.wordpress.com där man ser agerandet från andra sidan. Britternas avsiktligt misslyckade Gallipoli-äventyr för att inte hjälpa Ryssland med att ta Konstantinopel, vilket var enda motivet för varför Ryssland gick med på att delta. Abdikationen var sista chansen att stoppa ryssarna från att ge sig på utfarten till Svarta havet. Vid detta skede av kriget var både Tyskar och allierade mycket hårdare åtgångna än ryssarna som bara hade en tredjedel så stor värnpliktsförskrivning.
    Endast de mäktiga frimurarnätverkens sammansvärjning mot Ryssland förklarar skeendena.
    Oleg Platonov har studerat frimurarnas arkiv beslagtagna av röda armen 1945 som först beslagtogs av tyskarna i Frankrike.
    Platonov tillhör dem som förnekar förintelsen men det har inget samband med arkivforskningen. Och många av dem som kallas förintelseförnekare vänder sig inte a priori mot att utrotningen skedde utan mot de detaljuppgifter om gasning med cyklon b som är den officiella versionen. Den versionen har allvarliga brister och det har sannolikt gått till på annat vis. Det finns skäl misstänka att anglosaxarna har intresse av att sprida falska uppgifter som mobiliserar motkrafter och tar bort uppmärksamhet från anglosaxarnas samarbete och tom dominans över fascisterna. De enorma underjordiska försvarsanläggningar i flera länder i festung europa, krävde ett stort antal slavarbetare och kan förklara ett stort antal döda och var deras kroppar tog vägen. Det ger motiv till anglosaxarna att vilja dölja hur det gick till eftersom det handlar om gemensamt ägda företag mellan de allierade och nazityskland.

    SvaraRadera
  3. Peter Grafström avslutar med:


    Vidare
    De vänsterfolk som försvarar Trotsky bör inte slippa undan hans totala beroende av kapitalisterna och hans förakt för vanliga ryssar.
    Trotsky understödde från exilen omstörtande verksamhet vilket var ett av skälen till utrensningar som västhistoriker inte låtsas om.

    SvaraRadera
  4. Ditt påpekande om "liberalismen som samexisterat utomordentligt väl med slaveriet i kolonierna." kan kanske förtjäna en kort kommentar. I sin bok "Hybris" av Noam Chomsky skriver han om John Stuart Mills klassiska essä om humanitär intervention, där Mill "uppmanar Storbritannien att handla djärvt - specifikt att erövra mer av Indien, även om det betydde att man ´råkade i vanrykte´ på kontinenten." Hur många svenska akademiker har inte drömt ljusa och ljuva drömmar om denne Mill? - med tanke på hur många lovord som brukar spridas om honom från våra högskolor och universitet. John Stuart Mill brukar ju ofta framhållas som en liberalismens stora ideologer.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.