FiB

20 februari 2017

Utan tvivel är man inte riktigt klok


Jag läser i dagens ryska nyhetsskörd att Dmitrij Rogozin, Rysslands biträdande premiärminister, säger att Franz Walter Steinmeier, Tysklands nyblivne president, var "medskyldig till den fascistiska kuppen i Ukraina" i februari 2014.
President Putin meddelade genast en annan uppfattning.

Kan två uppfattningar vara rätt?
Genom sin pressekreterare Dmitrij Peskov lät Putin meddela att han har stort förtroende för Steinmeier och har lyckönskat honom till utnämningen.

Men har inte, som man ofta säger i Ryssland, båda versionerna ett existensberättigande?

Man kan inte komma ifrån att EU och naturligtvis i hög grad Polen, Sverige och Tyskland spelade en framträdande roll i den serie åtgärder som ledde till kuppen i Kiev.

Å andra sidan är det inte klart i vilken mån resultatet var det avsedda. Vad betydde USA:s spel bakom kulisserna (Minns Victoria Nulands "Fuck the EU!")?

Den slutliga domen över Steinmeier måste alltså anstå.

I dessa tider när  "alternativa fakta" är något som förlöjligas förtjänar det att framhållas att i den verkliga världen är fakta ofta tvetydiga, så tvetydiga att de tillåter helt olika tolkningar - varav  fler kan vara lika berättigade.

Ta en annan fråga - växthuseffekten och klimathotet.  Vi har alla lärt oss att accceptera detta som ett faktum och anpassar våra liv efter dem. Själv kör jag bara bil på etanol tillverkad på finska matrester.

Men samtidigt måste man erkänna att det i den vetenskapliga världens finns starka tvivel på hur stor del av klimatförändringarna som bereor på mänsklig inverkan och hur stor del som kan ha andra orsaker.

Läs den här skrivelsen som jag hittade på Carina Bergfeldts (SVT:s USA-korre) hemsida:

Det känns svårt att utan vidare sopa en sådan samling forskare under mattan. Har inte deras version också en rätt att existera?

Stefan Lindgren


7 kommentarer :

  1. Hej, Stefan!

    Klart att “klimatskeptikernas/förnekarnas” resonemang har “rätt att existera”. Vem har påstått annat?

    Samtidigt har andra rätt att granska deras resonemang, och det har många vetenskapsmän och -kvinnor gjort. Resultatet har blivit att en förkrossande majoritet — kring 97 procent — förkastar bl.a. de sorters argument som framförs i den artikel av Lars Cornell som du hänvisar till.

    Icke desto mindre har Cornell och likasinnade fått plats i medierna och andra forums som långt överskrider vad som rimligt kan motiveras av deras antal och vetenskapliga trovärdighet. Det stämmer alltså inte att denna “samling forskare [har sopats] under mattan”. Tvärtom, dess värre. (Men visst har de all rätt att hålla på.)

    För den som är intresserad har jag på följande webbadress lagt upp ett litet axplock av artiklar (de flesta på engelska) som ger svar på några av skeptikernas vanligaste argument: http://www.nnn.se/share/climate.doc

    För resten bör det noteras att inom vetenskapen finns det ingenting som till 100 % kan “accepteras som ett faktum”. Det finns bara olika grader av sannolikhet.

    Resultatet av den samlade klimatforskningen har varit en ständigt ökande grad av sannolikhet att en betydande och eventuellt förödande del av de klimatändringar som har iakttagits “beror på mänsklig inverkan”.

    De lärda tvistar som vanligt om detaljer, och emellanåt måste ett och annat rön justeras. Men den allmänna trenden blir allt tydligare, och med tanke på vad som står på spel vore det vansinnigt att inte beakta försiktighetsprincipen i detta sammanhang.


    SvaraRadera
  2. I ett par års tid, runt 2005, hade vi i Finland en livlig debatt i Hufvudstadsbladet kring klimatfrågan. Ett halvdussin debattörer med fysikvetenskaplig examen alternerade, speciellt minns jag professorn i fysik Folke Stenman. Samtliga fysiker, med ett undantag, var klimatskeptiker. De fick givetvis en massa mothugg av journalister och andra som i vardagslivet inte ens klarar multiplikationstabellen. År 2005 var vi redan långt inne i den alarmistiska epoken och Hufvudstadsbladet var vid den tidpunkten enda forum som publicerade skeptiska argument, finskspråkiga forum var redan stängda för debatt. Våra politiker hade fått uppenbarelsen redan kring år 2000, då någon visionär hade förklarat för dem att vattnet i Helsingfors hamn snart kommer att nå upp till tredje våningen där regeringen sitter i sina sammanträden. Nu snart tjugo år senare kan vi konstatera att havsvattnet i Helsingfors hamn ligger på den nivå det alltid legat. En liten uppvärmning har skett men orsakerna är mångfaldiga. Zacharias Topelius skrev på 1870 -talet om en februarimånad då man fritt kunde segla från fastlandet till fästningen Sveaborg, något som inte ens denna milda vinter är möjligt trots att Sverigebåtarna håller farleden ständigt öppen.
    Jag saknar doktorsexamen i fysik, något som Folke Stenman personligen inte krävde, men vars vägande argumentering fick mig att inse att det vore ett minimikrav för att delta i debatten.
    Siffran om 97 procents enighet är en redan sliten urban legend, YouTube är fyllt med fysikerutlåtanden som går helt på tvärs mot alarmisterna. En lekman kan endast begrunda indicierna och ett av dessa är alarmismen som politiskt maktmedel. Jag kan inte föreställa mig ett effektivare maktpolitiskt instrument än klimatalarmismen för att få människorna att gå i de nyliberala globalisternas ledband. Bleka i ansiktet av fasa kryper folk ihop i sina soffor och fruktar världens undergång. Som räddning kommer det ena sparprogrammet efter det andra - och så långt räcker även mina kunskaper i fysik att jag begriper att effekterna av dessa utsläppsbegränsningar handlar om promille i bästa fall, men i regel om bråkdelar av promille. Alarmister som tror på sin alarmism borde föreslå nedsläckning av industrisamhället men sätter sig i stället i sin privatjet och drar iväg till Bahamas.

    SvaraRadera
  3. Stefan,
    nu är du dessvärre ute och cyklar. Det finns oklarheter, dvs detaljer, i de jävla trista scenariona om klimatförändringar till följde av emissioner av VHG. Nu är detaljdiskussion något annat än bejakande av "contrarians". Lägg de olika argumenttyperna i olika vågskålar, så får du se vad som händer.

    Ulf Karlström

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Mitt svar till Al Burke: Cornell har omnämnts 4 gånger i rikspress, sista gången 1997. Tyder inte på nån vidare öppenhet.

    Mitt svar till Ulf Karlström: Förnekar Cornell växthuseffekten? Går inte skiljelinjen snarare vid frågan om huruvida människans inverkan är den enda/dominerande faktorn? Men jag håller med dig att enligt försiktighetsprincipen måste vi vidta alla tänkbara åtgärder för att minska utsläppen även om det finns tvivel om hur mycket det hjälper. Finns vetenskap utan tvivel? ÄR inte vetenskap tvivel?

    SvaraRadera
  6. Stefan,
    Al Burke har helt rätt. Det förvånar mig att du behandlar klimatfrågan, en ödesfråga för civilisationens fortbestånd, så lättvindigt. Vi anser ju det knappast förnuftigt att diskutera huruvida jorden är rund eller platt även om det säkert finns somliga som fortfarande anser den vara platt.
    Aktuell och relevant läsning:
    Jens Ergons "Omställningen" (recenserad i FiB/K nr 1/2017), särskilt kapitlet "När vetenskapen övergavs" och John Bellamy Fosters artikel "Trump and Climate Catastrophe" i februarinumret av Monthly Review (finns på www.monthlyreview.org)

    SvaraRadera
  7. Den här tävlingen om vem som är mest förvånad och vem som kan nämna flest böcker kan vi lägga av med... Jag skulle ändå vinna.
    Alltså 1) Vi måste vara medvetna om klimatets historiska variationer. Det finns cykler som vi inte har heltäckande förklaringar till. Bla temperaturtoppar på 100-tal e Kr och 800-900-tal. 2) Dessa variationer har säkert inte upphört och vi kan följaktligen inte vara säkra på hur mycket människan bidragit till den nuvarande uppvärmningen. Är det något kontroversiellt i detta? Borde inte vara det. Där det föreskrivs - beordras - en uppfattning, där upphör vetenskapen.
    Enligt traditionell teori ska media redovisa olika uppfattningar,men den regeln inhiberas i alltfler frågor.
    Ärligt talat har jag fått nog av domedagsprofeter med sina primitiva datamodeller som reser runt på klimatkonferenser som one-trick-donkeys.
    Ofta är fernissan väldigt tunn. Mark Lynas slog om till kärnkraftsanhängare sedan han studerat läget på Maldiverna. Tyskland stänger av kärnkraften och ersätter den med sol vind - och kolväten förstås. Jag ser inget allvar här. Handeln med utsläppsrätter är rena skämtet. I stort sett varenda etanolpump i Sverige är "ur funktion". Beslutsfattarna verkar själva inte tro på prognoserna så varför ska vi enkla medborgare ta på oss tagelskjortan? Jag efterlyser lite samhällskritik!

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.