FiB

26 maj 2016

"Sista steget" före Nato-medlemskap

Nato övar med USA-pansar  i Narva, 50 meter från Rysslands gräns.
Icke-provocerande och  professionellt, enligt Peter Hultqvist.


















Det finns anledning att studera gårdagens debatt om värdlandsavtalet om Nato noga.
 
Det här är min preliminära sammanfattning av vad som framkom:

1. Avtalet var fruktansvärt illa förberett.

Det togs aldrig upp i Utrikesnämnden. En svensk översättning gick ut först tio månader efter Alliansregeringens undertecknande.  Remissrundan var oerhört begränsad. fredsorganisationer uteslöts, liksom naturvårdsverket, kemikalieinspektionen mm  trots att Nato använder stridsmedel som är förbjudna i svensk lagstiftning.

Enligt Stig Henriksson har lagrådet inte prövat själva värdlandsavtalet utan endast de fyra följdlagar som ska ändras, trafikskadelagen etc.

2. Regeringspartierna vill ge sken av att det handlar om främst militär övningsverksamhet.

Det är ju självklart inte övningarna som är den springande punkten utan möjligheten att Nato baserar sina trupper här i krig och uttryckligen enligt paragraf 2 i avtalet ska kunna använda Sverige som bas för anfall på tredje land, anfall som vi förutsätts understödja och delta i.

Det är alltså ett avtal som handlar om krig.

De ändringar som  görs i fyra lagar till följd av det nya avtalet är närmast löjeväckande: I dag heter det i vår trafikskadelag att "regeringen kan föreskriva undantag från trafikförsäkringsplikt beträffande motordrivet fordon som tillhör viss främmande stat". Med värdlandsavtalets lagändringar kommer det att heta : "eller som tillhör ett Natohögkvarter som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige".

Det är ganska uppenbart att sådana helt överflödiga lagändringar syftar till att dölja avtalets egentliga innebörd som är att dumpa den svenska militära alliansfriheten.
 
3. En viktig grund för avtalet är en massiv skrämselpropaganda om Ryssland.

Kerstin Lundgren (c) och Peter Hultqvist (s) excellerade i dubiösa och ofta rent lögnaktiga påståenden.

Enligt Lundgren har Ryssland "ockuperat" 20 % av Georgiens yta och drivit 300 000 medborgare på flykten. När Stig Henriksson påtalade att det var Georgien som gick till anfall 2008 kunde hon inte bemöta detta.

Montenegro "driver starkt på!" för att få bli Nato-medlem, sa Lundgren också. Landets egen regering medger att det saknas absolut majoritet för en Nato-anslutning, men Nato har ändå inbjudit landet bli medlem i strid mot högtidstalens försäkringar om att respektera folkopinionen ).

Hon hånade folkomröstningen på Krim, trots att dess resultat bekräftats av oberoende västliga opinionsmätare.

Allan Widman hänvisade till "många forskare" som menar att "Ryssland nu förbereder sig för krig". En brittisk general har till och med angett april 2017 som trolig tidpunkt för det ryska anfallet. Och USA:s nya Nato ÖB i Europa säger att vi ska vara beredda på ryskt anfall "i kväll".

Stig Henriksson påpekade stillsamt att även Sverige förbereder sig för krig.

Jojo, svarade Widman, men "här står vapnen under demokratisk kontroll". Det är väl just svensk demokratisk kontroll som går förlorad om Sverige låter Pentagon ta över?

Problemet med Peter Hultqvists långa lista över militära incidenter som sägs visa Rysslands "oprofessionella och provocerande" handlande är att den har varit i Nato-säck innan
den kom i påse. Han följer direktiven från Nato:s propagandacentraler, även om de är mer nyanserad och avfärdar många s k incidenter som "routine" [jämför bl.a. här].

Det säger sig självt att parlamentariska beslut borde grunda sig på objektiva och balanserade källor. Genom sin slafsiga argumentation minskar Hultqvists Sveriges trovärdighet och därmed möjligheter att agera mot eventuellt framtida verkliga kränkningar.

4. En annan förberedelse för Nato-medlemskap var alliansens nedrustningspolitik.

Som bl.a. Björn Söder påpekade minskade försvarsanslagen under Alliansen från 1,5 procent av BNP till 1,2 procent. Dåvarande statsministern Reinfeldt kallade försvaret "ett särintresse".

När det så visade sig att spänningarna i Europa steg igen var allt uppdukat för att kräva Nato-anslutning, vilket Alliansen enades om 2015.

SD:s debattörer kallade med rätta Alliansens försvarspolitiker för "säkerhetsrisker".

5. Avtalet är ett planerat steg närmare Nato-medlemskap.

SD och V hävdar båda att värdlandsavtalet är ett steg närmare Nato-medlemskap. Detta förnekas ivrigt av S och MP-ledningen.

Officiellt förnekar även Alliansen detta: "Värdlandsavtalet ersätter på inget sätt och är inte ens ett första steg mot medlemskap."

Men det intressant att en del Allianspolitiker inte sticker under stol med att detta faktiskt är avsikten. Dom bör ju veta, eftersom de regerade när avtalet undertecknades på regeringsnivå.

"Är det verkligen Socialdemokraternas bestämda uppfattning", frågade Allan Widman (L) retoriskt, "och är det väl analyserat, att man kan förena den typen av förberedelser (att förbereda för militär hjälp från Nato) med att samtidigt hävda en absolut militär alliansfrihet? "

Han fortsatte:

"... och det har jag sagt flera gånger i debatten i dag - att värdlandsavtal kan vara första steget till ett Natomedlemskap. Jag försökte i mitt anförande peka på hur otroligt många steg vi har tagit på vägen. Det är inte alls det första steget, men möjligen det sista steget".

Den enmansutredning som regeringen tillsatt under Krister Bringeus ska ha den militära alliansfriheten till grund men han "tittar dock (sic!) på möjligheten ... av att utveckla alla våra samarbeten", meddelade Hultqvist ominöst.

6. Den tunna blå linjen heter "inbjudan". Vad är den värd?

I alla debatter retirerar avtalets anhängare förr eller senare till påståendet att avtalet i varje steg förutsätter en svensk inbjudan för att Nato ska kunna agera. Men vad är en "inbjudan" rent folkrättsligt? Och finns det någon anledning att tro att dagens servila makthavare i något läge skulle vägra den inbjudan som Nato begär?

Man kan ju se på praxis vad Sveriges regering kallat "inbjudan" att skicka trupp. När Sverige skickade trupp till Afghanistan 2002 hette det att det skedde "på inbjudan" av den afghanska regeringen. Det var en ren lögn, som regeringen tvingades erkänna efter nio år.

Man ska inte heller glömma att Sovjets invasion av Afghanistan 1979 faktiskt skedde "på inbjudan" av Kabul. I enlighet med ett tidigare ingånget värdlandsavtal.

När Sverige skickade trupp till irakiska Kurdistan hette det att det var på inbjudan av Iraks regering. Regeringen behövde dock aldrig se den inbjudan, som arkiverades på ambassaden i Bagdad.

När Sverige erbjöd sig att skicka militärt bidrag till Frankrikes kamp mot IS/Daesh i Syrien/Irak kom istället en inbjudan att sända svenskt militärflyg till Mali, vilket regeringen accepterade.

7. Avtalet är djupt odemokratiskt.

Enligt svensk grundlag måste riksdagen besluta när svensk militär ska skicka utomlands. Men när Sverige ska släppa in utländsk militär behövs enligt avtalet inte längre riksdagsbeslut.

En borgerlig minoritetsregering bestående av Nato-anhängare kan överlåta hela Sverige norr om Dalälven till "baseringsområde" åt Nato eller uppdra åt ÖB att avtala om liknande Nato-basering.

Enligt en Sifo-mätning, kort före omröstningen, ansåg 57 procent av svenskarna att avtalet inte ska godkännas, 27 procent var för.

"Hela processen lider av ett monumentalt demokratiskt underskott", sa Annika Lillmets (MP), modig frondör. "Hur ser till exempel vårt urfolk samerna och människor som bor kring Vättern och i Göteborgs södra skärgård på att det blir ännu lättare att genomföra krigsövningar i deras hemtrakter, där det redan bedrivs omfattande militär övningsverksamhet med stor påverkan på miljö och möjligheter att bedriva till exempel rennäring? Det vet vi inte, för de har inte fått frågan."

8. S och Mp sviker grovt de egna medlemmarna och väljarna.

Tre tunga socialdemokratiska partidistrikt har sagt nej till värdlandsavtalet (Inte Skåne, påstod Åsa Lindenstam), Tro och solidaritet (f d Broderskapsrörelsen) och en rad s-organisationer och veteranpolitiker går emot värdlandsavtalet.

Enligt Sifo är 70 procent av S- och MP-väljarna emot värdlandsavtalet.

Det hedrar Jabar Amin, Annika Lillmets, Valter Mutt och Carl Schlyter att de gick emot partiledningens direktiv att stödja Nato-avtalet.

28 augusti 2014 skrev Åsa Romson att hon var bekymrad över värdlandsavtalet,. Var det den egentliga anledningen till att hon fick gå?


9. Avtalet innebär fortsatt dåliga relationer med Ryssland.

KD:s försvarspolitiske talesman Mikael Oscarsson hade besökt Sveriges Moskvambassad och konstaterade att de hade mycket lite att göra. Kontakterna på ministernivå är praktiskt taget frysta.

Många kommuner har i den allmänna hysterin fryst sina vänortsavtal med ryska städer.

Sverige saknar till skillnad från Finland helt ambitioner att bygga goda relationer både med USA och med med Ryssland. Roger Richtoff (SD) citerade den finske presidenten Sauli Niinistö som sagt följande:

"Finlands säkerhet vilar på fyra pelare: den egna försvarsförmågan, samarbete med Sverige och med USA samt ett gott samarbete med Ryssland. Utifrån dessa kriterier ska kommande inbjudningar till militärövningar prövas."

Om Sverige gjort ett liknande uttalande skulle skadeverkningarna av värdlandsavtalet ha kunnat minskas. Men det vill inte Sverige. Varför?

10. Det saknas fullständigt garantier mot att kärnvapen förs in i landet.

Nato hemlighåller av princip om och när dess styrkor medför kärnvapen. I fem länder håller Nato kärnvapen i kraft av en helt egen tolkning av NPT-avtalet, som kategoriskt förbjuder utplacering av kärnvapen utanför de erkända kärnvapenmakternas territorium,

Sverige saknar varje inspektionsrätt som skulle kunna åberopas. Vi saknar sådana lagar som finns i bl.a. Finland och Nya Zeeland som förbjuder införsel av kärnvapen.

Den lag som Peter Hultqvist missvisande hänvisat till, 1983:4, gäller civilt kärnmaterial och inte kärnvapen.

Kort sagt, olyckan är ett faktum, och opinionen mot Nato måste nu ställa in sig på en lång och hårdnande kamp mot Pentagons ansträngningar att ta militär kontroll över Sverige utöver det politiska inflytande som USA och dess förlängda arm i Bryssel utövar.

Det är en kamp som måste eftersträva att dra undan så mycket som möjligt av det politiska underlaget för Nato-politikerna. S-ledningen har redan valt sida, där finns inget att hoppas på. Det enda som skulle kunna bita är öppet uppror i (s) och (mp), att i alla sammanhang välja bort de politiker som är medansvariga för det som nu har hänt.

Det måste föras över hela landet, i varje trakt där Nato tänker sätta ned sina blodbesudlade kängor. Alla anständiga försvarsanställda ska uppmuntras säga sin mening, alla strävanden i riktning mot ett ett självständigt, alliansfritt  svenskt folkförsvar måste understödjas.

Nej till Nato-rörelsen får inte ta semester. Den måste fördjupa analyserna och stärka sin kunskapsmässiga ledning. Svenska folket är klokt och uppskattar goda sakargument. Det gäller även alla de borgerliga väljare som stöder alliansfriheten som nu blivit hemlösa.

Så ser jag på det.

Stefan Lindgren




6 kommentarer :

  1. Det är sannerligen tragiskt när de mest högljudda ropen mot avtalet och de mest kritiska rösterna kommer från SD. Var är Sverige på väg? Om det är på väg (och mycket talar för det)åt Häcklefjäll så är jag glad över att vara halvryss och gift med en ryska med ryskt medborgarskap för då vet jag vart flyttlasset går.

    SvaraRadera
  2. Ny hamn, nya möjlighet att implementera Värdlandsavtalet i praktiken. Funkar det för kryssningsfartyg funkar det nog för Nato också...

    http://dagensinfrastruktur.se/byggstart-for-visbys-nya-kryssningskaj/

    SvaraRadera
  3. Min tilltro till den svenska demokratin har aldrig varit lägre än vad den är i dag.
    Jag gick igenom den parlamentariska listan för röstningen om detta vurmade för Nato. Jag fann en bedrövlig läsning. I några få fall hade MP-ledamöter röstat nej. SD överaskade. Tidigare har man sagt att man skall rösta nej men resultatet visar ett rungande ja. För övrigt fanns det några fredstänkande från S-M som röstat nej. Resultatet från det svenska parlamentet är alltså ett överväldigande och tydligt ja till Nato. Detta trots att alla opinionsundersökningar visar att majoriteten av det svenska folkets inställning till Nato är negativ.
    Lägg datumet 25:e maj 2016 på minnet. Det är en begravningsdag då den 200-åriga svenska neutraliteten, allianfrihet och våra små men betydelsefulla röster i FN begravdes i ett demokratiskt haveri.
    Jag gråter.

    SvaraRadera
  4. Det har tagit flera år för politikerna att äntligen införa lagstadgade amorteringskrav som borde varit på plats för minst 25 år sedan. Men ett värdlandsavtal med NATO röstas igenom på rekordtid.

    SvaraRadera
  5. Den amerikanske bloggaren "The Saker" avlade militärstrategisk examen på 80-talet i USA. Då gällde följande grundprincip för den amerikanska militärmakten: "Tro inte att vi under några som helst omständigheter offrar Chicago för att rädda München." Dvs. dåvarande Sovjetryssland skulle inte provoceras till en sådan punkt att de skulle vedergälla mot USA självt. Konflikten skulle hållas på en sådan nivå att eventuella krigshandlingar skedde på annat håll i världen.
    Visst är det en märklig sakernas vändning som skett att den politiska dissidentgrupp som George H.W. Bush refererade till som "the crazies in the basement", dårarna i källaren, har blivit den politiska kraft som sätter agendan i dagens amerikanska utrikespolitik. De nykonservativa inte endast dominerar den republikanska politiken utan samma tänkande omfattas av demokraterna. Och den som har lyssnat till Stefan Löfvens och Margot Wallströms kommentarer gällande kriserna och kriget i Syrien och Ukraina kan undra över om de delar talskrivare med den genomhätske John McCain.
    Första världskriget skulle för krigsivrarna bli det sista kriget, kriget som gjorde alla framtida krig överflödiga. För dagens genomideologiserade konfrontationspolitik finns inte längre de modererande spärrar som satte gränser för eskalation. Med en superexceptionalist som Hillary Clinton i Vita Huset kan Natoförespråkarna ta långa kliv mot det som Woodrow Wilson siade om, "The War to end all Wars", fast i en helt annan och apokalyptisk mening.

    SvaraRadera
  6. Hur många civil dör årligen i Irak, Afghanistan, Syrien, Libyen eller på Medelhavet som en direkt följd av beslut i USA/Nato? 40.000 civila eller mer?

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.