FiB

13 oktober 2017

Fred med ryssen


Rysslands ambassadör Viktor Tatarintsev manar i Dagens Industri idag
till ett återställande av de tidigare goda förbindelserna mellan Sverige
och Ryssland.

Han hänvisar inte bara till Carl XIV Johan utan också till vad
rikskansler Axel Oxenstierna skrev tvåhundra år tidigare:

"Jag bekänner och tillstår gärna ingenting vara vår stat och
fädernesland bekvämligare, nyttigare, säkrare, ja, nödigare än fred med
Ryssen..."



Fred med ryssen i gängse mening har vi haft i drygt 200 år - vilket
torde vara rekord bland Rysslands grannstater. Det gör den pågående
russofobin bara än mer konstlad och onödig.

I huvudsak har den bitit sig fast i de militära och politiska kretsar som är direkt
knutna till Nato och i en del av massmedia. Vettiga röster från
näringslivet och den breda majoriteten har mycket svårt att göra sig
hörda.

red



---
This email has been checked for viruses by AVG.
http://www.avg.com

3 kommentarer :

  1. Sanktionerna är de första stegen i ett krig, så det kan ju diskuteras om fred fortfarande råder. Sanktionernas syfte är att försvaga motparten och skapa politisk oro och regeringskris. Sanktionerna är i detta fall en följd av kriget i Ukraina som startades med utgångspunkt från västmakternas uppmuntran, men som enligt konfrontationspolitikens logik naturligtvis var Rysslands fel.
    Detta är en typisk situation där man befinner sig på tröskeln till ett krig. Den aggressiva parten vänder upp och ned på motiven och förklarar motparten skyldig till sina egna provokationer. Ni kan gå till ledande historiker i Väst för att få det förklarat i detalj, Cohen, Sakwa, Robinson. Jodå, det finns ännu några med hedern i behåll.
    Som texten påpekar befinner vi oss i en situation där de mest vettiga kommer från näringslivet och de mest destruktiva från medierna men faktiskt också från kulturlivet. Sällan har kulturkretsar kunnat uppbådas för militarism i den utsträckning som nu är fallet. Och då gäller det inte enbart relationen till Ryssland utan även andra delar av världen såsom Mellanöstern, Kina och Iran. I sin föregivna kamp mot rasismen visar sig kulturkretsarna vara de värsta rasisterna av alla. Hyckleriet är ordningen för dagen.

    SvaraRadera
  2. Ambassadören är faktiskt bekant för oss som har haft med Sovjet att göra, han var den svensk kunnige mannen i ambassaden, dock inte mer. Hans historiska perspektiv vacklar. Han tar fart från tiden före 1814, men känner inte till att redan 1600 talet ryska diplomater behandlades som lägre sorts människor. Hör

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=407

    Det saknas att Ryssland blev källan för Erikssons framgång och Nobels rikedom, före Sovjettiden. Det var faktiskt underligt att Sverige gick först med på diplomatiska förbindelser med landet som hade nationaliserat svensk egendom i stor skala. Det fans tankar om att kunna på detta sätt behålla svensk egendom. Om detta har Helene Carlbäck-Isotalo disputerat.

    Ambassadören har gång på gång ställt upp för intervjuer och talat sin uppriktiga undran för tvära kast, som har hänt inom hans tidsperspektiv.

    Dagens Industri kvitterar snabbt. I ledarartikel saknas att han inte kritiserar Putin och upprepas de just nu aktuella dogmerna, om Krims annektering och om rysk krigshot mot Sverige.

    Det framgår inte riktigt att, trots att Sverige just nu följer Natos linje mot Putin, har vi även en egen historia med Ryssland. Där sovjettiden är ett känsloladdat förhållande med många episoder, upp och ner - upp och ner.

    Rysshatet har varit och hållit sin dominans. Idag sammanfaller det med USAs intressen, under Palmes tid var det annat, men det fick Sverige betala med statsministerns liv.

    SvaraRadera
  3. Seppo, jag kan inte se att Dagens industri har polemiserat mot ambassadören. Det måste vara något missförstånd.

    Däremot rubriken tror jag är DI:s för Sverige är naturligtvis inte i (militärt) krig med Ryssland, även om sanktioner är en form av ekonomisk krigföring som vi följer genom vårt medlemskap i EU.

    Om russofobin har det skrivits böcker och Sverige vore väl inte Sverige om inte landet i alla lägen sökt tjäna pengar i Ryssland. Det förvånansvärda är väl närmast att den politiska ledningen idag avsiktligt krympt vår handel med 4 miljarder kr/år (tar siffran ur minnet just nu, se Ryska posten).

    Att älta motsättningar ur det förflutna är tämligen fruktlöst. Det fina med Oxenstierna är ju att han redan på 1600-talet förmådde se framåt, strategiskt.

    Oförrätterna, som säkert funnits på båda sidor, "kanujut v Letu" som ryssen - eller snarare de gamla grekerna - säger. De upplöses i glömkans flod, Lethe.

    De senaste dryga 200 åren har Sverige haft fred med Sovjet/Ryssland. Det torde vara rekord bland grannländerna, där man ofta kan väva russofobi av nyss timade händelser.

    Det gör den svenska russofobin till en atavism, särskilt vårdad i vissa snäva militära och politiska kretsar knutna till Nato och i tillhörande media.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.