FiB

20 oktober 2015

Fel slutsatser av Kunduz

Afghanistan riskerar att bli en kvarnsten runt den svenska regeringens hals, skrev
f d försvarsminister Thage G Peterson i Aftonbladet 16/10.

Just nu finns en tendens i hela västvärlden att vilja förlänga den militära insatsen i Afghanistan, efter händelserna i Kunduz.


Logiskt borde slutsatserna bli de motsatta.





Så här skrev f d försvarsminister Thage G Peterson i Aftonbladet 16/10.


"Den svenska flaggan
halades på basen Northern lights i Mazar-e-Sharif i Afghanistan i maj 2014 för att markera att Afghanistankriget var över för Sveriges del. I slutet av månaden skulle alla svenska soldater ha tagits hem. Försvarsministern deltog i avslutningsceremonin för att visa att nu var det allvar. Men flagghalandet och återtåget var bara en skrivbordsprodukt.
En ny blågul flagga hissades nämligen för att markera att Sverige stannade kvar i Afghanistan med en så kallad omstruktureringsstyrka på 30-50 svenska soldater och officerare.
Ännu en gång fördes det svenska folket bakom ljuset. Ännu en gång grusades förhoppningen om att det svenska kriget i Afghanistan var slut.

När beslutet om fortsatt svensk närvaro i Afghanistan togs i december 2014 försäkrade regeringen att det gällde en icke-stridande militär styrka. Men den kvarvarande svenska militära styrkan ingår i den nya Nato-ledda styrkan, Resolute Support Mission, RSM.
Denna militära stridande styrka är en integrerad del i den afghanska armén och deltar således aktivt i det pågående kriget. Dödandet fortsätter. Av uppgifter i afghanska och internationella medier framgår att det gäller både flyganfall och markstrider i olika delar av Afghanistan.[...]

Men det stannar inte där för Sveriges del. Den 4 september i år rapporterade New York Times att Tyskland och Sverige varit med om att besluta om drönarattacker i Afghanistan, utomrättsligt dödande, så kallade targeted killings.

Det innebär att utvalda människor dödas, utan rättegång och dom. Nattliga räder genomförs i afghanska hem för att tillfångata eller döda personer.

Detta är en extremt häpnadsväckande uppgift. New York Times källor är anonyma tjänstemän, som beskriver hur besluten fattas i Natos högkvarter i Kabul, känt som Combined joint operations.

Om tidningens uppgifter är korrekta innebär de att Sverige är med att planera och besluta om drönarattacker. Försvaret har bekräftat att den svenske officeren sitter tillsammans med amerikanarna då besluten tas men deltar inte i besluten. Det är knappast trovärdigt.

Tidningens uppgifter har inte bemötts. Någon klar svensk dementi har inte kommit. Alla rapporter om krigsincidenter är hemligstämplade. En kommentar från pressekreteraren vid Försvarsmakten innebär inget klart förnekande, snarare tvärtom. Till Dagens Eko samma dag som uppgifterna lämnades i New York Times säger pressekreteraren: "Vi har personal som sitter i den här ledningscentralen men vi deltar inte i beslutsfattandet i den här typen av frågor." På frågan om personalen sitter med när besluten tas i ledningscentralen svarar pressekreteraren: "Det kan jag inte svara på exakt. Vi har en samverkansofficer. Den individen har sin arbetsplats i ledningscentralen."

Försvarets "dementi" är inte övertygande. Sitter de svenska officerarna med i det rum där besluten om capture-or-kill fattas så är det sannolikt att även de på något sätt är med i avgörandena.

Natten till lördagen den 3 oktober, bombades sjukhuset i Kunduz i norra Afghanistan av den Nato-ledda styrkan. Dödsoffren var tolv personer ur personalen och tio patienter, varav tre barn. 37 personer, varav 19 ur personalen skadades. Sjukhuset, som drevs av organisationen Läkare utan gränser, hade underrättat Nato om sin placering. USA:s president Obama har framfört en ursäkt för det avskyvärda och grova brottet.

Jag bär på en gnagande oro att Sverige på något sätt har deltagit i förberedelserna av bombningen av läkarnas sjukhus i Kunduz. Min oro grundas på uppgifterna om Sveriges plats i ledningscentralen i Kabul. Regeringens nyligen tillsatta granskningskommission, den så kallade Utredningen, måste göra en noggrann genomgång. Jag ser det som en moralisk fråga för vårt land att få fram sanningen. Uppgifterna i New York Times får absolut inte nonchaleras.

Attacken mot sjukhuset i Kunduz är inte första gången amerikanska drönare dödar utan urskiljning.
 Exakt hur lagvidriga och okontrollerade avrättningarna är, visade sig i torsdags när journalisten Glenn Greenwald publicerade en samling dokument från en amerikansk visselblåsare på sajten The Intercept. Dokumenten avslöjar att under en femmånadersperiod var endast 10 procent av offren för drönaravrättningar de verkliga måltavlorna.

90 procent var andra personer. Men hittills har de maskerats som "fiender" i den amerikanska statistiken.

Avslöjandet visar också att det inte bara är talibaner och al-Qaida som avrättas med drönare utan även medlemmar i lokala, afghanska milisgrupper.[...]

I torsdags kom beskedet att president Obama bryter sitt tidigare löfte om tillbakadragande. USA kommer att behålla trupper i Afghanistan bortom hans mandatperiod. USA kommer att göra allt för att pressa de allierade, däribland Sverige, till att vara med.

Det gäller då för den svenska regeringen att stå emot och snabbt avsluta det svenska deltagandet. Redan i höst bör regeringen lägga fram ett förslag till riksdagen om detta. Om inte så sker, kommer kvarnstenen kring regeringens hals att bli allt tyngre", slutar Thage G Peterson.

red



1 kommentar :

  1. Militären i världen har under 15 års tid haft i stort sett helt fria händer att åtgärda världsproblemen. Facit efter 15 år av militära lösningar visar med all önskvärd tydlighet att de har misslyckats lösa varenda problem de föresatt sig att lösa.

    Bara en idiot fortsätter att finansiera en så dyr och kontraproduktiv verksamhet.

    Militär är en singulär storhet i världen. För all annan verksamhet så skall man för att få finnsiering presentera en budget, en plan, steg för steg, så detaljerat som möjligt som tar en fram till det förutsatta målet. Man måste ha återkoppling mellan aktiviteter och utfall, ett antal milstolpar med noga stipulerade måluppfyllelser skall ställas upp. Det är kravet om du skall äska ett par miljoner för att lösa ett samhällsproblem, skapa ett företag eller driva ett forskningsprojekt.

    Om militär verksamhet hölls till ett minimum av de krav som vi ställer på ALL annan verksamhet, så skulle den aldrig få finansiering.

    /Martin Kullberg

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.