FiB

8 juni 2016

Krim är en halvö i Svarta havet

Befolkningen på Krim tvingade 2006 Nato att avbryta en flottövning
på Krim. Redan då ville folket återförening med Ryssland, men
den folkvalde ledaren avsattes av Kiev.




















Anders Romelsjö på Jinge.se har gjort en viktig anmälan till Granskningsnämnden för radio och TV.

Han visar där hur SVT efter sin tre månader långa "fackgranskning" av dokumentären "Ukraine - The Masks of the revolution" av Paul Moreira valde att göra en monumental historieförfalskning.



Förfalskningen

Den svenska berättarrösten beskriver följande: "Krim är en halvö i södra Ukraina. Majoriteten av befolkningen är ryssar. Efter revolutionen i Ukraina invaderades Krim av ryska styrkor."

Originalet

Den engelska textningen, baserad på den franska berättarrösten, säger följande:

"The Crimea is a peninsula located south of  Ukraine, inhabited mainly by Russians. After the Ukranian revolution, the Crimean population massively voted in a referendum in favor of joining Russia. Crimea is now a Russian territory." (Krim är en halvö söder om Ukraina. Majoriteten av befolkningen är ryssar. Efter den ukrainska revolutionen röstade befolkningen på Krim massivt i en folkomröstning för anslutning till Ryssland).

Min kommentar


Krim har aldrig varit en "halvö i" Ukraina, utan alltid en halvö i Svarta havet. Dess etniska karaktär har sedan 1700-talet varit i huvudsak rysk. Statstillhörigheten har under en kort period 1991-2014 varit Ukraina, inom vilket den utgjorde en autonom republik.

Talet om att ryska soldater invaderade Krim är struntprat. Vid tiden för folkomröstningen fanns det färre ryska soldater än Ryssland hade rätt att ha där enligt flottavtalet med Ukraina.

Självständigheten från Ukraina utropades i enlighet med FN-stadgans paragraf 1.2 och efter en mönstergill folkomröstning.

Nato-blocket hade just framtvingat Kosovos självständighet genom ett blodigt bombkrig - och utan folkröstning, så vilken rätt att tala har Nato-epigonerna, inklusive Peter Hultqvist?

Nato:s irrationella raseri över Krimfrågans plötsliga vändning speglar bara hur långt de hade kommit i sina planer att förvandla denna pärla till en Nato-bas, för att därmed slutgiltigt kunna slippa de begränsningar av Nato-flottornas närvaro som Montreauxavtalet från 1936 innebär.

Åtminstone ett sjukhus i Krims huvudstad Simferopol och en skola i Sevastopol hade nyligen mutats in av USA / NATO. Sjukhuset skulle göras till en bas för gästande USA-trupper efter en omfattande renovering. En av gymnasieskolorna i Sevastopol var på väg att säljas till USA för att användas som skola för spioner, med inriktning på Ryssland. Den berömda, unika sovjetiska underjordiska ubåtsbasen i Balaklava, som nu är museum över det kalla kriget, besöktes under de senaste åren före Krims återförening med Ryssland av minst 25 delegationer från Pentagon, USA-flottan, Nato och andra västmyndigheter. Kiev gav dem tillgång till superhemliga ryska / sovjetiska sektorer av basen, som skulle vara skyddade. Där kunde de med stort intresse studera hemlig dokumentation och teknik.

Örlogsfartyg tillhörande USA- och andra Nato-länder hade gått in till Krim i flera år. Befolkningen hälsade dem med ständiga protester, som förhindrade några av de planerade gemensamma militära övningar mellan Nato och Kiev. Ibland var Natos fartyg tvungna att lämna på grund av befolkningens motstånd. USA / NATO-fartyg i Sevastopols hamn försökte många gånger "parkera" rakt framför de ryska fartyg som fanns stationerade där.

Endast efter valet av Viktor Janukovitj till president i Ukraina 2010 lyckades det Moskva att få till stånd en förlängning av hyresavtalet om Sevastopol till 2042.

Efter den tidpunkten skulle ryska flottan i bästa fall kunna hälsa på Nato i Sevastopol. Och långt innan dess skulle den satts mer eller mindre i husarrest, innestängd i Sevastopol och omringad av Nato-installationer.

"Men det är väl bättre att Nato:s killar hälsar på oss på Krim, än att vi hälsar på dom", sade Putin lakoniskt 2014 efter att han som den ryska diplomatin bjuder försäkrat att Nato är Rysslands "partner" och att han inte tvivlar på att "Nato:s killar är reko killar" (18 mars 2014).

Nej, att Krim äntligen fördes in i hemmahamn är en historisk rättvisa och ingen ska inbilla sig att någon annan rysk president hade kunnat handla annorlunda. Fråga Gorbatjov! När han nyligen påpekade just detta krävde hel- och halvfascisterna i Kiev att hela västvärlden skulle svartlista honom. Vilket den 85-årige Gorbie besvarade med ett hedersamt flabb.

Ju förr västliga fanatiker lägger ner projektet att "befria Krim" från Ryssland desto bättre för oss alla.
Människor som vill o-rita gränser från 1700-talet ska man se upp med.

Stefan Lindgren


http://jinge.se/mediekritik/anmalan-till-granskningsnamnden-om-ukraina-filmen.htm

2 kommentarer :

  1. Krimborna signalerade faktiskt omedelbart efter Sovjetunionens delning att de ville tillhöra Ryssland och inte Ukraina, men ingen lyssnade. Moskva, därför att de var maktlösa eller bara på fyllan, västmakterna, därför att det inte hade varit till deras fördel att beakta folkviljan.
    Som Stefan Lindgren säger i det föregående kan det bottenlösa ursinnet hos västmakterna bara bero på att långtgångna planer på att jaga bort ryska flottan från Krim nu gick i stöpet. Och därtill kommer den osannolikt framgångsrika manövern från Moskvas sida att USA och Kiev utmanövrerades utan att praktiskt taget en enda människa kom till skada, trots att tjugotusen ukrainska militärer var förlagda till Krim, förutom den stora ryska kontingenten på flottbasen. Ryssarna lyckades övertyga de ukrainska enheterna att förhålla sig lugna, de kunde resa hem till Ukraina, de kunde även gå över till den ryska sidan, vilket ett stort antal faktiskt gjorde. Amerikanska flottenheter stävade i full fart riktning Krim, ovetandes om vad som höll på att ske. När den amerikanska flottans skepp "Donald Cook" kom ångande markerades fartyget av ryska försvarsenheter med skarpa missiler på ett sätt som kunde registreras på "Donald Cook". Först då fattade amerikanerna att den röda linjen hade överträtts och de gjorde 180 grader om.
    Tyska parlamentariker från "die Linke" har besökt Krim och talar om "Wiedervereinigung", återförening, en träffande liknelse med deras egen historia. Men franska folkvalda har gjort de starkaste och mest överraskande ställningstagandena hittills, det är nästan så man man tro att de tagit Charles de Gaulle till heders igen, då rörelsen leds av Thierry Mariani, partikollega till förre presidenten Sarkozy. Dags att slopa sanktionerna och inse att Krim inte annekterades av Moskva utan återgick till Ryssland på krimbornas vädjan.

    SvaraRadera
  2. Tack för bra analyser, Stefan och Jan.

    Jag vet inte om jag kan bidra med något här, men gör ett försök.

    Jag tror inte att Krimfrågan ska ses isolerad från det händelseförlopp vi såg åren för Krims återförening med Ryssland.

    Under flera år drev flera olika kampanjer mot Ryssland: Georgien-kriget, Magnitskij act, Pussy riot-domen, hbtq-kampanjen inför OS. Många deltog i kampanjen för att sänka Ryssland och Putin. Inga försök lyckades särskilt väl då det inte fanns mycket att gå på. Sedan kom Snowden in i bilden, frihetskämpe som fick fristad i Ryssland. Vilken förödmjukelse för frihetens välsignade land, USA. Det var svårsmält och kampen trappades upp. Ukraina, som visat sig intresserade av att närma sig EU, skulle inlämmas i den västerländska sfären. Att sedan majdan kulminerade när Ryssland var fullt upptagna med OS är nog ingen slump. När sedan Krim återförenades med Ryssland dröjde det väl ett tag innan man riktigt förstått vad som hänt, men när man väl gjort det blev Krim det viktigaste argumentet mot Ryssland och Putin. Säkert hade man planer för Krim, men framför allt har man planer för hela Ryssland.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.