FiB

10 november 2016

Valkampanjen fortsätter

En hotfull mur, 93 mil lång. Redan klar!















Stora media fortsätter den demokratiska valkampanjen mot Donald Trump med oförminskad styrka, trots att valet är avgjort.

Man målar med bred pensel upp vad "världens farligaste man" (DN) ska ställa till med.  Värst av allt vore om han började tala med Putin och genomföra sina vallöften att krossa IS på sex månader - tillsammans med Ryssland. I så fall hotas vi alla av - FRED!


Nu heter det att Trump vill störta världen i olycka genom att riva upp alla klimatavtal och handelsavtal. (Det senare var ju Hillary Clinton också inne på).

Han vill kasta ut 11 miljoner illegala invandrare, som om inte Obama deporterat 2 miljoner under sin tid vid makten. Trump vill bygga en jättemur mot Mexiko - en mur som redan byggts 93 mil lång av tidigare presidenter.

Han vill kasta Nato:s små medlemmar i gapet på den onde ryssen och genom att erkänna Krim som ryskt ger han Ryssland fria händer att börja rita om Europas karta.

I den stilen fortsätter det. I alla tidningar. På alla kanaler.

Fnoskigheten består i att man totalt dömer ut en "president" som inte ens tillträtt.  Vi såg ju hur snett det gick när Obama fick ett fredspris för fredsinsatser som han aldrig gjorde. En president bör dömas på sina gärningar.

Men EU-kommissionen förlorade minsann ingen tid att läxa upp Trump. Han ska inkallas till samtal i Bryssel, där man är rädd att karln menar vad han säger vilket bryter mot den gamla världens uppföranderegler.

Den politiska eliten i USA förlorade valet och står med byxorna nere för att de försökte ljuga väljarna fulla om "hotet" från Trump.

I Europa, där Brexit var den första smällen, faller nu en annan hörnsten - den korrupta s k transatlantiska gemenskapen, som i praktiken innebar att Europa skulle dansa efter Pentagons pipa.

Och så fortsätter det ända ner till Dagens Nyheters redaktionen där den USA-utbildade Wolodarskis expertkunskaper visade sig vara av noll och intet värde. Han felbedömde Trump och valet totalt. Hur länge ska han tillåtas föra sin kamp mot "fascisten" Trump, i dagens tidning "världens farligaste man"?

Scharlataner som han har redan lyckats förvrida  huvudet på en stor del av den svenska ungdomen vars nedärvda antiamerikanism nu riktar sig mot vad man tror är en tafsande rasist istället för att riktas mot USA:s pågående ödeläggelse av Mellanöstern, ständigt applåderad av samma DN.

Istället för att fortsätta valkampanjen borde kloka människor sätta sig ner och fundera på vad Trumps seger verkligen innebär.

Är det inte nån sorts "peak" för globaliseringen som vi känt den under ett kvartssekel?

Paradoxalt nog är det USA, globaliseringens drivande kraft, som först drar i nödbromsen. Måste inte också resten av världen försöka hitta en ny balans mellan internationellt och nationellt?

Måste inte vurmandet för de minoritära intressena - som USA försökt och i stort lyckats påtvinga andra länder - prioriteras ned för majoritetsbefolkningarnas intressen?

Och försöken att påtvinga de stora folkmassorna extrema och icke-hållbara livsstilar har uppenbarligen slagit tillbaka på eliten.

För Trump börjar nu det verkligt svåra, att genomföra en politik som både kan skapa tydliga förändringar och börja överbrygga den ideologiska klyfta som den politiska eliten artificiellt skapat med alla den politiska teknologins medel.

Han har omkring sig kanske 20 personer som delar hans program och är kompetenta nog att driva frågorna. I övrigt kommer han att tvingas anlita den gamla elitens positivhalare, påpekade den ryske kommunistledaren Ziuganov i rysk TV igår, där programledningen i ett anfall av övermod ville bjuda laget runt på champagne, vilket bryskt avvisades av den knivskarpa programledaren Olga Skabejeva .

Risken är att Trump blir en fånge i Vita huset, belägrad av det militärindustriella komplexet och Hillarys horder, menade Ziuganov.

Allt kommer att bero på hans omvittnade förmåga som en "doer".   På hemma plan kan det gå vägen om han snabbt får igenom åtgärder och förslag som slår broar till olika befolkningsgrupper och regioner kan det gå vägen. Slopad Obama-care och sänkta skatter kan bara skapa ett kortsiktigt lyft. Stora infrastrukturinvesteringar utlovades redan av Obama, och är idag inte mindre nödvändiga (i New York sägs det inte ah byggts en enda ny tunnel på 100 år).

Även om de inre problemen kommer att dominera kan utrikespolitisk avspänning ge Trump arbetsro hemma. Han har sagt att han ska erkänna Krim som ryskt och samarbeta med Ryssland om att slå ut IS på sex månader - båda ståndpunkterna nästan för bra för att man ska tro på det. Men som Vjatjeslav Nikonov, Molotovs sonson, påpekade i rysk TV: Trump är inte en politiker som ändrar sig stup i kvarten. Under sin valkampanj stod han fast vid sina ord även när hans egna kampanjgeneraler ville att han skulle göra en pudel.

Vi lever i en spännande tid. Ett gammalt paradigm går i graven och ett nytt håller på att växa fram. Att iaktta den svenska politiska elitens krampaktiga ovilja att inse vad som har hänt är beklämmande.

För eller senare kommer den internationella politiska elitens bankrutt att påverka även Sverige. Vore jag politiker skulle jag för den egna överlevnadens skull börja med att inventera de frågor där den politiska eliten i stort sett håller ihop mot folket, frågor som kan brisera inför nästa val.


Stefan Lindgren

4 kommentarer :

  1. Det förefaller som om vänstern i sin moraliska förträfflighet har mycket större svårighet att inse att den ekonomiska politiken behöver läggas om än delar av den nya högern som demoniseras som extremister. Det finns på youtube ett femtonminuters sammandrag av Nigel Farages skarpa avhyvlingar av EU-kommissionens europolitik, där den viktigaste omsorgen gällde de tyska bankernas ägare. Farage säger i sin kritik praktiskt taget samma saker som flera kända ekonomer, bl.a. Joseph Stiglitz, som ingen skulle våga betrakta som extrem.
    Alla hånade Farage ända tills Brexit blev till. Därefter sågs han besöka Donald Trumps valmöten och nu har garvet förbytts i surmulet trots. Hur kunde det gå så galet?
    Intervjuer med Marie LePen och Frauke Petry har bekräftat samma sak: De säger mycket vettigare saker än de utstuderat liberala brittiska toppjournalisterna som satts att grilla dem. BBC -journalistikens liberalism skramlar som tomma tunnor.
    I USA har däremot Bernie Sanders faktiskt vaknat till. Han har sagt sig vara villig att samarbeta med den nye presidenten om han avser att förbättra de lågavlönades situation.
    Även interventions- och konfrontationspolitiken som förenat USA och Europa har utdömts av flera inom nyhögern, klarast av Marie LePen som framstår som gaullist som vill se ett självständigt Frankrike i gott samarbete med Ryssland. Rollerna är i stor utsträckning helt ombytta. Socialisterna struttar omkring på europeiska forum, hötter med sina små nävar och tar sig rätten att inleda det ena oprovocerade angreppskriget efter det andra, allt i den mest självrättfärdiga överlägsenhetens tecken.

    SvaraRadera
  2. Jan Björklund (L) en av våra värsta NATO-KRAMARE, sade tidigt på morgonen den 9 november, när valresultatet var i princip klart: och hur blir det nu med NATO?

    SvaraRadera
  3. Har räknat lite på det och i Europeiska Nato länder bor det ca 250 miljoner människor är det ca 180 milj i Ryssland borde inte de länder i Nato som är i eu klara sig mot ett mindre land med mindre ekonomi...

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.